Smytt: stora kramen till dig!
Det var ett tag sedan jag var inne här. Det är så många nya nu, så ursäkta till er att ni inte får hela bakgrunden. Tänkte bara skriva till er som redan känner till allt att jag nu har fått operationsdatum. På söndag läggs jag in för att operaras på måndag morgon.
Jag kommer att vara på Thorax/Karolinska en vecka sedan på ett sjukhem ytterligare en vecka. Hoppas att ni alla mår bra!!! kram på er
Här är en liten rapport från sjukbädden. Operationen gick bra. De startade den med att ta ett test på "förändringen" som till 99 procent visade sig vara ett ofarligt hammarton. Därför tog de bara bort sjäva hammartomet och inte en lunglob som de förvarnat om. Det är verkligt goda nyheter.Min man är överlycklig, min mamma med och alla vänner. Och jag vet att jag kommer att vara det med. Men just nu går jag igenom tuffa dagar med mycket smärtor, morfin och mer smärtor. För det är ju samma stora ingrepp som vid ett elakartat fall. Ja, jag vet. Om en vecka skriver jag väl hurra. kram på er alla
Tack alla! Tack!
Hej alla! Hoppas ni mår bra! Jag har just kommit hem från en veckas rehabilitering på Saltsjöbadens sjukhem. Där hade de inte trådlöst nätverk, som på Thorax. Jag kommer omöjligt kunna läsa allt vad ni har gått igenom medan jag varit borta. Så jag spanar in BIM-listan och börjar härifrån istället.
Operationen gick ju bra som ni vet, men jag har haft mycket smärtor och tagit mycket morfin. Jag är sjukskriven t.o.m. 4/4. När jag kom hem vinglade jag ut i solen. Gick ett varv runt kvarteret. Lycklig pingvingång. Vad overkligt det känns. För tre månader sedan hittades fläcken på lungan och först efter operationen fick jag det goda beskedet om att förändringen var godartad (ett hamartom). Känns som jag befinner mig på ett nolläge. Inget jobb, inget barn, inte heller tumör eller svåra behandlingar och död. Ska jag nu åter sätta upp mig på BIM-listan och bearbeta min man att vi försöker med ägg-donation en gång till? Vi får se. Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och gå igenom posten.
Tack Anna65, Floppan och Milk! Vad konstigt det är att vara hemma. Nolläge, som sagt. Som om jag bara kunde se och planera tiden fram till operationen. Efter den, det vill säga nu, ligger livet som ett oskrivet blad.
Tack Hemulan! Och Mamsie - tack för dina ord!
Glimman: stor kram till dig i dag.
Hej alla!
Hemulan - ett år är både ingenting och kan kännas så förärligt långt.
Mamsie: din son mår bra nu va?
Anna65: Kämpar du vidare?
annbom: Såg att du varit inne i tråden. kram
barnsäng: är du någonsin inne här numera?
Önskeglittra: Och du? Här nånsin?
Floppan, Milk, Hopp och alla ni andra: hoppas att det är bra med er!
Nu har det gått en månad sedan operationen och jag går fortfarande på starka smärtstillande och är sjukskriven. Ska träffa kirurgen på ett återbesök på Thorax i morgon och få de slutgiltiga provsvaren på förändringen med mera. Jag är inte orolig. De skulle inte våga säga att det var en ofarlig hamartom om det inte var det.Dagarna går konstigt nog fort. Jag tar promenader, gör min lilla sjukgymnastik, skriver, söker jobb, saknat min dotter, längtar efter barn!
Kram alla!
Finaste tråden! Tack Mamsie, Teskedsgumman, Hemulan, Milk, Brådis, Floppan och Önskeglittra. Å, Glittra - det kommer att går bra!
Anna65: Klart att vi tänker på våra bebisar! I går efter återbesöket på Thorax/Karolinska sjukhuset och det goda beskedet om att förändringen i lungan hade varit ett ofarligt hamartom, så skrev jag ett brev/mejl till mina vänner. Bland annat det här stod:
Vad kan jag berätta om denna erfarenhet?
Att ögonblicket då jag vaknade upp på intensiven/uppvaket och K. (min man) berättade för mig att förändringen i lungan till 99 % var godartad kommer tillhöra de stora stunderna i mitt liv.
Att jag aldrig kommer att glömma de kvinnor jag delade rum med kvällen jag skrevs in. Jag hade just sagt hej till K. och mamma och var orolig och ledsen. De var så fina och tröstade och uppmuntrade mig på det mest omtänksamma sätt.
Och inte kommer jag heller någonsin glömma syrrorna på Thorax som tog hand om mig efter operation. Med dränageslang och ryggbedövning och kateter och smärtor som fullständigt tog över kroppen emellanåt var man helt beroende av bra sköterskor.
Eller mannen som gjort en hjärtoperation och som jag åt frukost med varje morgon på Saltsjöbaden. Sista dagen vi gjorde sällskap i matsalen berättade han om när hans son dog 16 år gammal i inbördeskriget i Libanon. Sedan lämnade han sitt land, flyttade hit med sin fru och deras andra fyra barn.
- Man glömmer aldrig. Man glömmer aldrig, sa han och vi kramade om varandra.
Anna65: Hoppas ni får en bra helg i stan! Härligt att det gick bra att träffa bebisar! Det orkar inte jag. Nu orkar jag inte heller träffa höggravida. Det är urjobbigt. Jag vill inte känna så som jag gör. Jag känner många strax under och över 40 som är gravida nu och som nyligen har fått barn.
I dag har varit en bra dag. Jag har faktiskt varit ute på stan i flera timmar i solen. Träffat en av mina närmsta vänner och ätit lunch. Köpt en svart hatt (lovar den är jättesnygg!) och ett par knallgula S Rykiel armband på H&M för 20 kr styck.
Ni ser det framför er, eller hur? Kulturtanten... Brrr!
Hej alla!
Alldeles nyss vann vi en budgivning av en gård nära Enköping. Det känns overkligt! Tänk att något äntligen börjar förändra sig för oss.