Min sambo hatar mina barn, och ger uttryck för det.
Har bara läst TS.
Visst kan hon älska dig, däremot verkar hon inte ha så mycket respekt för dig vilket visar sig när alkoholen eller ilskan träder in.
Vad har du gjort för att hon inte respekterar dig, släpper du all fokus på eran familj när dina barn från innan dyker upp?
Köper du dem?
Gör du mer för dem än du skulle gjort för din sambo eller erat barn?
Håller du bättre kontakt och har en bättre relation till ditt ex, tassar du på tå och gör som exet behagar?
Om något stämmer in så förstår jag hennes känslor, dock kommer jag inte förstå hur man så öppet kan såra en människa man älskar men det ändrar egentligen ingenting, hon har gjort som hon gjort det till trots.
Hon verkar reagera med frustration och genomgående ilska gällande det faktum att du har barn som kommer hem till er och det är en skitsvår sits för er bägge.
Lämnar du så har du TVÅ splittrade familjer och två kullar barn på olika ställen, är det en lösning som skapar mindre problem?
Familjeterapi är en början, kan bra tala för mig själv och som kvinna i familjen är det svårt att ha någon annans kvinna i sitt hem, alla fokuserar inte på att det är just den mannens spermier som man lever med som kommit in i kvinnan utan det är hennes då hon fött barnen (svårt för de att förstå som inte upplevt den starka revirkänsla som inte bygger på varken svartsjuka eller avundsjuka utan ser bara merjobbet och inget positivt med att ha fler snoriga, griniga, bråkandes barn innanför sina väggar som man inte bara kan skicka hem när man börjar bli trött upp över öronen på dem)
Ni bör finna respekten igen, det är en lång bit att gå, både för dig och för henne men vill du inte krångla till ditt liv ytterligare (vilket du gör genom att "fly" (läs skapa nya) så är det dags att börja ta tag i detta.
Önskar dig lycka till och se din egen del i situationen och sluta gör dig till enda offret i situationen och ni har redan kommit halvvägs.
Kram 
