Hur kan man önska sig ett prematur barn??

Såg dokumentären på svt play "den sköra tråden"... fy fan, trodde jag hade kommit över allt som hänt men inte. Bröt ihop totalt
Sonen föddes i v 31+ i februari förra året och det var väldigt traumatiskt med allt. snart ett år sen och jag pallar fortfarande inte att se grejer om prematura barn på tv.

Ja, han hade jobbigt med lungorna när han kom ut så han låg i respirator och han hade jobbigt med att vända viktnedgången. Men det var inte bara oron för honom utan allt runt omkring. Jag fick akuta buksmärtor, kom in i ambulans till spec.förlossningen. De gav mig massa morfin och jag bara låg och spydde. Inget fel på bebis i magen och de dröjde innan de hittade felet på mig. De röntgade allt, gjorde ultraljud på inte organen och jag var helt väck. Sen kom de med beskedet att de hade sett en propp i porta (ven till levern). Jag hamnade på IVA med hjärtövervakning och hela baletten. Sen säger de att om jag ska överleva så måste de snitta och det görs under narkos för de vill titta på buken i samband med snittet. När jag vaknar så körs jag tillbaka till IVA. bebis på neo i ett annat hus av sjukhuset och jag inte träffa min bebis förens 1 dygn senare. När jag kommer dit så säger dom att hans lungor inte är bra. De hade förväntat sig att de skulle vara mer mogna i v 31+ och att jag fick cortison innan. Sen hade de hittat nåt på hjärtat och prata om en ev. ductusoperation. Att det var ett ganska enkelt ingrepp hade man ju svårt att ta in då mitt i allt detta.
Min bebis var ändå rätt stabil jämfört med många andra men chocken över en prematur bebis, en propp på mig och vad läkarna hade att säga blev för mycket.

Jag har dessutom en pojk sen innan som föddes med akut snitt pga hotande fosterasfyxi och det var jobbigt även då.

han låg 4 dygn. Sen klarade han sig tack och lov med cpap och därefter syrgas. Nej, han slpp operation för ductus stängde sig.
Fy vad hemskt att din åkte på en infektion så den öppnade sig igen. Vi hade tur i oturen. Vår klarade sig igenom neotiden utan infektioner och sånt men mentalt var vi helt körda. Bara miljön på en neoavdelning är påfrestande. Att vistas där dagligen och ens bebis med massa slangar är så jobbigt även om bebisen mår under omständigheterna bra. Men det tror man inte innan man vart i situationen. Man tycker att det är så fantastiskt att de räddar för tidigt födda ner till 23+ men allt det jobbiga, hur föräldrar lever i en bubbla av hopp och förtvivlan och hur livet utanför sjukhusets väggar fortsätter att existera men man har ingen aning om vad som händer där, det är verkligen svårt att föreställa sig känslan innan man vart där.

en normal graviditet är från 37+0 och framåt (efter v 42 är det väl över tiden) så i v 38 är det fullgånget.
Fick första sonen i v 36+6. Han räknades till prematur precis på gränsen men hade han inte vart så tillväxthämmad hade vi inte fått vara på neo. Han var mindre vid föseln än den som föddes v 31+4.

han vägde 2080 och var 44 lång. Var beredd på en stor bebis för jag hade höga sf-mått. Jag fick chocken när jag fick syn på den lille.

jo, jag vet.

Ja, det har gått bra. Han är ett år om en månad han har förkylningastma men det är det enda. Det är jag inte särskilt orolig för, det växer bort.

nä men visst, det är ju det som är grejen. Att det kan vara jobbigt även om allt gått bra. Din syster hade en bild av att gå 40 veckor, föda barn, komma till bb och sen åka hem efter ett par dagar med det lilla knyttet. Sen blir det inte så, allt man ställt in sig på kastas omkull. Vi fick inte stanna på neo på nätterna när han intensivvårdades för där fanns inga föräldrarum. Bara en sån sak som att åka hem på kvällen och beisen är kvar på neo. Magen är borta men man har ingen bebis med hem, den känslan är så mentalt jobbig.
Så även om ens barn är friskt under omständigheterna eller om barnet är mycket sjukt så är neotiden oerhört jobbigt psykiskt. Så fattar inte heller denna tävling.

på neo på östra sa de att de räddar ner till 23+ men jag har läst att de har räddat mindre runt om i världen. Säkert har det vart nån mindre på östra med. Det som var bra med dokumentären var att människor som bara har fått denna bilden av neonatalvård, att det är så fantastiskt att de kan rädda så små. Att de får en bild om hur det känns att vara förälder till ett prematurt barn och att det inte bara så  fantastiskt med läkarvården utan att det är en stor kris man går igenom som förälder och att det inte alltid går vägen.

