nymåne skrev 2010-06-09 10:15:06 följande:
Alicia,
Förstår att det gör ont att föreställa sig att det kanske inte blir något syskon. Men du är ju fortfarande så "ung" (under 40 i alla fall, väl?) och har därför många år på dig att försöka. Du har fortfarande tiden framför dig! Inte bakom.
Har förresten nu under morgonen börjat fundera över min situation, som kanske delvis återspeglar den process några av er andra befinner er i:
a) Mitt bekymmer att jag kanske inte får ett tredje barn är rena löjan om man ser till er som väntar på ert allra första längtansbarn. Jag har ju redan två.
Men man vill ändå vinna något (=få ett barn) när man, som jag, satsar mycket på att bli gravid. Eller ska jag istället lägga resurserna på mina existerande barn istället för att slänga ut dessa tusentals kronor varje månad på allt från L-arginin till akupunktur?
b) Varför längtar jag så efter ett tredje barn? Längtan blir nog så mycket mer intensiv eftersom jag vet att tiden är knapp.
c) Kan jag ersätta tanken på en ny bebis med något annat? Nej. Men man kan ju skapa liv även i överförd bemärkelse så att livssituationen ändå berikas. Man kan bli mer kreativ - jo, om jag t.ex. utvecklade mitt skrivande och detta resulterade i en bok skulle kanske barnsuget lugna ner sig. Litegrann.
Gud så kloka ord du skriver hela tiden!!
Det är så svårt hela tiden med alla tankar och önskningar och förhoppningar. Idag är jag lååååg. Det känns så hopplöst ibland och jag vill så gärna bli gravid. Inte bara för min egen skulle men även för min sambos skulle eftersom han inte har några barn.
Jag är inte rädd att han ska lämna mig för att det inte blir några barn - han är min själsfrände- men det gör ont i mig att veta att han i så fall alltid kommer att sakna något i sitt liv.
Ibland gör det ont i själen att leva.
Efter jobbet ska jag iväg på floating och försöka tänka positiva tankar...