30+ som fick första barnet 2006 *4*

Vi4: Jättebra att du sa ifrån, hurra för dig! Du vet det säkert själv men du måste nog försöka träna på att inte ta hela ansvaret själv och inte ta över igen när du väl lämnat över. Kanske du skulle behöva sova borta några nätter? Helläskig tanke, jag vet... det klarade ju aldrig jag av att göra. Kanske jag hade tagit till den lösningen om inte Stella helt mirakulöst slutade amma på eget bevåg nånstans runt 12-13 månader.
Och förresten var det inte ni som smittade så oroa dig inte för det. Jag har haft ont i magen, kräkts och haft lite feber. Inget halsont alls. Nu mår jag bättre så då åker givetvis Stellisen på en förkylning, iofs skönt att hon väntade tills jag mådde bättre.

Frk Kanin: Ja din Ärtis verkar så väldigt klok och härlig - så klart att hon vill ha sin fina teckning hemma . Jag hoppas verkligen att du blir gravid nu så ni slipper besluta om IVF. Förstår att det känns väldigt konstigt att planera ett kalas när inte hedersgästen finns med, samtidigt tror jag det är otroligt viktigt att ni gör det. Och jag tycker det är jättebra att du följt din instinkt med annonsen. Det är så lite man kan göra för sina barn som inte finns med oss så då blir det så viktigt att få göra det som går.
Många kramar!!

Åh, vi måste också ta tag i tjatet vid matbordet. Eller tjatet överhuvudtaget. Herregud vilken tjatmaskin man kan vara. Jag blir ofta ledsen om kvällarna när jag tänker på hur mycket både jag och J har tjatat på vår fina tjej. Jag har ju läst "Fem gånger mer kärlek", vill så gärna att J ska läsa den också men han får inte riktigt tummen ur där. Jag tänker att vi då skulle kunna stötta varann och komma ur tjatfällan. Men det kanske räcker att prata mer med varann om det, istället för att förlita sig på att en bok ska vara lösningen...

En positiv sak är att vi har blivit så mycket bättre på att inkludera Stella i matlagningen. Nu är hon faktiskt med och fixar lite i stort sett varje kväll. Favoritsysslan är nog att krydda och det brukar bli bra, även om hon inte alltid själv är så förtjust i det kryddstarka . Tyvärr funkar det inte så att hon äter bättre bara för att hon varit med och lagat, vissa dagar äter hon mer än mig och vissa dagar smakar hon knappt. Det får helt enkelt vara så. Man kan inte gilla allt...

En stor eloge till er som sover dåligt om nätterna. Jag fattar inte hur jag klarade det när vi var mitt uppe i det, men man har ju inte så mycket val. Stella har vaknat varje timme hela natten. Varit ledsen, febrigt kokhet och snorig. Vid halv fyra ropade hon att hon kräktes och då satt hon upp i sängen och kräktes i hinken - det märks att hon varit med några vändor. Eftersom hon har klagat på att hon har ont när hon kissar ringde jag VC idag och de hade så klart inga läkartider kvar. Som tur var hade jag lyckats samla upp ett urinprov så jag frågade om jag inte åtminstone kunde få komma förbi och lämna det. Så nu har vi gjort det och fått träffa en sjuksköterska. De hittade inga bakterier i snabbprovet, men skulle skicka det för odling för säkerhetsskull. Nu hoppas jag att det bara är en vanlig förkylning och att febern snart ger med sig. Det är INTE kul med sjuka barn!

Åhhh! Är det inte jobbigt med "goda" råd från främlingar. När vi satt i väntrummet var det en man som hela tiden skulle lägga sig i att Stella satt och torkade snor hela tiden. Han klagade på papret och tyckte inte att hon skulle dutta så mycket. Jag vet att hon ser helt förskräcklig ut under näsan, alldeles uppfrätt. Men det är så hon gör, hon duttar och duttar och fräser ut lite ibland, och man får absolut inte smörja heller. Igår använde hon upp 2½ toarulle, i den takt hon avverkar papper funkar det inte med vanliga näsdukar...

Här kommer mer ego för jag känner mig så uppjagad och J har inte kommit hem från jobbet än så jag har inte hunnit dra hela historien för honom. De ringde tillbaka från VC och ville ha dit oss för ett blodprov pga för mycket ketoner i urinen. Hon är uttorkad men de sa att det också fanns en liten risk för diabetes. Snacka om ångesttripp. Varannan gång vi är där så hamnar vi på barnakuten eller nån annan specialistavdelning. Jag kände att jag höll på att bryta ihop och fattade inte varför man överhuvudtaget "skaffar" barn med tanke på allt hemskt som kan hända. Nu visade sig provet vara bra, ingen diabetes, men hon har vätskebrist. Ordinationen blev cola och salta pinnar. Faran är ju inte över, vi måste hålla koll på henne i helgen, men det kunde varit värre. *pust*

Pyttis: Jo, i vanliga fall gillar hon ju salta pinnar (och popcorn) som fredagsmys, men när hon är sjuk är det inget som lockar (inte ens glass).

Ikväll ska vi testa nya indiska restaurangen som öppnat i vårt kvarter. Det vår bli hämtmeny när Stella sover.

Serendipity: Nja, hon har haft feber sen i onsdags kväll och inte ätit något och knappt druckit heller så då går det väl undan gissar jag. Nu har hon sippat cola hela kvällen så jag hoppas det räcker.

Mandra: Med tanke på vad ni gick igenom förra året med sjukdomar så är det nog inte konstigt att du kan se så ljust på tillvaron och leva i nuet. Vilken pärs! Jag vet att ni klarade det, så då ska nog vi också fixa det här.

Assar: Jag vet inte om det är därför hon har ont. Hon har varit ganska röd i snippan i några dagar så det kanske svider mer ytligt?

Mandra: Jag förstår att du inte menade att jämföra på det viset, vi går alla igenom våra personliga skärseldar och de varken behöver eller kan jämföras med varann. Det är skönt att bli påmind om att man inte är ensam i skräcken man känner. Det var faktiskt flera gånger idag som jag lyckades stå på mig och dessutom ställa rätt frågor. Annars brukar jag också vara bra på att "mesa ur". Jag hoppas verkligen att det är något jag lärt mig efter den här hösten. Att våga ifrågasätta och stå på mig när det gäller mina barn (och mig själv också så klart). Men samtidigt känner jag mig väldigt osäker på min egen magkänsla och om jag kan lita på den. Att Lilly dog i min mage utan att jag visste om det gav den där magkänslan en rejäl knäpp på näsan.

Mandra: Grattis till er stora lilla tjej! Vad mysigt det låter, jag blir alldeles tårögd. Hoppas ni får en fortsatt mysig dag tillsammans!

Här har det gått sådär i natt. Febern steg till 39,8 och då vågade jag inte lämna henne ensam så jag halvsatt i hennes säng ett bra tag och försökte mota bort det efterlängtade täcket så hon skulle svalna fortare. Fortsätter pytsa i henne vätska, nu är det mest vatten som hon tar emot men hon kissar alldeles för lite tror jag. Och så snöoväder nu också, tur att det bara är ett par kvarter till jourcentralen om det inte blir bättre.

M73: Sugrör funkar riktigt bra... och gamla bebismuggen också .