Lillave skrev 2010-11-20 21:57:29 följande:
Hej trevliga medmänniskor!
Får jag hoppa in här för lite rådgivning även om vi inte bestämt oss än? Ni verkar vara ett gäng kloka och erfarna kvinnor. Ska försöka fatta mig kort!
Är 41 år. 10 års ofrivillig barnlöshet genomgången, ett helvete. Adoption. Blir spontant gravid 4 år senare. Får en frisk liten underbar kille efter problemfri graviditet. Blir spontant gravid igen när han är 1 år, stor chock!! Blir inte överlyckling, men accepterar situationen. MA konstaterat i v 11, skrapning.
Varken jag eller min man kan helt släppa tanken på en tredje. Och eftersom vi inte kan det känns det som om vi borde försöka. MEN!! Tänk om det inte fungerar nu då? Jag mådde så oerhört dåligt under mina barnlösa år och vill inte må så igen. Försöker vi så vill man ju verkligen blir gravid, då spelar det på något vis ingen roll att man redan har 2 barn. Vi använder inget skydd, men försöker inte aktivt under ÄL heller (än)
Jag känner mig feg och rädd. Rädd för att ta fel beslut, rädd för att ångra mig om vi inte försöker. Rädd för att gå ner mig när det inte funkar. Rädd för att återigen känna mig misslyckad. Rädd för att en ev graviditet ska gå fel.
Med det hade ju varit så gosigt att snusa bebis....
Oj... en sån sits! Min spontana reaktion är att "kör på och ta det som det kommer" - vilket är hur lätt som helst att säga...
Hur man tampas med känslorna är en helt annan sak. Att månad för månad konstatera att mensen kommer och graviditetstesterna skriker MINUS!!!
Jag önskar av hela mitt hjärta att ni kan hitta ett sätt att ha en lite "laid back" inställning till att köra oskyddat med förhoppning om en graviditet efter 40 och efter er infertilitet.
Har ni sett över era levnadsvanor som vikt, rökning, koffein, näringsämnen osv?