hej *vinkar*
jag kanske får börja hänga här med er ordentligt? Är lite "mellan trådarna" men har ju nästan en 06a...
Konversation med min snart-treåring idag
-mamma, är vi riktiga?
ja
-varför är vi riktiga?
ja varför tror du att vi är riktiga?
-för att vi kan gå, och sjunga
min lille filosof!
Det är väldigt mycket "varför det" just nu!
Ingen borde behöva kräkas på sin födelsedag, kanske särskilt inte när man fyller tre! Vi har ändå haft en ganska bra dag, men det var hjärtskärande att se Felix tacka nej till chokladtårtan han bestämt för så länge sen att han ville ha. Snuttungen.
I natt vid tvåtiden kom han in i vårt rum och sa "det är otroligt blött i min säng", då var han alldeles nerkräkt. När han fick sitt duplo sa han "åh tusan, till mig! åh tusan, till mig!". Den killen har ett språk för sig, hoppas att han inte blir alltför lillgammal.
uuuäääähhh jag ruttnar på det här. Har inte varit utanför lägenheten på en vecka pga sjuka barn, och mått rätt ordentligt risigt själv. Jag är trött på bajsblöjor och kräks! Jag vill uuuuuut. och jag vill sova. ostört. Ut och äta middag med min älskling. Eller bara ut!
gonatt
Hur länge kan man kalla det kräk/magsjuka egentligen? Viktor har senaste dagarna kräkts teskedsstora kräkningar någon gång per dygn och haft typ en diarreig blöja, men är annars pigg. Han får bara bröstmjölk vätskeersättning och låglaktos majsvälling. Vi planerar ju att ha det uppskjutna treårskalaset på söndag och undrar om vi borde skjuta upp det igen. Hur skulle ni göra?
Det är både släkt- och barnkalas. Min mamma var här i söndags (på födelsedagen) och fick sen vinterkräksjuka rejält, hennes sambo åkte också på det. Varken jag eller sambon har kräkts (jag har mått lite småurkigt dock), och killarna har haft det ganska milt, men långdraget för lillkillen. Det är väl så att man får ställa in igen, stackars Felix, förra året var alla bjudna barn utom ett sjuka (och han var nog inte frisk han heller egentligen), i år får vi se när han kan firas ordentligt. Fy för att fylla år i februari!
Mandra, kanske låta henne äta genom sugrör ett tag? Jag tänker som så att det är bättre att låta henne vara lite och låta henne bli sugen på det ni äter, snarare än att bråka om det? Det beror ju på hur hon är förstås.
Vinkar lite till Wilma, Aggis och er andra. Här är det ganska bra för tillfället, Felix är väldigt tre år men har närmare till tårarna än till nejskriken. Oftast. Viktor pular runt för sig själv ganska mycket och sover lite halvrisigt, men jag skall inte klaga i det här sällskapet...
har inte läst allt men:
Vi4, jag köpte lägenheten vi bor i med en fullmakt från sambon att skriva på för honom också (han var bortrest), skulle det funka för er? Det är ju så jobbigt att vänta i det där läget!
min goe treåring säger mycket bestämt "jag älskar inte dig mamma, du har så blöta pussar", trots allt ett steg upp från "nej, du älskar inte mig" som var svaret ganska länge, men han är sårande säker på att han inte älskar mig, bara pappa (och Viktor, oftast)
Hej!
Jag har inte varit här och ens läst på länge, så jag kan inte kommentera, bara vinka till er alla.
Jag har idag varit hos en barnpsykiatriker med min treåring. Han har så länge helt bestämt sagt att han inte älskar mig, och även tidigare att jag inte älskar honom, att det var dags att ta tag i. Jag fick bekräftat att vi har ett relationsproblem jag och min lille kille, och att det varit med från början. Anknytningen i början klickade aldrig, och har visst aldrig riktigt blivit rätt.
Det är naturligtvis jobbigt att sitta och diskutera en så allvarlig sak, men det känns samtidigt väldigt skönt att bli tagen på allvar och inte bara få höra att "barn säger sånt, det går över", och det känns väldigt skönt att jag tagit steget och gjort det här för honom och för oss. Det känns också bra att jag gjort det i ett läge när vi har det bra tillsammans och han mår bra i övrigt, det är inte för att han är jobbig och trotsig jag ber om hjälp, utan för att han känner att han inte älskar sin mamma. Stackars liten.
Vi skall tillbaka redan imorgon och många gånger till. Parterapi. Jag tror lillkillen var lättad redan efter den här gången, kände att han blev tagen på allvar.
Kram, det är så skönt att ni finns!
uppdatering, och helt ego:
Igår kväll sa först Felix "mamma du behöver inte vara ledsen" när jag grät. Sen när han skulle sova pratade jag om att han var arg på mig (något psykoterapeuten pratat om) och han sa "nu är jag inte arg på dig mamma, jag tycker om dig!". Och i kväll sa han till sin pappa "pappa nu älskar jag mamma".
Gissa om jag är glad och tacksam!
Själv har jag mycket terapi kvar att gå igenom...