30+ som fick första barnet 2006 *4*

Även jag skickar extra tankar till Vi 4, Minimalla och Frk Kanin

Tittar in och kommenterar som vanligt bara en del .

M73: Oj, vad jag önskade det många gånger under förra året (hemkörning ifrån förskolan, alltså ). Dels när vädret var mindre trevligt, men också när man var tvungen att väcka sovande lillebror för att komma i tid och hämta på förskolan.

Mandra: Tråkigt med drömhuset . Det låter säkert väldigt präktigt, men "det kanske inte var meningen". Min egen erfarenhet är iaf den att ibland har framtiden någon anna plan för en. Jag och maken (som då "bara" var pojkvän) var och tittade på en lägenhet som på pappret såg jättefin ut. Den var trång, gammal och sliten - och dyyyr . Sedan åkte vi till ett annat område och tittade på två lägenheter - och när vi kom in i den andra så var det som att komma hem. Var och tittade på söndagen, och på torsdagen var den vår . Tvillingsyster var med om något liknande när de skulle köpa hus. De var och tittade på ett som de väldigt gärna ville ha - men budgivningen stack iväg. Ett par månader senare hittade de ett nästan likadant hus i samma område - och då blev det inte ens budgivning .

Hoppas att sambon kommer fram dit han ska på sommardäcken idag. Här var det knappt att vi tog oss till förskolan - till fots.

Ego: Har nyss ringt till ett förskollärarjobb jag sökt. Väldigt trevlig enhetschef, som verkade intresserad. Sista ansäkningsdag på tisdag, så "hoppas, hoppas, hoppas".

kaz: Jag kan tillägga en aktivitet för "hemmabarn" - men den funkar nog bara på lite äldre barn som typ Simon och Gabriels ålder. Skattjakt! Gabriel satt en lång stund i morse och ritade en karta (han visade hur man skulle gå och vad alla ställen hette osv), sedan började han gå runt och leta efter skatten som fanns på kartan. Så jag gömde ett par pepparkakor i ett kuvert i köket som han fick hitta . Men om man utvecklar idén som pyssel kanske man kunde göra en "verklighetstrogen" karta tillsammans (typ, vad ligger bredvig köket - och sedan rita (i vårt fall) tvättstugan där osv) och sedan sätter man ett kryss och barnet får leta efter skatten som ligger där.

Hörrni, föresten! Jag har ju glömt att skriva att jag vann på ICA-lotteriet igår. Man kan ju vinna bilar och solsemestrar och allt möjligt. Jag vann... en flaska diskmedel .

Malin och juni: Ja, visst blev hela mitt liv bättre av vinsten .

malin: Är det en "svensk" kindergarten som barnen går på nu? Eller är även den "på tyska"? Svårt val med flytt.

Skulle skriva om ett problem jag har, men nu vaknade Lucas - och han har inte ätit lunch än.

malin: Jag tänkte med tanke på den något "annorlunda" inställningen till föräldrasamverkan om personalen kom ifrån Tyskland, eller hur det var. Om språket inte är något problem, och magkänslan säger att det är bättre att byta hade jag nog också bytt (säger jag som redan oroar mig för att Gabriel kanske inte kommer känna någon i sin sexårsgrupp om två år ).

Är det någon som kan friska upp mitt minne vad man har karlar till föresten ? Här hemma har jag en "karl" som bryter ihop och skriker åt mig vid minsta motgång - eller ibland utan att det hänt något också - och en som kommer hem lagom till att barnen somnat, skrattar avfärdande åt mina duster med "bergochdalmannen" och sedan avslutar kvällen med att bli sur för att jag tycker att han ska hjälpa till att plocka upp allt som ligger och dräller på golvet inför en inspektion av sprickor (in- och utvändigt) som ska göras imorgon på morgonen. "Var ligger din ambitionsniv? För just nu ser det ut som du städar." Ambitionsnivån ligger på att plocka bort allt som ligger och skräpar på golvet! (Och för den observante: Japp, avslutar kvällen. För nu står han i duschen, och sedan ska han sova enligt uppgift.)

Pyttis:  Så hemskt! Förstår att det är svårt att "stänga av" bara för att man gått ifrån arbetsplatsen när man fått ett sådant besked. Tror att det "tar" värre när man har egna barn också.

Juni: Du får kalla hem maken för lite "färdknäppande" snart .

Malin: Prova ett lite bakvänt sätt att tänka: Om du INTE flyttar barnen - och ni INTE ska tillbaka till SE till sommaren - skulle du vara nöjd med det beslutet?

Måste bara få skriva av mig en liten händelse ifrån en stund sedan: Gabriel är hungrig och vill ha mellanmål. Vi går och tittar i köket vad som finns, och Gabriel får syn på pinnglassen i frysen. Jag säger att han kanske kan få en efter mellanmålet. Han väljer att äta skorpa till mellanmål, och efter ett tag sätter jag mig vid bordet jag med. När Gabriel ätit upp sin skorpa säger jag att jag vill prata lite med honom.
"Jag ber om ursäkt för att jag skrikit på dig ett par gånger idag" säger jag. "Jag är trött och har inget tålamod"
"Jag ber om ursäkt för att jag skrikit på dig också" säger han. "Får jag min glass nu?"

Så långsint var han .

Måste bara kika in och skriva ner vad Gabriel sa till mig när jag var inne hos dem vid kvart över fyra i natt (Lucas vaknade och skrek, och sedan måste jag ju kolla så allt var OK med Gabriel också):

"Ska jag säga. När man kramar, då skyddar man dom. Både vuxna och barn. Så det så"

Tycker att det är en jättefin tanke.

Assar: Grattis till "trean"! Och när det gäller att Ida inte skulle ha trivts förra året: Ni hade märkt om inte allt "stod rätt till". Det hade varit gråt och katastrof varje morgon i sådana fall tror jag (av erfarenhet som personal). Men det är ju roligt att man kan se att hon mår bättre i en lugnare grupp.

Malin: Straff utan många förvarningar är inget man ska hålla på med. Deffinitivt ska man inte förknippa mat med vare sig belöning eller straff tycker jag. Bra att du kännt efter och byter! Stället verkar ganska skumt tycker jag.