Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5
Charlotta66 skrev 2010-01-19 16:40:55 följande:
Mäh! 38 är ju ingen ålder Skickar arga tankar till ditt landsting..
Inlägg från: Anyah
|
-
Ja det känns surt.. men det är tur att det finns privata alternativ..
-
jag förstår din känsla men mammakvalité sitter inte enbart i ammningen!annbom skrev 2010-01-19 15:55:29 följande:Jag känner mig som värdens sämsta mamma. Pi har gått ner igen och vi måste stödmata henne igen. Jag vill kunna amma och jag känner mig som en usel mamma som inte klarar av att amma henne. Jag har mat åt henne, men hon orkar inte suga i sig den. Jag har också dåligt samvete för att jag lät det bli snitt, kanske hade hon kunnat amma bra om det hade blivit vaginal förlossning
Min dotter ammade jag länge och sålde dessutom mjölk till mjölkcentralen.
Sedan kom lillebror som visade sig vara sjuk (systisk fibros) och han gick bara ner i vikt. När han var 3 mån hade han inte gått upp 3 hg från födelsevikten. Då gav jag upp och slutade amma. Samtidigt fick han medicin och gick upp i vikt och hade säkert gjort det även om jag hade fortsatt med ammningen. Men jag kommer ihåg hur värdelös jag kände mig. Det tog ett tag att acceptera det men när jag gjorde det så kunde jag vända frustrationen och använda den återvunna energin till att vara en glad och pigg mamma istället.
Stor Kram -
Ditt inlägg berörde mig eftersom min äldste son ( 20 år) har haft en lång period med dåligt psykiskt mående även innefattande självmordsförsök.. Som förälder känner man sig så maktlös när man inte kan hjälpa sina barn. När de är små och slår i knät kan man blåsa, sätta på ett fint plåster och trösta. När barnen har sår och smärta i själen är det så mycket svårare.gemigsinnesro skrev 2010-01-22 16:23:59 följande:Oj så fint skrivet och jag kan skriva under på att det är så. Har gått igenom något som jag aldrig förut trott att jag skulle överleva, Ett älskat barns psykiska sjukdom och därpå följande självmordsförsök (som gudskelov misslyckades). Turer in på ungdomspsykavdelningar med följande inläggningar. Turer till akuten med uppskurna handleder osv. Oändliga samtal om tvångstankar och ångest ,där barnet bett om lov att få försvinna från den här världen. Så fruktansvärt jobbigt har det varit och är i viss mån fortfarande. Människor i vår närhet har frågat hur 17 vi orkat med och jag har väl svarat att valet att orka med eller inte har inte precis funnits. Det har bara varit att kämpa på. Trots detta jobbiga har jag alltid älskat livet på något sätt och lyckats finna små andningshål av glädje här och där som hjälpt mig att härda ut och jag vet nu att det går att leva livet fullt ut även om man bär på en stor sorg. Min sorg är att livet inte alls blev som jag ville för mitt barn. Barnet mår fortfarande mycket dåligt men vi tar en dag i taget och jag vet att om det oerhörda som jag inte ens vill tänka på skulle hända, att barnet skulle lyckas med något självmordsförsök, så skulle jag fortfarande välja att fortsätta leva om inte annat för mitt andra barns skull, och förr eller senare skulle jag även fortsätta vilja leva enbart för min egen skull.Jag tror däremot att det är viktigt att ta sig tid att verkligen få vara ledsen när man är det. Att skrika, gråta eller vad man nu känner att man behöver göra för att få ur sig sorgen och smärtan och inte låsa den inom sig. Kramar lite extra om alla som tycker att livet är tungt just nu.
Jag känner så igen mig i det du skriver att detta var inte vad du ville att livet skulle bli för ditt barn. Samtidigt är det väl så att livet sällan blir så som man kanske trodde men att man måste försöka hitta ett sätt att komma vidare. För mig försöker jag se att trots all smärta jag kände när min son blev inskriven på vårdintyg på psyket så blev resultatet att han nu äntligen får vård och efter att ha blivit utskriven får en uppföljning av den vården. Förra gången fick han bara ett recept med sig hem och så var det bra med det...
Skickar även jag ett stort fång kramar till er alla! -
Hej allihopa!
försöker läsa ikapp och garderar mig genom att skicka en kram till alla som behöver och vill ha ;)
Mitt liv både himmel, helvete och mitt emellan just nu.
