Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

idag har jag jobbat, så nu är jag aptrött... men det är skönt ändå att jobba i sin egen takt... Däremot så har lillebror haft maratonhickning och det är så lagom mysigt att sitta framför en dator då... Så jag har släpat mig fram och tillbaka i korridoren på församlingshemmet för att gå bort hickan

Hemulan: Krävs egentligen ett långt eller många långa svar. Men jag mår ganska bra. Mycket bättre rent fysiskt och jag har börjat att träna flera gånger i veckan. Långa pass. Och sakta, sakta har jag börjat försöka att ställa mig in på att jag kanske aldrig kommer att få ett levande barn. Förut var den tanken skrämmande svart och stor. Nu måste jag börja bekanta mig med den. Jag är 45 och har inte lyckats efter flera IVF:er, FET, pergotimekurer och äggdonation. Allt ställs så på sin spets när man får barn och barnet dör. Det tvingar en till grundläggande existensiella frågor. För själva situationen är en så extrem känslomässig situation att befinna sig i och konsekvenserna också extrema. Ovan på det lung-historien. Även den en liv- och död erfarenhet. Nu efteråt är allt, allt förändrat. Jag tycker och känner annorlunda om det mesta. Jag bryr mig om andra saker. Jag vet! Det låter som en kliché. Men vad säger man om klichéer? Att de alltid inrymmer ett uns av sanning? Så vad är summan av kardemumman? Att jag tycker att man ska ta alla  tillfällen som erbjuds i att njuta och ha roligt. Det låter helt sjukt...Men det är den banala livsinställning jag har just nu. (Och så ska jag anmäla mitt intresse för att hjälpa andra vid en stor katastrof. Dom kommer ju också tyvärr. ) Det här svaret var inte alls så kort som jag lovade.kram till dig och alla andra som längtar efter barn, som har barn och som väntar barn.

Visst är det skönt att må kasst? Fast... lagom är nog bäst i längden... Man vet att man lever med ständig trötthet och ändå samma krav från omgivningen. Visst var jag matt av graviditeten när jag var 42 jämfört med de när jag var 21-24 år! Men en väldigt viktig skillnad är att jag då var frisk - vilket jag inte är nu! Hur åldern spelar in kan jag faktiskt inte yttra mig om! Intressant det där Vad tycker ni andra?

talamod, Ork under småbarnsåren, det har man i mängder när man är 40+! I alla fall om man, som jag, är hyfsat och väl bibehållen. Vet inte hur det är för er som är sjuka. Men i mitt liv är det rena struntet att man inte skulle orka med småbarn som medelålders kvinna. Var dessutom singel när jag 40+ fick min första dotter. Både min mamma och jag har rätt goda gener för bibehållen ungdomlighet. Mamma är vid 86 ålder en superklipsk dam som gärna passar båda mina små helt ensam. Jag själv är en sån där som innan jag fick andra barnet nästan alltid fick visa leg på systembolaget. Däremot känns det just nu motigt att anstränga sig till 100 % för att få ett tredje barn när hela ens liv är ockuperat av lortiga småbarnsfingrar och matgnäll...att orka satsa på en massa kurer och totala omställningar av livsstilen för att förbättra fertiliteten.    

Kommer bara in och säger hej!Vi steg upp kl 5 imorse och körde norrut till Katrineholm och bonusens konfirmation, när jag stod där på trappan så  började en lååång kvinna (enligt mina mått mätt ) prata med mig, jag kände igen henne sååååå väl men kunde inte placera henne... Så hon fick presentera sig... Smytt...Vad säger ni om det?! Mitt i chocken så kommer jag inte ihåg bandet men vi har relation till samma 15-åriga konfirmand i alla falla Så jag har sett en väldans söt liten Oscar Nu ska jag gå och lägga mig, har varit på resande fot i 16 timmar idag....