Hej hopp,
Tack för nya tråden Seren!
Vi har också börjat få en liten hjälpreda i köket. Det är roligt att laga mat tillsammans. Skala ägg, skära grönsaker med matkniv, röra, vispa och plocka i/ur diskmaskinen är några av de saker som hon tycker är kul åtm ibland.
Bibabba: Jag har en 07:a och en 09:a, men hänger här ändå... 
Sirre - Skruttan har också eksem som vi har smort och smort och smort hela hennes liv. Den här långa och torra vintern har det varit värre än någonsin och tillslut så bokade jag en tid hos vår läkare på vårdcentralen. Vi fick ett litet program att följa och en receptbelagd kortisonkräm (Locoid) som har gjort susen. Vi skulle smörja hennes eksem varje kväll med kortisonen och mjukgörande (Miniderm) varje morgon i två veckor, sedan trappa ner kortisonen efter hand. Det fanns ytterligare en starkare kräm som vi kan få om det här inte hjälpt. Som tur är har hon reagerat bra på behandlingen och är nu precis så mjuk o fin som en treåring ska vara 
.
Det känns skönt att ha artelleriet på plats här hemma så att det inte hinner bli så omfattande innan vi kör igång behandlingen. Skruttan har ärvt sin torra hud av sin far, så vi har alltid haft grejor hemma men nu ville vi ha något som var anpassat för henne.
Juni - såpbubblor hamnar i Skruttans ägg också. Två par små strumpor med Hello Kitty och sedan lite godis.
Lillebror får en body och ett litet gosedjur. Inget godis såklart, han är ju bara 8 månader :o)
När jag var barn återanvände vi samma påskägg år från år, så när vi hade påskäggsjakt visste man precis vilket ägg man skulle ha. Så har jag tänkt att mina barn ska ha det också, så Skruttan har redan sitt ägg för tredje gången, medan Lillebrors nyinköpta kommer invigas i år.
Påskäggen delas ut på Påskafton.
Barnen o jag åker till min bror o svägerska i Gbg två nätter då sambon ska jobba. Vi behöver lite miljöombyte och en utflykt. Det ska bli spännande att köra själv med barnen i ett par timmar, men jag tror att det kommer gå finemang.
GLAD PÅSK allesammans!
Hej hej, länge sedan jag läste eller skrev i tråden. Tiden räcker inte till helt enkelt, hamnar på Facebook, och sedan är min datortid över liksom.
Hur som helst, jag tycker att reflektionerna kring dagisgrupper och skillnader mellan syskon är väldigt intressant. Skruttan, som nu är lite mer än tre år, har alltid varit väldigt orädd, nyfiken och stark motorisk. Hon klättrar högt, har kanonfin balans och tar gärna kontakt med nya barn på lekplatsen ex. Hennes bästa vänner är killar och hon är inte alls mycket för pärlplattor och pyssel. Kan sitta o rita eller pyssla en stund men vill sedan stojja runt istället.
Hon är nu bland de äldsta i småbarnsgruppen 1-3 år och de stora barnen i gruppen har börjat vara i storbarnsgruppen 1 dag i veckan under hela våren. Från den första juni ska hon börja sin inskolning i stora gruppen ännu mer och efter sommaren så byter hon avdelning. Hon tycker att det är jättespännande att få komma upp bland de stora barnen, men som mamma är jag nervös över omställningen att gå från att vara störst till att vara minst. Att inte riktigt kunna och inte riktigt veta vad som gäller är ju läskigt även för vuxna, så det gäller att vara uppmärksam på hur det fungerar för henne.
Utmaningen och de nya uppgifterna verkar stimulera Skruttans utveckling iaf och hon tar till sig den nya informationen på ett bra sätt. Språket och kunskaperna utökas rejält när hon får ny stimulans.
Det finns några barn på stora avdelningen som vi känner till sedan tidigare (de var ju stora barn i småbarnsgruppen när Skruttan började) och dessvärre så känner jag inte så starkt för dem utan jag upplevde dem som ganska störiga och jag och flera andra föräldrar var glada när de flyttades upp en avdelning. Jag försöker att inte oroa mig innan och i onödan, men vi har bestämt att hålla ett extra öga och öra öppet för att verkligen uppmärksamma hur Skruttan mår under hösten.
