30+ som fick första barnet 2006 *4*

malin: Det är synd om Per också, eftersom jag åkte skidor i lördags .

Inga tänder på G här inte - och Lucas är nio och en halv månad. Men jag säger som "Ninizen" (om ni kommer ihåg henne) "De kommer nog innan han tar studenten" .

Frk Kanin: Vad jobbigt . Hoppas att hon kommer snart då, så att du slipper vänta längre.

oyra: Välkommen hit ! "Varför det?" är en ständig fråga här hemma också just nu.

Har en söt dialog ifrån halv fem imorse också:

- Mamma, jag vill gå ner.
- Men Gabriel, det är mitt i natten.
....
- Mamma, du ligger här hos mig en stund och sover, och sedan går du in till din säng, Okej?!" (För att han ska kunna somna om vill han att man ligger hos honom)

Malin: Förstår att du är ledsen, arg, besviken och orolig. Vad kan det skada att läkaren (eller t om syster Karin) lyssnar på vad du har att säga? Som Assar skrev så väger ju ett gott råd tyngre om det kommer ifrån en "myndighetsperson" än om det kommer ifrån en orolig dotter. Vad skulle hända om en av er "dök upp" på sjukhuset? Skulle de inte få prata med er då heller? Åååhh, vad byråkratiskt och fyrkantigt allt kan vara.

Jo, det är ju en bit ifrån Hamburg till Enköping... Svår sits att vara barn och försöka få föräldrarna att inse saker. Det har ju varit tvärt om ganska länge oftast. Hoppas att du får tag på namnet på läkaren.

malin: Å, du är också sådan att du börjar gråta när du blir upprörd. Bra att du sa till ordentligt till din mamma iaf, och att du skriver ett mail också och berättar hur du ser på saken. Kanske lyckades du fånga mammas uppmärksamhet när du sa det där om att vänta på samtal att de INTE kommer hem ifrån sjukhuset? Hoppas det.

Mandra: Vilken oootroooligt förtjusande kvinna din pappas andra fru verkar vara. Att försöka "sudda ut" er på det viset. Men vilket fint bemötande av tjänstemannen. Fram för fler som honom!

malin: Hoppas att du och föräldrarna får ett bra samtal idag. Och kolla upp så att läkaren har tystnadsplikt och fortsätt hålla kontakten med honom nu när den "kanalen" är öppen tycker jag.

Sitter här och gråter. Kom just på att det ni oroar er över - att föräldrarna inte ska komma hem ifrån sjukhuset - ju faktiskt hänt mig. Även om det var cancer som "tog" min mamma så han hon aldrig träffa Lucas, eller ens veta om att han finns. Jag fick heller aldrig träffa min mormor, och det fanns så mycket jag hade velat fråga både mamma och mormor om. Mamma hur det var när jag var liten (om Gabriel eller Lucas är lika mig) och mormor om hur mamma var när hon var liten.

Mandra: Skoj med ny inriktning ! Förstår också att du är förväntansfull. KOmmer ihåg pirret när jag själv började plugga igen. Lite som att börja ettan en gång till :

malin: Bra att dina föräldrar läst och förhoppningsvis förstått ditt mail. Hoppas som du att det blir en långvarig förändring till det bättre.

Frk Kanin: Hoppas att spolningen hjälper, och att hr Kanin ställer upp på träningsläger någon månad .

Allt skrivande om hur man påverkar barnens humör genom sitt eget har verkligen gett mig en tankeställare. Lucas kräktes igår kväll igen (tredje gången på fem dagar) och måste "gå" på vätskeersättning här på morgonen. Jag har varit så koncentrerad på honom att G hamnat "i kläm" och därför varit yvigare än vanligt. Men nu ger jag honom MASSOR av uppmärksamhet när L sover .