Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Hej alla!
Följer era mödor med att bli med barn, sorg över missfall, oro i graviditeter, och amning. Och lite annat med. Hoppas att det går bra för er alla på olika sätt! Jag fördriver tiden så gott det går. Väntan på diagnos är jobbig. Jag har tagit upp körlektionerna igen, träffar vänner både till lunch och middag. Men under all aktivitet gnager ångesten. Jag har bett ett par av våra äldsta och närmsta vänner att vara hos oss den dag vi får besked om vad som är i lungan. Jag försöker tänka ut vad som kan vara bra att ha med sig på sjukhuset när man ska vara där i en månad. Och jag försöker att tänka mycket praktiskt.

Kära barnsäng: 4/2 gör jag en undersökning med en PET -kamera. Morgonen efter har kirurgerna möte på Huddinge. Ansvarig läkare ringer och meddelar samma dag och informerar om diagnos och behandling.
Amoremio: Vad jag har förstått så kommer jag vara rätt groggy av morfin som  jag kommer att få i flera veckor. För att kunna operera ut knölen, så måste revbenen sågas upp. Det är främst det som ger långvarig smärta. Jag tror inte att jag kommer att kunna läsa sjäv. Istället har jag tänkt att det är bättre att instruera vänner att komma dit och antigen läsa en bok själva. Bara de är där i rummet. Om jag är vaken så ska en bok ligga där, som de med ett system ska kunna se var den som läste sist slutade. Mamma vill att det blir Väinö Linnas  "Högt bland Saarijärvis moar". (Millenium-trilogin har jag redan klämt och den var ju otroligt spännande!)

Hej alla!
Trist med mensen, Mamsie!
Gemigsinnesro och Anya: Vilken tur att era barn har haft er till föräldrar och att ni kämpat så för dem! Du med, Mamsie!
Hemulan: Heja! Jag vill också gå ner i vikt.
Barnsäng: Vackra, vackra namn på din bebisar!
Anna65: Hur mår du?

Barnsäng, du frågade hur det gått. Jag har fortfarande inte fått göra en pet-kameraundersökning. Men nästa torsdag, så. Då är det dags. Och på fred den 5/2 får jag min diagnos. Bävar för den. Gör allt för att få tiden att gå. Och det går ganska bra. Jag är arbetslös nu. Men simmar, träffar mycket vänner och bekanta och försöker bli klart med den där sabla körkortet.
kram på er alla härinne!

Tack Tjatte! Hoppas att din bror slipper operation för vad jag har förstått är den ingen liten historia. Jag har fått tiden att gå ganska bra den här veckan. Men jag gissar att jag kommer bli rastlösare och oroligare igen i nästa vecka inför undersökningen och diagnosen. Jag tar en dag i taget. I kväll hara jag varit på vinprovning för första gången. Hjälpte en kompis som var arrangör. Det var roligt!

Glimman: Jag beklagar sorgen. Vad fruktansvärt! När vår dotter dog, sa en vän som förlorat sin man: Det enda som hjälper är tiden och att gråta. Och på mig stämde det väl in. Det finns liksom så lite tröst. Men trycket i bröstet lättade lite med gråten. När ni orkar så rekommenderar jag Joan Didions fantatsiska bok Ett år av magiskt tänkande. Finns på pocket. Hon skriver så väl om förlust, i hennes fall sin make som dog plötsligt. Och lyssna på Malin Sävstams fina sommarprat som fortfarande ligger uppe på SR P1. Hon förlorade sin man och barn i tsunamin. Det är ett program om sorg och hur man bearbetar det som kan verka helt omöjligt. Kramar till dig, Glimman.

Glimman:stor kram
Mallon: Vilken helt fantastisk historia!

Godmorgon alla!
Hopp: Vad skönt att din syster bara har en inflammation i bröstet!
Faktum är att jag har det med. När jag gjorde skiktröntgen i december för att i första hand få en bättre bild av knölen i lungan, så såg man knölen i bröstet. Den sitter ut på ena sidan av bröstet. Jag har faktiskt inte varit orolig för den eftersom jag har gjort två mammografier på 1,5 för säkerhets skull. Men nu i början på januari fick jag göra en punktion/provtagning. De måste ha slarvat med rengöringen för det blev inflammerat. I fredags fick jag åka in till Södersjukhuset och en kirurg skar ut var... Jag har inte nämnt detta för nästan någon, för att jag tycker att det i sammanhanget var en mindre sak. Jag ja, närapå skäms lite över alla besvär jag dras med. När jag nu ändå är i gång kan jag ju toppa det med att jag faktiskt var på SÖS även förra fredagen i nio timmar. Förmiddagen var jag på allergimottagningen för en planerad provokation med ASA (acetylsalicylsyra). Lagom till att de skulle stänga sin dagmottagning, så blev det fullt påslag. Och jag skickades ned till aktuen. Adrenalin och kortisonet fick efter många timmar bort alla prickarna... Men tro nu inte att jag bara är på sjukhus eller bara tänker på den kommande undersökningen. Jag har haft fullt upp och gör trevliga saker, som att simma, läsa, träffa mycket vänner.

Skriver bara till Anna65 ikväll: Det är hemskt att er Axel inte är hos er. Kramar och mer kramar

Hej alla!
Nu har min min och jag träffat läkaren på Huddinge lungklinik. Pet-kameraundersökningen visade inte att knölen var elakartad. Det lyste inte något på bilderna från undersökningen. Kirurgerna vill ändå operera ut knölen för att de fortfarande inte vet vad det är. (Det finns några, ovanliga cancer-sorter som inte lyser och som man bara kan ta direktprover på för att säkert veta). Min man och jag är hursomhelst otroligt lättade! Vi har haft det svårt att känna optimism efter allt som har hänt. Men i kväll blir det fest!

God morgon alla!
Jag hoppas att ni mår bra! Ser att det är BIM-dags för några av er och håller tummarna! Jag mår bra. Riktigt bra, faktiskt! Sedan beskedet i fredags. Hela kroppen har slappnat av. Den där känslan av dödshot, har gett mig livskänsla. Lite sjukt, men så är det. Och bebis? Tja, jag kan inte ta upp frågan om nytt försök med äggdonation förräns operationen är klar. Och jag har ju inte ens fått ett operationsdatum ännu. Så...jag får helt enkelt bida min tid. Vad solen lyser däreute. Dags för en promenad!