Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Jag tror aldrig att jag har blivit så chockad som första gången jag fick ofostrig.... jag hade inte ens en aning om att man KUNDE vara gravid men ändå inte, för mig var missfall = blod/smärta...

Jag kände mig lurad av min kropp under lång tid... andra gången visste jag vad som var på gång så då blev jag mest "vad var det jag sa?" när det uppdagades....

Lycka till i plusjagandet!!!

Det känns väldigt falskt att hålla på att skicka ut en massa jobbansökningar nu.... jag går på ledighet någon gång i augusti och hur bra känns det?

Jag har ärligt talat funderat på att lägga in en rad i mitt personliga brev om att jag är gravid men ändå måste söka jobb för att få behålla min ersättning... fast jag får väl ta den smällen om jag blir kallad till intervju...

Men bra känns det INTE!

Nä fy sjutton!

Jag minns när jag väntade första killen och man inspekterade toapappret noggrant efter röda förekomster (eller ja, det gör man ju jämnt när man är gravid tycker jag ) iaf... så en gång hade vi knallvitt papper med röda strimmor i, jag höll på att få hjärtstillestånd!

Pappret åkte ut snabbt kan jag säga!

Jag reflekterade över det med, man har kommit upp en bit

Jag har svårt att tro på att spökstreck dyker upp på flera test, spökstreck är en reagens just i det testet.... vänta ett par dagar och testa om, då borde det ha blivit starkare. *håller tummarna*

Och jag har idag fått veta att en kompis, som kämpat sedan okt08, äntligen blivit gravid!!!!!!!!!!

Verkar inte bättre Våren?

ska smyga fram ett grattis....

Kan bara hålla med, jag är med på ett grattis till iaf 99% men med så kort "blåsatid" så ska det mycket till att det inte är nåt

--------------

Personligen har jag världens mest crapy-time nu.... jag är allvarligt seriöst jävla trött dygnet runt, får tom ångest av trötthet när maken åker till jobbet för att jag måste orka ta hand om killarna själv.
Nu åker han till Budapest på nåt jävla tågmöte i nästan en vecka, och med tanke på flygstopp osv så hamnar jag i en jävla sits där jag måste ta med alla ungarna till BM för att han inte hinner hem i tid. Det är ALLTID jag som hamnar i klistret pga hans föreningsarbete osv... Jag mår inte bra just nu....

Ja du, jag är på god väg... men om jag gör det nu så får vi stå för alla kostnader som han avhopp innebär och det reder vi inte ut. Resa, boende, allting är liksom betalat redan, av föreningen.

Han hänger väl kvar i att jag klarade hus, barn och djur ensam veckovis innan... men snart är gränsen nådd kan jag säga.... Ska pumpa honom full med dåligt samvete i alla fall....

härlig inställning