Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Bättre sent än aldrig hoppar jag in igen Ja ja tror också att vi setts i någon annan tråd, men vet inte vart... Tack för alla grattis. Hoppas det blir er tur snart. Klipper in vad jag har skrivit i min gravkalender... 12 januari och dags för ultraljud Var förvånansvärt cool när vi gick in till undersökningen. Jag som tidigare varit så nervös ifall något skulle vara fel. Det var både en barnmorska och en läkare som skulle undersöka mig. Kan säga att det var en liten sprattlande minimänniska därinne som visade upp sig i alla tänkbara vinklar I hela 40 minuter fick vi se det lilla underverket. Efter att alla mätningar var gjorda så ville vi veta om de såg vad det kunde vara för kön på sprattlet. Både barnmorskan och läkaren skrattade och sa att det kunde man inte ta fel på... Vi ska få en LILLEBROR!! Åh vad vi grät av lycka... Jag "visste" det ju redan, men det var ju kul att få det bekräftat Blev flyttad några dagar så nytt BF är 7 juni nu. Byter vecka på tisdagar och gick in i vecka 20 idag den 12:e. Fick med oss 2 bilder på underverket. Cayenne blev inte riktigt lika överlycklig över att det är en lillebror... Hon ville ha en flickbebis sa hon, men senare på kvällen hade hon ändrat sig och ville absolut ha den där lillebroren Nu ska vi "bara" enas om namnet på junior

Jag är inne i det stadiet att jag inte vågar ta några tabletter...vill inte...blablabla...du vet sådär oresonligt som man bara kan vara när man är nygravid och nojjig... Tänker väl att det går över närsomhelst...vilket det INTE gör...har fortfarande frossningar...fryser hela tiden...men är ändå varm. Magen är som i sjunde månaden och jag undrar hur jag i hela världen ska kunna dölja den?? Allt är riktigt jobbigt just nu...suck... Sen ser man alla drabbade i Haiti av jordbävningen och skäms för att man klagar...  Gomorron mogna babes!Dynah, om du mår för jäkligt så tycker jag du ska prova    något mot det.Jag har haft god effekt av Lergigan (receptbelagt). Många blir hjälpta av ingefära. Eller det kanske du redan testat det... Hoppas verkligen du hittar nåt som funkar! *kram*

Kul att följas åt i en ny tråd. Grattis till allt glatt som hänt och kram till alla er med lite tråkigare händelser. Jag kom hem från sjukhuset idag. Blev inlagd igår då jag började blöda massor. Tur i oturen var vi ju förberedda på att det eventuellt kunde sätta igång efter VUL i onsdags då vi fick veta att det inte fanns någon där inne. Tänker att det skulle varit värre om vi inte gjort ultraljudet, jag hade trott att allt var ok och sen kom blödningen, vilken värre chock. Blödde mycket hela dagen från kl 10 och väntade fastande hela dagen och kvällen att kroppen skulle sköta allt själv men kl 23 svimmade jag nästan på toa. Jag hade jätte dåliga blodvärden så jag blev snabbt sövd och skrapad. Slapp få blodtransfusion men det var nära. Är svag och skakig men ska nu föröska ta nya tag och komma iform igen, äta järn och nyttig mat. Efter fyra skrapningar och missfall/ma så vill ju veta vad som är fel. Att bli gravid är inte problemet tydligen, det växer inte vidare.... Vet inte om de gör någon utredning då jag fyllt 39 och snart 40 år. Ska på återbesök om 6 - 8 veckor, får se vad de säger då. Hur hemskt detta än blev så tänker man "kanske nästa gång....", konstigt.

Annbom, jag trodde att hon inte ville äta alls, det viktigaste är ju att hon får i sig nått om det sen är ersättning el bröstmjölk e ju inte de viktiga. Jag tror säkert att det kommer att fungera när hon blir lite piggare. Det e sällan det blir som man tänkt, men ofta blir det bra i alla fall. Min äldsta fick kramper när han var bara ett dygn. Stort pådrag på sjukhuset, undersökningar och specialister, eftersom de inte visste vad det berodde på sövde de ner honom. Efter skallröntgen visade det sig att han hade en hjärnblödning. Över en vecka låg han nedsövd. Men eftersom små barns huvuden är mjuka klarade han sig utan operation och utan framtida men, kroppen tog helt enkelt hand om blödningen medan han sov. När han började vakna till fick han krampmedeciner (utifall att) som vi gav honom ett par månader. När vi lämnade sjukhuset efter ett par veckor hade läkarna gott hopp om honom eftersom alla reflexer visade sig vara normala. Det här är värsta tiden i mitt liv. Sittande vid sitt lilla barn som ligger nedsövd och inte veta om han blir frisk eller vilka skador han kan ha fått. Jag pumpade ut bröstmjölk under tiden han var nedsövd som han sondmatades med men var förstås orolig för om det skulle gå att amma honom sen, men det var aldrig något problem med det när han väl fick vakna till.

Svamp i underlivet - så kändes det för mig när jag var gravid...*hoppas, hoppas*