Lite om mig och läget med magen:
Jag har nu elva arbetsdagar kvar. Jag tänker bara jobba två dagar den här veckan när eleverna har påsklov. Skönt!
Det som är mindre skönt är att vi inte har någon ersättare för mig. Inte bra, inte bra... Skulle gärna vilja kunna tänka och känna att det är rektors problem, om det inte vore så att det drabbar både kollegor och elever. Tids nog kommer han väl att lösa problemet, men jag kommer inte att ha någon att lämna över allt till.
Med magen är allt bra (förutom halsbrännan, stundtals ömma revben och den gäckande nästäppan då ). Som det känns nu kan jag gott och väl gå över de dagar som krävs för att mina killar ska hinna hem igen från Egypten. Men det är ju alltid bäst att ta det säkra före det osäkra, så vi har varit i shoppartagen, jag har bett morfar vara beredd att rycka ut om vi åker in medan de stora killarna är hos oss, bilbarnstol är beställd från försäkringsbolaget och väskan är planerad, men inte packad. Är det tidigt så här fyra veckor innan bf? Kanske, men väldigt skönt...
Hur går det för er som också närmar sig eller är ännu närmare dagen D, eller F, för den delen?