Hej vänner! Nån som har idéer eller tips att erbjuda i min frågetråd www.familjeliv.se/Forum-3-169/m60412244.html? Vi är något frustrerade vid det här laget över vår lilla donna som vägrar ha byxor/trosor på sig...
Kanin: Här www.familjeliv.se/Forum-7-34/m58761781.html
Assar: Hehe, jorå det går bra - hon har numera både trosor och byxor på sig! Senaste trotsen består istället av att stiga upp vid fem och får hon inte det väcker hon hela huset. Suck. Vilken madame hon är, undrar vad det ska bli av henne.
Hej mina vänner. Liksom en del andra här inne är jag mer flitig på att läsa än skriva men nu är det dags för ett litet inlägg J. Barnen växer och utvecklas i hisnande takt; Elliot 5.5, Bianca 4 i mars och Gabriel 2 i mars. Nu är man snart en sån där som bara har ”stora” barn, en sån där som kan åka på vanliga semestrar, ha barnvakt till alla barnen, föra konversationer med alla barnen, snart slipper man väl till och med byta blöjor. Jisses. Vad ska jag göra sen när jag inte behövs på samma sätt, när inte barnen behöver mig för att tanka trygghet och torka tårar, snyta näsan och hjälpa med krångliga strumpor? Tur att de inte växer snabbare än de gör, då skulle man aldrig hinna med att lära sig hur man är förälder till ett lite större barn.
Elliot är svår...han börjar bli så stor nu, i tankar och känslor, men är ännu så liten på andra sätt. Som tex hans kissproblem, något han har dragits med sen han blev blöjfri vid tre års ålder. Problemen har visat sig på olika sätt, tex ovilja att kissa på ofentliga toaletter, ovilja att bajsa på toalett överhuvudtaget, många kissolyckor dagtid och nattetid, enorm blyghet inför dagisfröknar och kompisar när det gäller toalettbestyr etc. Många av dessa problemen har löst sig över tiden, antingen av sig själva eller genom träning. Det som återstår är ett par olyckor i veckan dagtid, speciellt om man är ute i naturen (han vägrar kissa utomhus om inte jag eller min man är med) eller om han är intensivt inne i leken och glömmer/inte orkar gå ifrån för att kissa. Han kan kissa ner sig helt och hållet men ignorerar det och byter bara byxor om någon vuuxen säger till honom. Vi har i omgångar tjatat och i omgångar försökt ignorera det. Kanske har det blivit något bättre, men det är fortfarande i snitt en olycka per dag. Nu börjar skolstarten närma sig och vi börjar känna att vi vill ta tag i detta innan dess så att han inte hamnar i en situation där andra barn börjar påpeka att han kissat ner sig och kanske börjar mobba honom för det. Nån annan med liknande erfarenhet ? Nå n som vet i vilken ände man ska börja med en sån här utredning – BVC eller?
Stor kram på er!
Frk Kanin: vilken klok och finurlig liten ärtis du har, även här rullade en tår vid sista raden 
Vi 4: Tack för att du tänkt på mig 
. Utvecklingssamtalet blev lite av ett antiklimax - vi hade förstorat upp allt i våra huvuden, personalen tyckte inte alls att det var något problem. Nu minns jag knappt detaljerna själv...måste ta och leta efter ett gammalt mail jag skrev. Tänk vad problem kan tyckas stora under en period för att sen helt försvinna!
Instämmer i kören av upprörda röster, fy för din arbetsgivare, Kanin, det här måste du bara ta upp med facket!!
Vad gäller aktiviteter så har Elliot gått på familjegymnastik på lördagarna sedan han var två år och sen har de andra barnen först hängt med och sen börjat de med. Nu går alla tre i samma grupp 
även om Gabriel är något för ung, man ska vara minst två år. Det är en enkel och billig aktivitet (350kr/barn/termin) och de lär sig mycket om både fin- och grovmotorik, men framförallt har de kul på hinderbanan av gymparedskap och i lekarna tillsammans med ledararna och de andra ca 25-30 barnen. Förutom gympan gå Elliot och Bianca på simskola, vi har dem på samma tid och samma bassäng men olika grupper, hur smidigt som helst, annars hade nog Bianca fått vänta med simningen. De går på deras lediga dag då min man är hemma med barnen, farmor passa Gabriel under tiden. Och till slut går även Elliot på skridskoskola - vi har en ishall runt knuten och är ofta där och lekåker själva, så skridskoskolan blir mer en övning i självständighet än teknikträning. Elliot gillar det när han väl vågar/orkar men är han inte på humör pressar vi inte utan ger utrymme för att hoppa över nån gång. Hittills har vi ändå bara missat en gång och det går bättre och bättre med självförtroendet/uthålligheten för varje gång han är där.
Det är en svår balansgång med aktiviteter - de vill mer och mer och kompisarna pratar om de sakerna som de gör på fritiden. Vi försöker lyssna på barnens dagsform och pressar bara om vi tror att de orkar och egentligen vill, men stannar hemma om aktiviteten inte kommer tillföra nåt mervärde till dem.
Ego ego ego, men ja...jag vet ju själv hur kul jag tycker det är att se hur andra ser ut i tråden. Här är i alla fall min familj. Vi gjorde en familjefotografering för en månad sen så nu är julklapparna till släkten klara . Bilden nedan ser konstigt kapad ut, men länken borde funka. Var för länge sen jag la in bilder i tråden, minns inte hur man gör..
Länk till fullstor bild: www.familjeliv.se/hem/gbg30plus/gallery/phpglfiq9.jpg
Funkade visst att klicka direkt på bilden med,
Tack ska ni ha, vill ni se fler bilder finns de i min mapp Oktober 2011 .
Drutten: Låter som att Anton haft en dålig dag. Kan märka det på mina barn, vissa dagar har de bara en sån inneboende irritation att den bryter igenom ytan ibland som tråkigt och elakt beteende (mot varandra framförallt, ack denna syskonkärlek). Viktigt att prata om det dock och att få honom att förstå att de andra barnen blev ledsna, det svåra är att göra det utan att skuldbelägga. Hoppas också att ni snart får till ett syskon, du har flera fertila år framför dig, ingen anledning att tappa hoppet om det dessutom gick så lätt med de två andra. Det är ju inte så att man plötsligt blir infertil på 35-årsdagen, det kan många här inne vittna om att så inte är fallet. Kram!
malinkatarina: Härlig bild på dina fina!