30+ som fick första barnet 2006 *4*

Jag har ett problem (hej Bullen ) som jag undrar om någon känner igen sig i? Det skiljer ju fyra år mellan Stella och Charlie, de flesta har tätare mellan syskonen, men kanske problemet kan uppstå ändå? Problemet i fråga är att de har så olika behov. Jag upplever det som att Stella får stå tillbaka så mycket. Snart börjar hon skolan, men det finns aldrig tid att stötta henne i träning med bokstäver, siffror, klockan osv eller bara prata för den delen. Förr tyckte jag hon var tidig, men nu känns det som hon halkar efter jämnåriga. Så fort jag försöker ge henne tid står Charlie bredvid och gapar och drar i kläderna, sparkas och slåss. Visserligen är han liten fortfarande, men det är så trist att allt ska ske på hans villkor eller att alltid behöva dela på sig. Hur gör ni?

Malin, en tv-fri kväll är ett bra tips även om jag gissar att det skulle bli en del protester till en början. Hon är väldigt mycket för fasta rutiner och Bolibompa är så heligt. Ska kolla vilken dag hon tycker har tråkigast programutbud

Idag har Stella haft barnkalas. Hon blev ju sjuk så vi fick ställa in sist. De var bara tre tjejer (skulle varit fyra men en lämnade återbud) och det vet ni väl hur det kan vara. Jag tror Stella hade kul, men jag led. De andra två kompisarna är ett respektive två år äldre och det börjar bli så tydligt. De "haaatar" allt och himlar med ögonen åt minsta lilla. Mycket går över huvudet på Stella, men jag blir så ledsen för hennes skull. Det är gamla bästisar från dagis som börjat skolan och hon har inte riktigt hittat nya favoriter bland de som är kvar. Nu börjar jag noja över att hon känner sig ensam och hur det ska bli när hon börjar skolan. Usch vad det här är svårt. Jag ska försöka styra upp lite lekträffar med "snälla" barn som inte styr och ställer eller "haaatar" allt för mycket

Malin: vad ledsen jag blir. Alfred låter ju som världens mysigaste kille och han verkar så modig och social som gör tappra försök att få kontakt. Han borde verkligen inte vara på något annat sätt än det som är han, så sorgligt att det ska påpekas motsatsen. Jag känner igen det du skriver. Stella är också bra på att ta kontakt men ger snabbt upp om hon inte får respons. Det gör så ont att se henne traska vidare på egen hand. Säkert är det mycket eget bagage som gör det ännu svårare att se. Jag har av någon anledning alltid en känsla av osäkerhet tillsammans med andra, att jag egentligen inte är välkommen, att jag tränger mig på och att jag är till besvär. Tyvärr något som verkar gå i arv hos kvinnorna i min släkt, jag kan känna igen det hos de äldre generationerna, men som jag hoppas slippa smitta Stella alltför mycket med.

Frk kanin: vilken dramatik! Skönt att allt var bra med lillebror och att du fick ett bra mottagande. Jag var tillbaks på mvc igår för att diskutera preventivmedel och förvånades över hur översköljd jag blev av jobbiga minnen. Tycker jag har sprungit där så mycket så jag borde vara van, men tydligen inte. Insåg då hur viktigt det var att få träffa gamla hederliga Barbro som känner mig och min historik.
Hoppas du får några dagars vila innan lillebror bestämmer sig för att titta ut.
Tänker på dig och håller tummarna.

Vad spännande för våra stora tjejer och killar som börjar förskoleklass. Vi fick brev med klasslista för ett par veckor sedan och har redan hunnit med några besök i skolan. Idag fick de vara där mellan 9 och 10.30 och de hade visst fått klippa geometriska former och montera ihop till en fågel. De kommer ha två träffar till innan sommaren. De börjar redan den 15 aug. Eftersom vi valt en friskola har inte förskolan hand om överlämningen så jag och bästa kompisens mamma fick hänga med och dricka kaffe under tiden. Stella är så förväntansfull och skulle nog helst börja nu om hon kunde.

Stellas skola kör med lite längre dagar, 8.30-13.30. Men det är väl mycket lek och pyssel kan jag tänka mig.

Idag fick jag en fråga om jag kan tänka mig att gå upp i tid tillfälligt efter sommaren för att täcka upp för det glapp som blir mellan gammal och ny kollega. Det sammanfaller tyvärr med att Charlie byter förskola, så jag är inte jättesugen. Förstår inte varför det är just jag som ska göra det heller, de andra har ju barn i tioårsåldern och Charlie är inte ens två år. Dessutom har jag ju en timmes resväg enkel resa så barnen går ju redan åtta timmar på dagis. Samtidigt vill man ju visa framfötterna och allt det där...

Ingen kaninbebis ännu?

asap: tror inte det. De har alla heltidstjänster i grunden men jobbar 75%. Jag är anställd på 75%, men har fått "löfte" om att få en heltid jag med, men med avsikt att jobba 75-80% tills Charlie blir lite äldre. Tror att det bara antas att de andra som jobbat längre inte är intresserade.

Tänkte också på lösningen med fyra kortare dagar på dagis istället för tre "långa". Är de tillmötesgående på det viset?

Mandra: vad skönt att mötet hade så positiv effekt. Jag får lite ångest över skolstarten och förslolebytet då och då, men har lugnat mig efter att ha besökt skolan och pratat med pedagogerna. Jag litar på magkänslan. Och samma magkänsla säger mig att jag ska tänka på vad som passar vår familj bäst i höst istället för att som vanligt försöka tillgodose arbetsgivarens behov först. Det är ju trots allt inte min uppgift att detta problem, det har jag varken betalt för eller befogenhet till .

Grattis frk kanin! Äntligen är han här! Vilken dramatik!!!