Hej
MAndra vad fint du skrev. Skönt att höra lite positiva ord.
Nu har vi varit hos läkaren. Det visade sig att han var den som gjorde det " stora "ultraljudet när vi väntade Adèle. DÅ var han ganska sarkastisk och tyckte vi var lite löjliga som ville göra en extrakoll på att barnet hade njurar. MIn bror hade precis då varit tvungen att avbrya gravidtetn med sin son i 19 vckan pga avsaknad av njurar .
Nu var läkaren dock lite lite mer tillmötesgåaende.
Han förklarade riskerna med moderkaksprov och sedan gjorde han ett 25 minuter långt ultraljud på min mage.... Han letade efter alla tecken på att det skulle röra sig om Trisomi 18. Han hittade inga indikationer på det men som sagt det är ju inte säkert för det. Vi fick 2 dagar på oss att bestämma oss. till idag alltså, I bilen hem började jag gråta. Vi hade fått en fin ultraljudsbild och jag ville så gärna visa den för Ärtis och berätta. Vi bestämde oss för att inte leka gud utan att vi håller tummar och tår för att detta barn är friskt.
Väl hemma väntade vi tills min mamma hade gått sedan berättade vi för ÄRTIS. OJ OJ OJ vad hon blev glad. När hon fick se bilden utbrast hon dock " Nedrans, en lillebror". Hon ville veta allt hur stor den var och när den skullekomma. Vad hette doktorn som stoppat in den ? Jag förklarade att det inte var någon doktor. "Jaha, var det pappa ? ".
Sedan ropade hon till bebisen att den skulle hålla sig frisk och komma ut och bli hennes lillebror. Hon är bergsäker på att det är en kille. Det är ju jag också men det kan jag ju inte säga. Hon frågade. Mamma kan inte du säga vad du helst vill ha ? Jag vill bara ha ett friskt barn svarade jag diplomatiskt. Men mamma, du kan väl viska till mig vad du egentligen vill ha ? .....
NU är det godnatt bebisen och godmorgon bebisen.... Jag var tvungen att ta snacket om att det kan vara så att det inte går bra etc. Men det var det inga problem med. Hon svarade att hon förstod.
I tisdagskväll sa hon att nu har du tre barn mamma. ett här i sägnen, ett i hjärtat och ett i magen... Kärlek!
