30+ som fick första barnet 2006 *4*

Seren > Superfint tack!      

Minimalla > Vad mysigt och lyckat!

Vad skoj att vi kunde inspirera varandra lite med matlagningen
Jag kan inte heller ställa migi köket utan att det dras fram inte mindre än 2 stolar som jag ska trängas med. Här kör vi med ikeas plastknivar, picknick knivar, när det hackas grönsaker. Jag skivar gurkan och dom delar den sen som de vill. Det är en hel del moment de itne kan vara med på men en hel del som de får hjälpa med också. Kan de inte hjälpa till så kan de diska (blöta ner köket). Allt  beror på hur mycket tid vi har och om båda eller bata en av oss är hemma.

Hej Bibabba!

Jag har två töser en -06 och en -08. Välkommen! Vad mysigt det lät med resa till sälen! Kom ni iväg i år? med bebis och allt?

Frk Kanin > Jag säger som de andra. Fy vad tråkigt och huh? har det förändrats på så kort tid? du var ju gravid nyss. Jag hoppas också på frånvaro av rödingen och blåa roliga besked istället!!

malinkatarina > Mitt bästa tips för insomningsbesvär, tro mig jag är expert på området , så är det att istället för att påminna sig själv om hur svårt man har att sova faktiskt och bokstavligen 10 minuter om dagen berätta högt (om inget folk är i närheten som tror man är galen för då är det bättre att tänka det ) för sig själv att man kan sova och vad bra man är på att somna på kvällen. I bästa du-är-vad-du-tänker-andan .

Jag har ett nytt tips till pyssel, kanske gör ni det redan med barnen men för er som inte gör det så kan det vara en hit!
Idag så satt jag, Tyra och Vilya och klippte i reklamblad från leksaksaffärer (helt Vilyas ide). Dom hade hur mycket tålamod som hällst. När de tröttnade på klippandet så tog jag fram limstift och papper. Sen satt, hör och häpna, Tyra 1år och 10 månader och klistrade i 30 minuter med ett limstift och hade tålamod som aldrig förr. Vi pratar om fröken-myror-i-baken-jag-sitter-aldrig-still-fröken
Båda klippte och klistrade som om de aldrig gjort nåt annat. Jag köpte sånna där barnsaxar för papper som inte är vassa och helt i plast som på näppen går att klippa i papper med .. men vilket tålamod. Fint för motorik och konsentration *stolt mamma*

Milla C > Haha så sköna dom är. Vilket minne!, det gäller ju att komma ihåg det viktiga i receptet framförallt   saker som socker och sånt alltså

juni 07 > Men så sött, klart alla nallar ska ha halsband!

minimalla > Haha, jag var tvungen att berätta för sambon om din kocks uttalande. Så himla skön komentar, klockren!

kaz > Just ja, du klättrar ju. Jag tycker det ser så skoj ut! jag ska banne mig ha som mål att prova på det till våren. Jag behöver lite mer muskler först Sambon här hemma klättrade en del innan vi träffades och hade kvar sina selar men var inte längre aktiv. Vi sa ofta att han skulle ta med mig men sen blev det aldrig av. Ska se om vi inte kan göra det tillsammans. Be svärmor komma och ta barnen.

Drutten > Åh vad gott med skidåkning. Nu blev jag avis! Vad gott att barnen fick så mycket lektid.

malinkatarina > Skönt att du fick sova lite men frtamförallt att du somnade om.. igen och igen. Hoppas du får en bra insomningsnatt inatt igen!

Frk Kanin > Men så svårt. Jag säger som M73, det låter som din man är rädd. Även om lusten att få ett till barn finns så kan ju minnet av smärtan att förlora ett barn vara starkt. Undermedvetet så undivker vi ju gärna situationer som ger oss smärta.. du kanske behöver påminna honom om allt ljuvligt som finns med barn när allt går väl?!

Här är barnen hemma för andra dagen irad. Vilya kräktes hela natten mot igår. Men vi har precis ätit lunch nu och hon åt med stor aptit. Så imorgon får dom nog gå tillbaka till dagis. Magsjuka som vanligt men det verkar som vi andra klarade oss!
Jag har slutat räkna våra magsjukor, det blir så deprimerande. Istället så räknar jag de som inte vart smitta just denna omgång. Mycket bättre odds på att få glada kännslor i kroppen så.

Milla C > Usch, vilken soppa. Jag hoppas det finns någon förklaring med att hon är färgblind eller nåt?!

malinkatarina > Heh, det var snällt sagt, tack!
Så mysigt med matsäck, jösses vilken storkänsla jag fick av det. Är våra barn så stora att de får matsäck med sig till utflykter redan, där vi inte deltar?!

Jag fick en annan fin respons idag. Jag träffade en mamma som berättade, när de var här på middag för ett tag sen, att hennes pojk inte åt NÅGRA grönsaker.
Jag nämde det här med att när man smakat något man inte gillar ca 12 gånger så tycker man om det. Jag sa att jag skulle nog ställa fram grönsaker ändå om jag var hon men så älskar jag grönsaker också, hon hade slutat ha grönsaker framme helt nämligen.
Hon gjorde det tydligen för idag så fick hon syn på mig och ropade. -Tack! vet du att numer äter min son grönsallad varje dag. Han kan tom hämta salladshuvudet  ta ett blad och säga mums medans han knaprar upp det.
Skoj tyckte jag. Jobbet var ju inte mitt men skoj att hon testat, fått det att funka och sen delade med sig, det sken också upp min dag.

