Assar: Låter helt underbart!
Juni: Hur har det gått med FK och ditt intyg från arbetsgivaren?
Nej, jag har inte pratat med dagis faktiskt. Men Simon har inte tagit upp det igen. Händer det igen kommer jag dock kolla upp. Nu är jag lite mer förberedd på en ev. diskussion.
Jag klipper också Saras lugg ibland. Ibland blir det helt Ok och ibland helt snett. Jag gör som Assar klipper till det lite under dagarna som följer.
Juni: Hoppas det löser sig!
Mandra: Fy vad jobbigt. Hoppas du ändå kan koncenterar dig på läsandet! Kramisar
Nu ska jag göra min plikt och gå och rösta!
Idag fyller Sara 2 år. Tänk att hon är så stor (men samtidigt så liten). Vi firar med lite tårta och presenter nu på morgonen. Hon har fått en dockvagn (stor succé) och ett par vinterskor. Hon ska även få ett Pippipussel.
Juni: Skönt att sammandragningarna gett med sig och att det fixat sig med papprena!
Mandra: Kul med nya insikter! Skönt att det lugnat sig på hemmaplan och att sambon fortfarande är delaktig!
Milla: Kul för G! Blir säkert ny stimulans men än omställning.
Kramisar till alla sjuklingar! Hoppas på snabbt tillfrisknande!
Milla: Du är bäst!
Pyttis: Fy för byggdamm! Hoppas att de är klara snart!
Mandra: Gött att höra att du pluggar flitigt!
Sara: Låter inte helt effektivt att inte ha telefon el. rätt programvara...
Jag är glad för jag har fått fast tjänst. Nu slipper jag oroa mig över att behöva gå tillbaka till min gamla arbetsplats!
Vi hade kalas för Sara i söndags. Det blev lyckat. Mest glad blev hon för en sulky!
Assar: Kul med uppskattning men samtidigt väldigt oproffessionellt att kommentera andra medarbetares kompetens inför dig. Låter inte helt 100 som arbetsplats (i kombination med vad du berättat tidigare).
Är sjukt trött. Har hela släkten på besök så vi sover alla 4 i vårt sovrum och i princip i samma säng el. snarare på min sänghalva. Pust! 1 vecka till sedan blir det i att ta tag i sovrutinerna igen! Vet inte vad det är med Simon, igår sov han bra, men annars är han vaken flera timmar mitt i natten. Kanske stt han blir störd av oss andra.
Vi4: Stora varma kramar till dig idag! Tänk att det redan gått 3 år. Ofattbart på ngt sätt. Det är nog naturligt att du reagerar som du gör för att du ska orka... Det viktiga är nog att du tillåter dig själv att lyfta på locket emellanåt även om det är "energikrävande"
Assar: Förlåt, jag menade inte så. Självklart är du värd all beröm och jag tycker också att det är märkligt att de valde att ge dig en lägre lön, strulade med ditt kontrakt osv. Jag fick bara lite kalla kårar då jag haft en chef som agerat så där talat om andra kollegor inför mig (och själklart måste hon gjort samma sak om mig inför dem...). Det var ingen bra chefsegenskap.
Malin: Simon blev åksjuk strax innan han fyllde 2 år. Det har med att balanssinnet utvecklas och det går oftast över så småning om. Säger som Mandra - inga mjölkprodukter och frisk luft. Vi var tvungen att ge Simon åksjukepiller eftersom han typ inte kunde åka bil alls (men av dem blev han verkligen trött). Nu sitter han framåtvänd och det är bättre. Har slutat med piller och kör åksjukearmband och de har funkat för oss.
Mandra: Mysigt med Tyra-tid 
Juni: Stor kram. Hoppas de ger med sig!
Jag går runt med en massa funderingar och då är det lika bra att vända sig till dem som vet bäst - NI
Jag har en känsla av att Simon inte riktigt trivs på dagis. Det känns som han inte riktigt funnit sin plats i gruppen efter sommaren. Han verkar leka med en del av sina "gamla" kompisar men inte alla. Det är väl egentligen helt naturligt att man i perioder leker mer med vissa och i andra mer med andra... Kanske är det ändå dags för lite net-working och bjuda hem lite kompisar efter dagis. Sedan pratar han väldigt mycket om en kille (som jag upplever som ganska stökig). Det känns som Simon är väldigt fascinerad av honom - fast mest på ett negativt sätt. Sedan verkar barnen på dagis (inkl. Simon) ha kommit in i en cirkel av språkkonflikter i stil med "Om inte jag får den så är inte du min kompis" "Om inte du gör si el så får du inte komma på mitt kalas". Det blir ofta värsta konflikterna. Simon är ju väldigt verbal och är inte sen att haka på. Han kör likadant med Sara ibland och hon kan såklart inte argumentera på samma sätt men skriker som en tok nej, nej, nej... På dagis menar de på att det är helt naturligt och att alla barn kommer in i en sådan här fas. De försöker avstyra sådana bråk så gott det går och uppmanar oss föräldrar att också arbeta med det. Så jag försöker hela tiden säga att man inte ska säga så, att man inte ska hota varandra på det viset men det hade varit enklare om jag kunde ge honom ett verktyg. Har ni liknande "problem" och hur gör ni?
På onsdag åker släkten (äntligen - om man nu får skriva det rakt ut) och då är det dags för lite "Simon-vård"