Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Hej, åh vad mysigt det låter! *längtar som en toka*
Men du, jag tror du måste "göra ngt" med galleriet... om du menar det på FL för det syns inte... eller måste man kanske vara inbjuden?
Kram

 Men milk... vad händer? Nu blev jag orolig... hör av dig så fort du kan, hoppas allt är bra med dig o bebis, och att det finns en annan anledning till de blå läpparna.

Stor kram .

Åååååååhhhh, vad söt hon är er lilla Isabell! Vilka ögon!
bebis myyyyyys!

Lycka till imorgon nu då! Härligt med UL - en riktig milstolpe!

Hej alla, 
 
Kröner mig själv till dagens EGO-queen här inne, måste bara berätta om vilken monsterdag vi hade igår...
Började dagen med besök hos BM 8,15, storprovsbesök denna gången så "allt" skulle kollas. Konstaterade att jag gått upp nästan 14 kg sen inskrivningen... Å mer lär det väl bli.

BT 135/85 - högt tyckte jag, men BM sa ok... nåja det blir ju lätt så när man kommer direkt från dagis o skollämningar o flåsar in 5 min sent .
HB 105 - får oxå vara godkännt (jag järnvägrar pga UC:n iaf tills det går underr 3-siffrigt).
Pratade sammanfattning och förlossning och det känndes bra, skönt med samma BM som förra gången, hon kommer ju ihåg mig o mina "ideer". SF måttet var efter kurvan så det var oxå bra.
Men när vi lyssnade på hjärtljuden så var det ganska oregelbundet med mkt dubbelslag o så. Så BM tog in mig i ett annat rum och satte CTG en halvtimme för att kolla upp. Sen faxade hon kurvan till förlossningen och tyckte at jag kunde åka till jobbet så länge så det gjorde jag. efter ett par timmar ringde de och ville att jag skulle komma in för att kolla upp det lite nogrannare. Så vi fick tid strax efter 4 på förlossningen för att göra UL screening mm. Hem fixa med barnvakt så gubben kunde följa med och så bar det iväg (ca 5 mil).
Blev lite hispig när de la in oss i ett intagsrum, ny viktkoll, kissprov och så satte de nytt ctg igen. Men den kurvan såg bra ut och till slut kom det en läkare som gjorde ett lååååångt UL, o fotade bebishjärtat i alla vinklar, och det ser jättefint ut men man kunde se tydligt att det gjorde ett extraskutt på var 15:e slag ungefär. Inget som man gör ngt åt nu, men det skall kollas extra när bebis är ute. . Vet inte vad jag skall känna, känns ju skönt att det är lugnt för stunden, och enligt läkaren var det inte säkert att det skulle vara kvar när bebis var född.

När vi sen var på väg hem körde vi på ett vildsvin, eller mer grisen sprang rakt in i bilen från sidan. Duns o dubbelbrak, men grisen försvann vi ringde polisen och satte ut markeringsremsan och kunde åka vidare.

När vi väl kom hem o möttes av svärmor som vräkte ur sig både det ena och det andra. Tex att "jaja, bara ni inte får "en sån här" nu då" och sätter sig o viftar med handen mot bröstet som för att illustrera en CP-skada. "Ja, det hade ju varit lika bra om den hade kommit ut redan då när du hade blödnignarna i början (v15)" och sen slutklämmen med att "jag har ju sagt åt Thomas att han skulle sterilisera sig, det sa jag redan när ni fick Olivia, å sen ringde han o sa att nu är det försent o då sa jag att men gör det nu då. Tänk om han lyssnat då hade vi sluppit det här"... Sen hade de - oombedda - städat här, hon och hennes gubbe, han hade iofs bara hjälpt tjejerna att städa sitt rum och det var jättefint men under tiden hade kärringf-n varit o rivit överallt annars, möblerat om i skafferiet, bäddat våra sängar o blandat bort kuddar och flyttat runt med väskor o sånt... Å då blänger hon på mig o säger att det var gubben hennes som tyckt att de skulle städa, för hon är minsann så van med att det ser ut så här...

Fattar hon inte att hon sårar och gör illa eller gör hon det just för att göra mig illa???

Tack alla gulliga quinns för alla kramar. Ni e så goa
Nu känns det mkt bättre, imorse när jag vaknade hade jag såna grymma sdr och benen vägde 30 ton styck ungefär, släpade mig upp o gjorde mig klar, tog med lillskrutt och for ner till dagis med henne... kunde gå sådär 3 meter i taget, och när vi kom in frågade fröken hur det gått... o jag bröt ihop totalt... så sen åkte jag hem o la mig istället för att åka till jobbet. *klappar mig själv på axeln - dutti kicka*  Sov till 1 ungefär o sen har jag gjort i princip inget alls på hela dagen - så nu är det mkt lugnare och inga onda sdr mer Fortfarande skitsur på svärmor, men det enda positiva är väl att till och med Thomas såg och förstod hur elak hon var!

Stor kram till er alla - löv ya all!

Näää, usch vad tråkigt, gråter med dig nu! Finns inga ord för såna orättvisor.
Stora varma kramar till dig och de dina. Lycka till i framtiden och välkommen tillbaka om och när du känner att orken/lusten kommer tillbaks.

Haha, kriminell... ja det kanske inte är så långt ifrån... Fruktansvärt elak tycker jag att hon är iaf, och hon kan ta sina sk-t åsikter å stoppa dem nån annan stans.
Svärfar är en knepig nöt... riktiga svärfar gick bort för 1,5 år sen - världens underbaraste man - när han var nykter . Dock var han o svärmor skillda sen 35 år eller nåt sånt så... hon gifte om sig i den vevan när Thomas var ca 10-12 och den relationen fungerade aldrig, säkert av flera orsaker, men i grunden svärmors oförmåga att skapa bra förutsättningar skulle jag säga. Bla försökte hon tvinga T och hans syster att kalla den nya för pappa... Hon ville helt enkelt bara fortsätta kärnfamiljelivet fast med ny pappa, fast den "gamla pappan" fanns kvar.

Hennes nya är helt ok egentligen, men han är ju sällan med, var här en stund i torsdags, men han hade åkt hem när tjejerna somnat - innan vi kom hem. Jag har pratat lite med honom tidigare då han ringt mig på jobbet för att fråga om de kunde hjälpa oss på nåt vis, och att han ville ha min syn på saker oxå, inte bara det som T säger till svärmor o hon sen snor till ännu värre. (Och när T pratar med sin mor så är han ganska selektiv med hur han lägger fram saker och vad han väljer att berätta... och hon är inte den som ifrågasätter sina söner heller  utan förr förvränger och analyserar det tills det blir värre) Och han (den "nya"  har lovat att försöka få svärmor att klippa navelsträngen lite mer... men det var ju innan detta. Är ju inte första gången hon trampat i klaveret och betett sig illa, men det här tog nog priset iaf.

Jaha, så har jag helt enkelt producerat ett ego inlägg i mastodontformat igen Verkar som jag e rätt bra på det just nu...

Jaja, kram på er alla underbara, nu ska jag o tjejerna ut i vårsolen och försöka ta oss till en affär - det är ju lördag upplyste 4 åringen mig om nyss

Kaakis - fy vad tråkigt! Men skönt att du fortfarande har orken kvar och vill försöka lite till. Hoppas nästa gång är "din"!

Stor kram