30+ som fick första barnet 2006 *4*

juni > Nu kom jag på vad jag ville säga när jag såg ditt inlägg. Vad härligt med en lugn morgon, i jämförelse.
Vet du vad, Tyra har ju ett sjuhelsikes humör och vi tacklar det olika hela tide. Försöker hitta på nya sätt att avleda osv men vet du när det går bäst?
När jag innan det börjar bestämt mig för att minnas orden *Barn vill sammarbeta* för vem vill vara arg, ledsen eller dum?
Tyra blir allt 20ggr om dagen ibland. Men när jag minns dom orden så tar jag ett djupt andetag och så blir jag en orubblig sten i stormen och vet att hon vill samarbeta och bli glad igen. Hon är ju mitt i 3års trotset och vi har bla löst det med att INTE ge några llternativ för tillfället för hon kan inte hantera det. Hon orkar inte ta ställning för saker men hon vill väldigt gärna slippa vara arg och börja skratta istället. Hon vill bestämma allt, det är inte ett skämt att jag inte matat henne sen hon var 8månader. Hon började klä sig själv när hon kunde öppna garderoben. Hon går rakt ut när hon vill ut osv, listan är oändlig på hennes kan själv och jag gör det när JAG vill oavsätt vad ni säger.
Vi hjälper fortfarande V oftare med kläder än T (fast det är ju för att hon är sån drömmare)

Vilya är ju tvärtom nu, *phu* sån tur är. När hon blir arg börjar hon skratta mitt i för hon kan inte hålla det när vi står där förvånat och tittar på henne

Jag vet inte hur jag ska säga detta för i min tanke blir det så klyschigt. I alla fall, om du INNAN bråket börjar/bestämmer dig för hur du ska hantera och relatera till det så blir det lättare att leda det dit. Tänk tanken att hon vill samarbeta och att ni ska hitta en lösning.
Ibland så hjälper det att man förändras i sig själv? för att få andra att svara på det? Det är en tanke iaf, jag lovar inget men kanske värt ett försök?
För till slut går man ju nästan på spänn och väntar på nästa katastrof? istället för att ha tillförsikten om att Aja kommer det så löser vi det.

En tanke bara , kanske har du redan tänkt dom och då är det ju bara att bortse från inlägget ovan.

Hallå på er, nu har jag en ny fråga. Angående döden och hur ni samtalar om det med era barn.
Vi har sen helgen en grannflicka 5år som kommer till oss varje dag och hon frågar mig mycket om döden. Varför måste man dö? När dör man? Dör man när man är gammaI ?Idag så frågade jag henne om hon kände någon som dött. Vilket hon gjorde. Hon har uppenbarligen ett behov av att samtala om det.
Tänker att det blir sånna samtal med mina nu också då hon tar upp det dagligen.

Hade ni någon bra bok eller allmänt tankar runt det. Hittils har jag hållt det på en ganska enkel och öppen nivå.

Pyttis - åh vad fint. Tack! Ska kika på dom. Se vilka jag ska beställa. Tänkte jag kunde läsa dom med grannflickans också. Vågar inte riktigt ge en sån bok , bara sådär.
Jag vet ju vem som dött och mamman har berättat men jag känner henne inte så väl att jag kan ge flickan en bok om 'döden' heh, kan verka knasigt.

Mannen har skämt bort mig idag. Jag och barnen har varit i trädgården hela kvällen. Tjejerna lekte med grannflickan och jag softade. Han fixade maten och grillade medan jag halvt fick mysa med tjejerna och halvt bara satt och satt.

AssarP > Haha så skön din man är. Jag som just pratade om glassbilen med Tyra och så frågade hon mig - Mamma, var bor glassbilen? Och jag svarade helt sonika - I glassbilsgaraget.
Haha, jag som gick och mös och kände mig finurlig som Kallas pappa i Kalle&Hobbe serien. Sanning med modifikation liksom för att inte ge mig in på förklaringar som hon inte förstår.
Hon svarade dock hoppandes att glädje... Jaaaaaaa, som vår bil. Cool parallell hon drog i alla fall.

Juni > men så söt.. och klok . Klart flugan skulle upp dit med

Vi 4 > Trosskydd? fast det kanske du redan tänkt på heh :) annars som assarP, knipövningar. Det kör jag också på.

fick mig just ett gott skratt..
Jag gömde nyss en sak för att roa V medans sambon borstade Ts tänder. När T kommer in i rummet så säger V -Ge mig en ledtråd mamma.
-Den ligger gömd bakom något stort, svarar jag.
V, hittar vattenflaskan jag gömde varpå Tyra säger: -  Var är ledtråden mamma? jag vill också ha en.
Självklart ska barnet få leta flaskan också innan hon somnar. Jag gömmer flaskan åt henne, ger henne en tydlig ledtråd. Hon hittar flaskan och säger: Här är flaskan mamma men var är ledtråden? då fattar jag att hon inte hittat ledtråden och undrar var den är, fysiskt.