Bra av uppsala och Umeå att ha vid 22+ tycker jag. Beklagar verkligen att din son inte överlevde så förstår att det är något som engagerar dig.

Tycker det är lite löjligt att det ska vara en tävling om vilka som har det jobbigast eller värst.
Alla som fått prematurt eller som fått sjuka barn har det jobbigt, var och en på sitt vis.  Och alla ska ha rätt att få ha känslor oavsett om man fött i 36+6 eller 25+0. Sen har alla olika känslor, olika starka och olika situationer. Men alla ska ju bli respkterade för sina känslor avsett om man har en sen eller tidig prematur.

jag har inte tolkat det på nåt sätt alls hade till och med missat det, läste det när jag såg detta

Men om någon säger att de kom hem från neo efter en vecka så hade jag inte brytt mig på det vis att jag tog illa upp. Den som säger så har ju rätt till sin känsla och uppfattning. I mig svider det inte alls utan jag tänker bara att för dom, ur deras perspektiv kan det vart en jobbig förlossning. De har inte mina erfarenheter så de ska heller inte fråntas sin rätt att känna att det är jobbigt. Jag tyckte det var jättejobbigt att vara 2 veckor på neo med stora sonen. Den förlossningen höll på att gå åt skogen då fosterljuden sjönk i samband med värkar under ctg-kurvan och när bm letar med doptonen hittar hon inga hjärtljud. Det var 2 veckor efter det på neo pga att han var tillväxthämmad. Men när jag jämför mina förlossningar var klart nummer två värst men visste jag ju inte då jag fick nummer ett.

Ja okej, ordet äntligen kan ju vara lite malplacerat just där. Fast å andra sidan så känns varje dag på neo så himla långsamma så kanske kan de kännas som äntligen efter en vecka.
13 veckor i en sjukhussäng låter som en mardröm. Jag förstår att det kändes fruktansvärt eftersom du hade barn hemma med som behövde och saknade sin mamma.

31+4 var min, inte 30. Men skit samma, tillhör ändå grupen mycket förtidiga iofs. Men v 33 är ganska tidigt det med och besvären barnen dras med behöver inte vara mindre i v 33 som i 31 eller 32.

Jo statistiken visar ju det såklart. Men det kan fortfarande finnas ett barn som är sjukare i v 33 än min som var i 31. Statistiken visar ju det vanligaste, det som de är flest av. Men statistiken visar inte enskilda fall.
Det är klart att det är viktigt med antal dagar för ett prematurt barn. Men min tex, läkarna sa att han var mycket mer omognare i sina lungor än barn brukar vara vid den veckan. Hur går det ihop med statistiken?

Ja men oavsett det så har ju ts lika stor rätt att tycka att hennes neotid var jobbig. Mentalt sett kan det ju vara lika svårt för henne som för mig. Vad jag förstår det som är det just det som var ts fråga. Att mitt barn tillhör en grupp och hennes ett annat förändrar ju inte att det är en kris att få barn prematurt och det är jobbigt och mycket svåra känslor blandat med glädje oavsett. Sen är det ju klart att en som får barn i v 24 och pendlar mellan hopp och förtvivlan i evigheter och chanserna inte är lika stora, klart att de föräldrar har de jobbigare. Men att det finns andra som har det värre påverkar ju inte ens egen sorg och förtvivlan. Det finns alltid någon här på jorden som har det värre hur hemska saker du eller jag än har upplevt.

men med den kommentaren menar man väl mest att tiden ska gå fort till v 40. Att det ska vara v 40 NU typ. Så har jag menat och sagt så trots att jag själv fått prematura barn. Jag tolkar inte den komentaren bokstavligt, att man verkligen vill ha ut sitt barn för tidigt.