malinkat skrev 2010-03-23 12:24:18 följande:
Jag måste nog höra till undantagen ser jag Har ingen sån positiv nostalgi av allra första tiden med Alfred, det kom efter några månader. Baby-bluesen tog liksom bort det mesta så jag minns mest tårar och skrik. Visst fanns det bra stunder också där jag kunde njuta av honom, men jag hade en mycket bättre första tid med Elvira faktiskt. Då mådde jag bra! Tror att jag blev förvånad över att allt inte kändes lika självklart som jag tänkt och trott första gången. Visst visste jag att det kunde vara jobbigt - men jag hade inte räknat med detta hav av känslor. Hua! Jag var såååå ledsen när min mammaledighet med A var slut - för då hade jag börjat njuta ordentligt
Ja, fy, jag drog mig verkligen för att skaffa ett barn till.. för att jag fortfarande tydligt kommer ihåg de gräsliga första spädbarnsmånaderna. Jag har aldrig förstått det där "passa på att njut, denna tiden kommer aldrig tillbaka" Thank god för det liksom. Men det var lättare med Elsa, fast vi hade förberett oss på samma helvete rent mentalt. Förlossningsdepressionen slapp jag inte ifrån dock, men Elsa har inte haft kolik, och så sket jag i det där med amningen denna gången också, som hade gett så mycket vånda med första barnet.
Men som Milla C säger: Hade man fått första barnet nu, när man vet allt och är 100 gånger mer rutinerad hade det nog varit mycket lättare!!