Finaste tråden! Tack Mamsie, Teskedsgumman, Hemulan, Milk, Brådis, Floppan och Önskeglittra. Å, Glittra - det kommer att går bra!
Anna65: Klart att vi tänker på våra bebisar! I går efter återbesöket på Thorax/Karolinska sjukhuset och det goda beskedet om att förändringen i lungan hade varit ett ofarligt hamartom, så skrev jag ett brev/mejl till mina vänner. Bland annat det här stod:
Vad kan jag berätta om denna erfarenhet?
Att ögonblicket då jag vaknade upp på intensiven/uppvaket och K. (min man) berättade för mig att förändringen i lungan till 99 % var godartad kommer tillhöra de stora stunderna i mitt liv.
Att jag aldrig kommer att glömma de kvinnor jag delade rum med kvällen jag skrevs in. Jag hade just sagt hej till K. och mamma och var orolig och ledsen. De var så fina och tröstade och uppmuntrade mig på det mest omtänksamma sätt.
Och inte kommer jag heller någonsin glömma syrrorna på Thorax som tog hand om mig efter operation. Med dränageslang och ryggbedövning och kateter och smärtor som fullständigt tog över kroppen emellanåt var man helt beroende av bra sköterskor.
Eller mannen som gjort en hjärtoperation och som jag åt frukost med varje morgon på Saltsjöbaden. Sista dagen vi gjorde sällskap i matsalen berättade han om när hans son dog 16 år gammal i inbördeskriget i Libanon. Sedan lämnade han sitt land, flyttade hit med sin fru och deras andra fyra barn.
- Man glömmer aldrig. Man glömmer aldrig, sa han och vi kramade om varandra.