På dagis berättade de på utv samtalet i höstas att hon lärt sig alla sångerna men ofta väljer att inte sjunga med på sångstunderna, utan sitter då och lyssnar på de andra istället. Nu har det gått över och hon sjunger gärna med de andra och även för/med oss här hemma.
Hon har genomgått en rätt tuff utvecklingsperiod det senaste halvåret, då det hänt mycket (blivit storasyster bl a) och hon är numera en mycket mer harmonisk tjej. Hon fullständigt avskydde att gå 15 timmar (varannan dag) på dagis under hösten (vilket är det som gäller för barn till föräldralediga här) och sedan jag började plugga efter jul och hon får gå så mycket som vi i familjen bestämmer har det gjort underverk för hennes självkänsla och självförtroende.
Blyg kan hon också bli och hon skulle aldrig sjunga eller showa inför hela släkten, hennes oräddhet är inte alls på det planet utan det är mer "akta sig för stupet" här också.
Hon har nu helt slutat med blöja på dagtid och det var ett beslut som hon själv tog mer eller mindre över en natt. Hon både kissar o bajsar på toan och antalet missöden blir allt färre. Idag har vi testat toaletten både hos frissan (jättekul genomskinlig toasits med fiskar i) och på McDonalds (väldigt spännande med den automatiska vattenkranen i handfatet). Skönt att slippa ett blöjbarn, nu är det väl bara en sisådär två år kvar tills Lillebror är blöjfri.
Oj, så långt och väldigt ego känner jag, men jag ska någongång hinna kommentera på era inlägg också.
Vi köpte en sparkcykel med tre hjul till Skruttan förra veckan. Som hon ÄLSKAR den, vill sparka till dagis, till lekplatsen, till affären etc. Tre hjul känns lagom för henne, men så är hon ju ett år yngre än Kaz' Simon. Det går undan för dem på cykeln, så hjälm känns som ett måste iaf.
Vi4 - lider verkligen med dig.
Hade det så hela förra hösten när Skruttan gick på dagis varannan dag. Himla liv vid lämning och framförallt ett rent helsike vid hämtning. Hade Lillebror med mig då också och det blev ofta hemskt svettigt och det slutade med att jag hade ångest inför varje hämtning. Jag tyckte att jag inte fick något stöd från personalen och till slut fick jag ha ett möte med dem om hur vi tillsammans skulle underlätta för oss alla och kom fram till en lösning som gjorde skillnad. De hade känt att de inte ville lägga sig i och komma med pekpinnar.
Lillebror har börjat på dagis nu i februari och nu har han fullständigt brutit ihop vid hämtning varje dag den här veckan. Jättearg och ledsen, vill inte klä på sig, vill inte sitta i knäet - vill inte, vill inte. Gnäller o är trött hela kvällen fram till läggning. Idag gick det något bättre, men fortfarande en mycket ledsen kille. Personalen säger att han varit nöjd och glad hela dagen och att han blir ledsen när jag kommer. Det verkar stämma, för när vi kikar in i rummet när vi kommer så leker han och är nöjd. Har också hört att "det är för att tryggheten kommer" men också "det är för att han trivs så bra här att han inte vill gå hem":
Du är en bra mamma, glöm aldrig bort det!
Om du vill ha lite tips o idéer rekommenderar jag en COPE-kurs som ger många handgipliga övningar som kan underlätta vardagen. *Kram*
Kikar in o läser de glada nyheterna från Frk Kanin - stort grattis till miraklet i magen!
Åter till soffjobbandet, är hemma med en släng av magsjuka som barnen så välvilligt har delat med sig av.
Lillebror är frisk igen och Storasyster är med Pappa som VABbar idag, hon är också frisk så att hon kan gå till dagis imorgon.
Var lite orolig för att hon skulle vara sjuk på sin födelsedag, som är på torsdag, men det verkar klara sig. *peppar peppar*