Ela > Du är världens bästa mamma! Tänk om vi kunde veta allt om alla eventuella tillstånd med spädbarn och barn, då skulle vi alla vara läkare+ psykologer+ tusen andra saker ;)
När det kommer till barn kan det dessutom vara överkänslighet, allergi och något som växer bort? Hur ska man veta skillnaden? Hur mycket krut ska man lägga? Behövs mediciner om det, som på mina barns exem blir lokalt och lite då och då? Är mjukgörande då kanske tillräckligt? Det tänker jag att det är för tillfället.
Nu ser du något som du är fundersam runt, först nu är det ett 'problem' eller ett större frågetecken runt det och nu när det är så gör du ju något åt det, för att få veta mer. Du är en supermamma som tar i situationen när den uppstår. Du har inte facit i hand :)
Var inte så hård mot dig själv, du kan inte veta saker innan de hänt. Du/vi kan inte skydda våra barn mot alla eventualliteter men vi kan handla när en eventuallitetet uppstår som ett troligt faktum. Vi är människor och inga ubermänniskor. Sen kan det ju tilläggas att du råkar vara en extremt bra, kärleksfull och lyhörd mamma och vila i den vetskapen, försök i alla fall
Varma varma kramar och massor med kärlek!

Gbg- jag kan inte annat än instämma. I min värld är allt du beskriver inte konstigt alls. Min Vilya är precis likadan i många aspekter ( kissade ner sig igår faktist, 2ggr för hon glömde att känna efter ). Vi pratade just om hennes framsteg, då hon på dagis inte ville vara i samma rum som en teater. Inte ens när de hade sina rollspel för att träna barnen till mod och dyligt och fröknarna själva var utklädda, alltså inga främlingar. Hon satt i knät på fröken med ryggen till som nästa steg, med händerna för öronen. Idag deltar hon i fröknarnas rollspel om hon får titta först med en frökens stöd. Dom är otroligt bra med henne, de pushsr henne med möjligheten att våga mer än sist men bara om hon själv vill. Men hon hejjar på varenda främling vi möter när vi är ute, haha, vilket hjälper mig att inte problematisera det.

Nåja, jag skulle absolut råda dig att ta upp det med dom men det har du redan gjort.

Jag älskar att mina barn utrycker och visar glädje över små saker som stora. Skulle det vara konstigt att barn viftar med händerna och studsar runt? Jag fattar inte , gör inte alla barn så?
Jag förstår din förvirring och jag hoppas att du får några bra svar och att dom uttryckt sig klumpigt och tolkbart.

Tipset på specialprdagogen är också jättebra. Vi har fått sån hjälp vid två tillfällen och det har varit toppen.

Så jag säger väl inte något som inte någon annan redan sagt.
Stora kramar och fortsätt se din fina kille med DINA ögon, försök att inte oroa dig så mycket, allt löser sig. :)

Vi 4 > Åh, se där, man lär sig något nytt varje dag. Vilka fina råd och handfasta! Vilken tur vi har dig här i tråden och att du delar med dig av din profession.

Själv sitter jag här och undviker att läsa  Jag har tom vänt upp och ner på huset i två dagar och rensat kläder och fått bort växande högar osv Så skönt.
Igår kväll så var vi hos några vänner och grillade med barnen. Efter melodifestivalen tog vi barnen i varsin vagn och promenerade hem. Jag var dödstrött i morse men det var det värt, vi hade supertrevligt och mysigt.

Undra om jag ska ta tag i den där boken nu. Den är jättebra men ändå är det sånt motstånd? märkligt :)

m73 > När jag fick b12 brist så fick jag järnbrist och folsyrebrist också. Sen läste jag att dom tre delarna hänger ihop. Alltså att alla 3 är viktiga och att de påvärkar varandra. Men om det gäller barn också har jag inte en aning om men kanske värt att fråga? om de inte redan kollat hennes värden på det också?

assarP > heh, ja det blir lätt så. Lätt att distraheras när man ska läsa. När jag lckas lura migsjälv att det är som att läsa en skönlitterär bok så går det så smidigt men jag lyckas inte lura mig så ofta som jag borde ;). Denna kurs är tung och svår. Sociologi som fördjupning. OTROLIGT intressant men det är många Gubbar att hålla ordning på och alla har sin version av hur det beskriver världen/samhällen och rörelser, främst beskrivningar av västvärlden. Önskar att det fanns mer litteratur av kvinnor som beskrivit världen och människorna i den.
Hur går det för dig? hur håller du ut?

Idag så var jag tacksam att Tyra gick på potta för jag hittade något litet vitt som rörde sig :/. Hade jag aldrig sett om det varit toan. Sambon tycker det är skitäckligt och ryser hela tiden. Jag är helt oberörd av det i sig men att jag måste ge dom medicin de kräktes av förra året då V fick det känns skitjobbigt. Allternativet är en medicin som är det nervgift och skrivs ut av läkare men inte till barn under två. Så jag väljer det första men urk.. snacka om att välja mellan pest eller kolera.
Vi gör det inte förens imorgonbitti för jag orkar inte ha en vak-kräk natt. Jag sitter med inlämningsuppgift som ska in imorgon och den kommer inte bli klar förens imorgon så jag behöver nattens sömn. Sambon är ledig imorgon dessutom så vi är två som kan hjälpas åt med barnen om de kräks denna gång med.*suck*, ser inte fram emot morgondagen.

Idag skickade sambon in sin D-uppsats! I juni går han upp med den och får sin juristexamen! Yey, så skönt. En av oss kommer snart att ha en riktig inkomst, vilken lycka.