Jag skulle vilja ha lite input om en grej.

Jag satt och funderade lite häromkvällen vad jag skulle vilja att mina barn lär sig och får med sig av oss hemifrån . Forma dom till medkännande individer. Lära dom värna om andra och att man kan göra idella insatser. En av de viktigaste egenskaper jag vill att de ska ha är generositet osv.

Nåja, jag kom i alla fall på att vi borde göra något, redan nu men på deras nivå. Så jag kom den briljanta idén (i mina ögon) att vi ska köpa en säck kattmat i månaden och åka till ett katthärberge med.
Djur är ju lätt att ta till sig och mat är ju något barnen förstår. Jag vill att vi fysiskt ska åka dit och lämna dem och få se hur katterna som inte har någon husse eller matte bor. Kanske få en solskenshistoria då och då om en katt som vi inte längre ser där fått ett nytt hem osv.
Så klart kommer jag ta kontakt med härberget innan och stämma av att det ens är ok men främst för att vi inte ska få massa sorgliga historier om hur övergivna och ensamma de är. Min Vilya oroar sig tillrcäckligt för massa saker redan.
Glädjen i att ge och hjälpa andra som kanske inte har det så bra är ju det jag hoppas få ut av det hela.
Vad tror ni? Är det en bra idé? Sambon tände direkt på den idén i alla fall.
I förlängningen så har vi tänkt att barnen ska fp ett fadderbarn var i ngn sos by.Men det när de blir lite större sp man kan svara på alla frågor som det innebär.

 

malinkatarina > Ja det tycker jag verkligen ni ska göra. Va skoj, då tror ni också på idén.
Vad roligt att du varit i sydamerika. Jag ahr också varit där, fast i Brasilien. Min lillasysters pappa är där ifrån så halva hennes släkt bor där. Hon ska dit nu med man och barn om bara några veckor. Lite avis är man. Stort och häftigt land.
Vad skoj att du kom iväg och att det gick bra med ridningen! Skavsår ingår nästan när man kommer tillbaka Fast nu räcker det såklart Vad gott att ni är några här inne som kan tipsa varandra om knep för att slippa det. Är det alltså varje vecka du kommer iväg på lite egentid?

Nu ska jag ner på stan och kolla vad för ämne jag behöver tenta av för att komma in på socionomen till höst. Jag är SÅ sugen på att plugga.

Sirre > Ja, Vi brukar ju tänka lite lika.
Vilya är som din tösabit, en funderare, och har ju den här rädslan som jag inte vill stärka. Känner ju att det hela ska ske under några slags ordnade former så jag har koll på tex snyfthistorier för dom behöver hon INTE. Men att det är synd om att de inte har egna hussar och mattar men vad fint att det här hemmet finns som tar hand om dom. Därför hjälper vi hemmet att hjälpa katterna som vi inte kan ta med hem.
Jag tror att presentationen av det är superviktig. Jag vill att hon ska känna att hon/vi gör en insats och glädjas av att ge. Det ska ju inte bli en 'jobbig' upplevelse där man berättar om att de är övergivna, magra och sjuka. Utan vi vill lägga vikten på att vi gör något för dom, inte på vad de saknar/varit med om.
Nåja, jag ska fnula vidare på det och prata med hemmet. Har ett på lut. Se vad de säger så återkommet jag senare.

Frk Kanin > Mm, tack för din input!  
Vilya har inte så mycket sånna tendenser att inte säga hej/hejdå om hon inte är välldigt trött eller härmar en kompis som gör så precis. Blyghet har kommit en del dock.
 Du har fått så fina ideer redan och jag tänkte på en till, avledning.
När man ser att de börjar ramla in i sitt mönster så säger man något tokigt/gör något tokigt....Ser att de faller tillbaka igen i sitt mönster.. gör något tokigt, prata om något helt annat (imorgon ska vi ju åka pulka på eftermiddagen, vad tror du om det?) osv. Sen gör man det kort. Nu säger vi Hejdåååå! vinkar och går.
Det är ju bökigare så här års då påklädning tar sån tid och de verkligen hinner känna hur tråkigt det är att gå.
Även Vilya har lite blyghet men där har vi ett superbra knep som nästan alltid funkar. När vi går bort så får hon ta med en liten väska och packa en eller två saker i den. Då brukar hon nämligen ta fram det direkt och visa och babbla om det och så är isen bruten. Funkar ju inte på folk man möter lite snabbt på stan .. haha men när man går hem till någon som sagt.

Tack för era tankar kring detta om katthem. Det känns som om det är en bra idé då och jag tänker gå vidare med det.

Milla C > Bra idér ska kopieras! Så tuta om det passar er!

Längtande Lina > *Stor kram*, så skoj att se dig här inne igen.