Assar, japp 
Närmare 40 än 30 nu.... 36 
Och jag kan förstå det med jobbet, man vill ju göra sitt.. kom ihåg att lyssna på kroppen bara!
Jag var hos en karriärcoach via Unionen för ett par år sen. Väldigt bra faktiskt, hon ställde en massa frågor som jag kunde använda, och jag fick göra ett test som jag tyckte satte ord på "vem jag är" i yrkessammanhang. Go for it Kaz.
Pyttis, jobbigt med dagis! Hoppas det löser sig och härligt med kalasinbjudan!
Vi4, jag förstår din oro för E helt och hållet (ja tror jag i alla fall ;) - jag oroade mig på samma sätt för Alfred. Han är ju en lugn tänkare, inte så framfusig, även om det har ändrat sig mycket de senaste 1½ åren (han blir 5 nu i maj). På hans första dagis i Sverige tog jag det med ro, Alfred tyckte redan då som 1½ åring att det var jobbigt när det blev för rörigt, han lämnade gärna gruppen och gick in till ett annat rum. Såg och ser det som positivt att han kan ta ett sånt beslut, och att personalen inte försökte tvinga tillbaka honom. Men ju äldre han blev, ju svårare blev det (tyckte jag) Behovet av att ha kompisar stämde inte med hans ofta rädsla eller tillbakadragenhet inför jämnåriga. Han var aldrig klättrig, vågade inte åka rutschkana på vääääldigt länge och var mer försiktig. Det blev ju så då att han lekte med de små barnen på dagis - då kände han sig säker gissar jag, och fick ta hand om. När vi kom hit till Tyskland och jag såg honom rygga tillbaka för allt och alla på lekplatsen, blev jag faktiskt riktigt orolig för första gången. Tänkte att han kommer att bli mobbad, att han måste lära sig att säga ifrån, att ta för sig. Och hur gör man det utan att lägga press på barnen? Vet inte jag.... vi pratade mycket med honom i väldigt positiva ordalag om hur man kunde göra på lekplatsen, om att alla barn leker olika etc. Gick på ett slags öppnis och jag gjorde mitt bästa för att inte alltid "rycka in" när jag såg att han tyckte att något var jobbigt. Försökte ge honom chansen att lösa det själv, och sen prata med honom om det.
Sen efter ett tag på nya dagiset ändrades han mycket - blev lite tuffare, gladare och vågade ta för sig mer. Sååååå skönt! Han är fortfarande försiktig och känner sina egna gränser rätt bra, vilket jag är glad för, men han är i alla fall inte rädd för andra barn, och vill interagera. Sett i backspegeln har det nog både med mognad och miljö att göra. Vad gäller Elvira oroar jag mig inte så mycket - hon är visserligen blyg i början, men när det går över så.... 
Ni skriver ju om lite olika upplevelser av utanförskap, och jag tycker det är super att det luftas här. Det är ju så svårt att handskas med! Vi har ju också upplevt det, och kanske är det något man på någon nivå "ska gå igenom" (du får inte vara med etc) men det ska ju ändå pratas om, försöka förebyggas och får ju inte gå för långt. Jag vill inte tvinga Alfred att leka med någon om han säger att han inte vill, samtidigt vill jag inte att någon ska känna sig utanför, för det gör ju ont i hjärtat på oss föräldrar också.
Nä hörrni, nu måste jag jobba. Var visst lite bakis igår, så då blev det inte mycket gjort
Vilken bra fredag det blev Pyttis!! Härligt! 
Ok, eftersom jag är för lat för att lägga upp bilder på fler ställen, länkar jag till dagens blogg istället, så får ni se ett par bilder på barnen. Ser att de som ligger i galleriet börjar bli lite... gamla *harkel*
http://www.mauritsen.de/portraits/practice-practice-and-then-some-more-practice/
Ego fråga - har era barn haft svullna/ röda ögonlock vid feber/sjukdom? Alfred fick hög feber igår, klagar på lite "ont i pannan". Kan vara vattkoppor på G, har gått på dagis, men än så länge inga prickar. Men de svullna ögonloclen?? Inte röd i ögonen eller var elle rså, bara svullen och röd på locken.....
Nu sitter han och är lite ledsen över att inte komma till dagis, stackaren. Han känner sig ju rätt pigg efter lite febernedsättande....
Tack för era tips! Huvudvärken verkar vara bättre, han är heller inte stel i nacken eller så. Ögonlocken fortsätter som innan - allergi mot medlet har jag inte tänkt på.... vet inte om man kan ringa 1177, det finns visserligen en tysk motsvarighet men det är ju så himla svårt att diskutera sånt här på telefon på tyska. Ska kolla, om det inte blir bättre till kvällen får jag ordna en tid till läkaren annars. Det brukar man kunna få med en gång. Jag har just kommit hem från mitt "knäsamtal" hos ortopenden på sjukhuset - fick tid för artroskopi på torsdag. Är tacksam att han erbjöd en akuttid, annars vet man inte hur länge man får vänta. Vill ju gärna hinna repa mig till sommaren då jag förhoppningsvis har liiiite mer att göra.....
Tack Pyttis! Ögonlocken e ok igen.. fortfarande feber av och till, men bättre än igår. Nu har däremot JAG feber och ont i halsen - så dessvärre blir det ingen artroskopi på torsdag. Ny tid nästa tisdag för att skriva på några papper som glömts av, och sen ny tid för op.
Mandra, så gör vi också här, med plåster, eller bara blåsa. Brukar visa hur illa det är
Ska ta och läsa länken du skickat också!
Pyttis, hoppas växtvärken försvinner snart!
Här sitter jag med en dunderförkylning. Halsontet blev till feber som blev till förkylning... så jag är visst glad att jag inte skulle till ett operationsbord idag! Mamma och pappa och systerdottern E kom igår, de är nu i lekparken med barnen, jag fick stanna hemma i soffan. Ska ta en promenad till affären sen. Mamma och pappa har ju varit här förut, så de klarar sig, med för E:s skull vore det ju kul om jag kunde pigga på mig lite.
Barnen hade båda hög feber igårkväll, men inget nu på morgonen, en bra natt också. Alfred snorar också som bara den, och vi nyser ikapp här hemma, men han var väldans glad över att få lite frisk luft i alla fall.
Lessssssss! Kan inte sova, mår skit! Alfreds feber släpper inte heller. Men han mår ju annars ok. Läkaren kommer ju inte kunna göra nåt, ska jag släpa dit honom ändå?? Känns så jäkla trist nu när vi har besök, dessutom har jag två kundmöten i helgen och vill göra den där artroskopin snart. Blä. Mittinattenego.
Tack Kaz!
Och Mandra, var du också här i natt... Men jag säger som Kaz, städa kanske inte var det bästa att göra...
Nu sitter jag och Elvira och slappar i soffan, har skickat ut övriga kompaniet på mindre äventyr. Egentligen vet jag inte om jag borde skickat iväg Alfred - han var feberfri igår, men så på kvällen kom lite feber igen, på natten hög feber och så fick han medicin. Imorse ok igen, och han ville verkligen själv med.... De ska ta tåget in till ett ställe och kolla modelltåg, sen hem igen. De har fått med en massa dricka, medicin och order om att komma hem igen om han verkar få feber igen. Han har ju varit inne en vecka nu, så det kryper i honom.... knäppt? Vet inte. Jag har fortfarande lite feber också, så jag ville i alla fall inte åkanågonstans alls. När E sover, så gör jag det visst också..... Vill bli friiiiiiiska!