Jag har klarat min ena högskolekurs - Neuropsykiatri och kriminalitet 7,5 poäng.
Däremot ligger jag efter på min andra kurs Rättspsykologi I 30 poäng. 
försöker att inte deppa ihop utan inse att arbeta heltid tar sin tid och kraft det med. .. men men höga krav är rätt ofta en börda.
Förutom min äldste son som det är svajjigt runt omkring har jag även problem med den yngste juvelen. jag vet inte om han är inne i en frigöringsprocess eller vad som pågår för han har verkligen blivit förbytt. vi var på möte i skolan med skolsköterska och kurator som på en elevvårdskonferens fick bevittna hans bemötande mot mig och nu ville hjälpa till. Ja vad ska jag säga?? *suck* Han kom dit vilket jag tolkar som ett tecken på att han innerst inne vill förändra situationen. men vilket möte.. .
Ja ja..det löser sig väl i slutändan förhoppningsvis..
Dottern och lilla barnbarnet mår bara bra ändå och på lördag ska lillplutten för första gången tillbringa natten hos mig. De unga föräldrarna ska vara barnlediga ;)
Annars har jag och sambon startat ett nyttigare liv.. regelbunden motion och mer grönsaker har lett till en viktiminskning på 2, 5 kg sedan nyår. Men framförallt har det fått mig att orka mer och känne mig gladare. .
Att jag dessutom har världens bästa sambo väger ju upp allt elände en hel del även om det smärtar i själen och hjärtat när det stormar kring barnen...
Ha det bra nu, alla ni underbara! -
*asg*Hemulan skrev 2010-01-27 07:13:01 följande:Till mig skrev han "Inget sex på 6 år", hahaha.
-
Härligt :)Tjatte skrev 2010-01-27 16:45:09 följande:Haha, inget sex på sex år. Sure Besöket gick utmärkt, jag har kropp som en 30-åring , iaf invändigt. Fler äggblåsor än förväntat, FSH på perfekta nivåer och ett ypperligt ägg som ligger i ovariet och väntar på att släppa. På lördag ska jag börja med progesteron och Trombyl samt "killa min partner i nacken". Han är för skön, doktorn...
-
Pickande hjärta låter bra! :)Dynah skrev 2010-01-27 16:56:33 följande:Känns lockande just nu...mår ÄNNU värre nu...vet inte vart jag ska ta vägen. Har varit sjukskriven 2 dagar och vabbat en dag, men imorgon bär det av till jobbet (hur???).Var på VUL idag igen, en liten böna låg där och skvalpade, hjärtat pickade på.
-
Så hemskt!glimman2012 skrev 2010-01-28 05:25:41 följande:Hej på er alla tjejer i tråden!Sitter här och tårarna rinner, fick i tisdags ta emot ett dödsbesked. Min bonusson 18 år har omkommit i bilolycka!!!Finns det någon av er som bor i helsingsborgtrakten som kan sätta ett ljus på olycksplatsen?som skedde i tisdags morse??Pyret och han skulle inte byta plats...är så ledsen!!!!!!!!!!
Kramar till dig. -
Grattis Floppan!!!Floppan67 skrev 2010-01-29 15:48:08 följande:Ultraljudet gick så klart bra! Vi ska få en liten pojke , kan inte bli bättre!!
-
En stor kram till dig!BellyBandit skrev 2010-01-29 16:41:04 följande:Hej internetvännerjag checkar ut ett taghar hamnat i en djup depression efter missfallet och bara gråter och gråter...jag var hos doktorn idag och hon skällde ut min man som har skuldbelagt mig med en massa grejer som jag inte har med att göra för han inte har sörjt klart missfallet... inte han heller... jag orkar inte gå in på allt...vi har också TOTALT SKAFFA BARN FÖRBUD just nu då jag e så ledsen... doktors orders...de e så allvarligt att jag får hembesök av henne och jag genomgår en fruktansvärd kris...kommer kika in då och då...skaffar barn planerna finns där men jag e inte okej...bara så ledsen
Skönt att höra ändå att du har ett stöd i läkare. Även om det känns tufft att höra så har hon kanske ändå en poäng i att ni bör vänta med att försöka med bebisbakandet. Det krävs energi både att bli och vara gravid, för att inte tala om att vara mamma.
Kanske att du och mannen behöver reda ut era problem innan ni försöker igen.
Jag hoppas att du med hjälp kommer att må bättre och att vi får se dig här igen när du orkar. Kramar