kaz: Usch, så hemskt med väninnan
! Jag har ingen egen erfarenhet av självmordsbenägna personer i min närhet (om man inte räknar med att jag själv tänkt tanken att "familjen skulle ha det bättre utan mig" i mina svartaste stunder), men tror att du fått bra råd ifrån Vi 4. Bara "vara där" och tala om vad hon missar, och så försöka lätta bördan genom att ta över barnen till er för att leka. Det kan ju inte vara så enkelt för dem heller.
Ego: Hostan bättre, men jag gjorde misstaget att inte ta någon värktablett i går kväll eller i natt, så idag har jag varit rejält öm i ryggen.
Nåväl, första dagen på nya jobbet idag
! Skulle ha varit hela veckan på en 1-3-årsavdelning på en förskola jag aldrig jobbat på tidigare, men i dag på förmiddagen ringde "placeringsansvarig" på gruppen jag jobbar på och säger att de bara fått två barn på den avdelningen idag, så jag ska vara på en annan förskola. Den förskolan jag jobbade på innan Lucas föddes
. En annan avdelning, men oj, vad skönt att känna lokaler, personal och rutiner! Så dagen flöt på riktigt fint
. De ville att jag skulle jobba hos dem igen imorgon - eftersom personen jag vickade för fortfarande är sjuk - men jag ska vara på den ursprungliga 1-3-årsavdelningen resten av veckan nu.
Jag fick reda på något som gjorde mig jätteglad idag förresten: En kollega som jobbade på den avdelning jag vickade på idag när jag jobbade på parallellavdelningen hade en stor sorg över att hon inte kunde bli gravid. De hade lyckats en gång i början av sitt förhållande, men den pojken föddes jättetidigt och överlevde inte, och sedan gick det bara inte att bli gravida igen. Men idag såg jag att hon hade fått en liten pojke på julafton 2009, så hon måste ju ha "plussat" strax efter det att jag slutade där
.