30+ som fick första barnet 2006 *4*

I vilken del av landet hamnar ni om T får jobbet?

Invecklad uträkning vem som börjar skolan när.

Hörrni, vad är det med vintervädret i mälardalen den här sässongen förresten? Massor av snö på nyårsdagen - som regnade bort på natten . Och i förrgår kom det lite snö - men för lite för att kunna åka pulka . Och nu har det regnat bort också!

Mandra: Grattis till makens jobb! Klart att ni måste fira ikväll .

Angående skolstart "hör" vi till den stora 1-9-skolan i stan, och jag velar fram och tillbaka om vi ska söka oss till någon av de mindre. Problemet är att den skola där de flesta av förskolekompisar kommer gå är jättepopulär och har jättestora grupper. De andra mindre skolorna har mindre grupper, men där kommer G inte känna någon. På den stora skolan kommer några kompisar gå, och de har inte lika stora grupper - men den är STOR, plus att skolgården är ganska tråkig. Magsår är bara förnamnet .

Vi 4: Förstår att du drömde så, eftersom du är orolig - och att du blev ännu mer orolig av att drömma så. Jag vet inte om det får dig lugnare direkt, men jag drömde i natt att jag födde en son till, och jag är inte gravid .

Skönt förresten att det verkar vara "heeelt normaaaalt" att nojja inför vilken skola barnen ska gå i och skolstarten .

Jo, hormonerna har stabiliserat sig, och livet har gått vidare. Oftast är det faktiskt svårt att inse att jag var gravid igen där ett litet tag, men ibland suger bebislängtan tag i mig.

Frk Kanin: Men, oj ! Förstår att du varit extremt trött med något sådant obehandlat i kroppen. Min mamma fick börja med Levaxin när hon var runt 45, och hon mådde mycket bättre sedan.

Mandra: Tjoho ! Grattis till toppbetyg!

kaz: Skönt att Simon reagerat fort på penicillinet.

Jag är väl helt knäpp, men Vi 4:as fråga igår samt de blivande trådbebisarna här fick mig att kolla upp hur långt gången min högst oväntade och väldigt korta graviditet skulle ha varit - om vi bestämt oss för att behålla den. Jag som knappt tänkt på mitt mf på länge - inte vad jag visste iaf. Men det kanske är därför jag blev så arg på maken för att han här om kvällen i nonchalant ton berättade att HAN bestämt vilket flygplan VI ska tävla med i maj. Han frågade mig när jag precis hade plussat om jag kunde tävla höggravid.

Hoppas att ingen känner sig ledsen eller "utpekad" av det jag skrivit, för det är inte meningen. Jag känner mig bara lite ...snuvad (i brist på bättre ord). Och så undrar jag varför jag känner så här? Vi skulle ju inte ha fler barn, och min första reaktion var ett panikslaget "Nej!" inne i huvudet. Att jag började blöda var både skönt och samtidigt sorgligt. Vi slapp ta ett beslut, och min första och enda spontangraviditet både började och slutade överraskande.

Frk kanin: Här är en pillertrillare till. Äter två olika mediciner för magen plus D-vitamin på morgonen, samt en magmedicin på kvällen. Gabriel frågar hur länge jag ska äta medicin, men gillar inte svaret att jag ska göra det så länge jag lever. Det är väl likadant med Levaxinet, eller?

Pyttis: Hejja A! Vad roligt med skridskoskola .

Drutten: Det var i slutet av oktober som jag inte fick mensen och upptäckte att jag var gravid - trots preventivmedel. Jag började blöda på natten efter plusset, och sedan tog det bara någon dag innan jag började störtblöda, så det var ju inte så länge jag "var gravid". Men , som du säger, det väcker tankar på vad man vill egentligen. Känner mig nästan besatt av tanken på en bebis just nu - trots att jag mått väldigt dåligt efter båda förlossningarna och min kropp "lägger av" mer och mer efter varje graviditet. Sen tror jag att maken skulle vara väldigt svårövertalad att aktivt "skaffa" ett barn till. Han tycker vi har det bra nu, och sen är jag tydligen inte världens enklaste att leva med som gravid eller nyförlöst heller .

Grattis!  till tråden, som blir två år idag !

Vi 4: Du ska inte "ta åt dig". Jag hade varit ganska hängig ett tag utan att fatta varför. Kanske var det just för detta, för jag och P satte oss ner i förrgår och verkligen pratade om graviditeten, barnen och vad vi ville. Till slut tror jag vi lyckades komma fram till att låta barnaskaran vara som den är just nu .
Jag tror att den stora "grejen" för mig var att detta nog var sista "chansen" för mig att bli mamma igen - av "misstag". Att "jobba på" en graviditet, och sedan gå igenom en graviditet och den första tiden (som varit väldigt jobbig för mig båda gångerna), det orkar vi helt enkelt inte.

Frk Kanin: Jag äter "Andapsin" och "Questran Loc". Den första är för att inte gallsyran går ur min tarm när den ska (fast eg är det en magsårsmedicin ) och den andra suger ut gallsalter ur tarmen (och sänker kolesterolet i blodet samtidigt). Andapsin har jag ätit i över ett år, men Questran har jag bara ätit i fem veckor nu.

*Vinkar till alla andra*

Håller tummar och tår för ett fint besked för Vi 4 idag.

Vi 4: Nej! Så skulle det ju inte vara ! F**n också (ursäkta, men vissa totalt orättvisa situationer kräver nästan en svordom). Hoppas att maken ändrar sig om du verkligen vill.