Vi som har prematura sammandragningar

Välkommen PennyJenny! Du har verkligen hittat rätt tråd!  Jag har själv haft en otrolig hjälp av att läsa här sedan februari nån gång då allt startade för mig. Jag har en prematur sedan tidigare v. 32+5. Den här graviditeten startade mina sd redan i vecka 17. Blev heltidssjukskriven då och har nästan bara legat i soffan ända tills förlossningen startade igen 32+5. Lyckligtvis gick det att stoppa den här gången och jag låg inne till 34+0. Nu är jag 35+3 idag och mår toppen! Har börjat röra mig igen och det känns riktigt bra. Jag tror att det dröjer flera veckor innan bebisen kommer. Men det har varit många vändor med kontroller, akutbesök, osv. Men jag är övertygad om att vila har hjälpt mig att komma så här långt.

Du skrev att du har en ledsenhet i kroppen/själen. Känner så väl igen mig i det. För mig var det ett trauma att föda förtidigt och nu när jag blev gravid igen så kom alla känslor tillbaka. Jag har fått hjälp och har gått på samtal hos en kurator/bm och det har varit oerhört värdefullt för mig. Jag har fått hjälp att bearbeta det som hände och känner att jag nu kommit igenom en stor del av sorgen jag bar på. Har även haft samtal med barnläkare och fått väldigt mycket stöd från min bm. Det kanske kan vara något som du också behöver? Särskilt med en så tuff upplevelse som du haft?

Jag önskar dig all lycka till!!!

Demyra,  vad skönt att din förkylning börjat ge med sig! Jag har själv en hemsk förkylning och nu verkar det ha satt sig på bihålorna. Som om det inte vore nog att inte kunna sova pga stor och öm mage så ska man dessutom vara sjuk. Blä. Längtar efter att bli frisk nu! Vad skönt att du har passerat 30+0! Grattis!

Happyme, hur mår du?

Själv blev jag jätterädd i morse när jag såg mig i spegeln, var otroligt svullen i ansiktet och fingrarna såg inte heller ut som vanligt. Funderade över om det var förkylningens fel el om jag börjar få HF. Ringde till min mvc som tyckte att jag skulle komma dit på extrakontroll. Men allt var normalt som tur var, inget högt bltr och ingen protein i urinen. Bebisen verkar också må bra. Dock har jag gått upp 20kg sedan inskrivningen... så det kanske inte var så konstigt att jag inte känner igen mig i spegeln  Jag som brukar vara väldigt smal är mer som en flodhäst just nu. Att ligga fyra månader i soffan istället för att jogga och yoga regelbundet har visst satt sina spår.

Stort grattis till lillebror!  Vad härligt att föda 37+0, det är ju perfekt - inte för tidigt och så slipper man de sista tunga veckorna! Jättegrattis!!!

Oj Happyme har du redan svårt att sova! Fast det kan förstås bli bättre igen innan det blir sämre på slutet., hoppas det! Jag har väldigt svårt att ligga bekvämt nu men det är ju så det ska vara på slutet. Jag känner mig lite som en förstföderska nu och det är ganska spännande. Har aldrig kommit så här långt förut och har inte fått uppleva den här tunga delen av graviditeten. Går runt och väntar och längtar efter bebisen, det är på många sätt en fantastisk tid!

Vad skönt att du har börjat gå upp i vikt igen!  Det måste kännas skönt! Men jag håller med, det är lite blandade känslor nu när jag går in på SöS. Det var ingen höjdare att vara inlagd, och ännu värre för dig som hade så ont! Jag hade på många sätt en positiv upplevelse - att det faktiskt gick att stoppa förlossningen. Det känns nästan overkligt nu i efterhand när det känns helt lugnt i magen.

Ja jag njuter av graviditeten så mycket jag kan! Lämnade Mauritz på dagis idag för första gången på över tre månader. Det kändes nästan exotiskt! Och idag ska jag städa, det brukar ju inte kännas som ett privilegium precis men det känns otroligt roligt!

Ha en finfin dag alla och jag hoppas att ni slipper ha jobbiga sd idag!

Hej Bohman och välkommen hit! Hoppas att du får en lugnare dag idag!

Oj vilken fart det har blivit i tråden! Jag som inte varit här på ett par dagar hade en hel del att läsa!  Även om det förstås hade varit bättre om alla sluppit jobbiga sd förstås...

Fröken sol, stort grattis till din pojke ! Vilken otroligt snabb förlossning och vad skönt att det var en så positiv upplevelse. Måste vara lite extra fint eftersom du är bm och kanske kan relatera lite extra till kvinnor med sd efter din resa.

Happyme, jo jag mår i stort sett bra. Vi är förkylda hela familjen så det har varit lite rörigt här. Jag är förkyld sedan en vecka och fortfarande rätt kass. Och appropå snarkningar så snarkade jag så mycket i går kväll så min man smög ut till rummet intill för att sova... Och jag vaknade själv av att jag snarkade. Jösses, hoppas det här går över när bebisen kommit och snuvan försvunnit.  I Hur mår du? Skönt att du har börjat gå upp i vikt igen, det måste ju kännas bra!

PennyJenny jag håller tummarna för dig! Det finns många som skrivit i tråden som haft liknande resultat vid en så tidig mätning och ändå blivit fullgångna så jag hoppas att det ska bli så för dig med. Men sängläge är nog nödvändigt och jag hoppas att du kan få några mediciner, finns ju både bricanyl och adalat vad jag känner till. Stort stort lycka till nu.

jdsr79, jag skulle absolut kräva en undersökning för att se om alla dina sd har påverkat dig. Det är ju en enkel undersökning med VUL. Nu har du ju kommit så långt i graviditeten så att om det visar sig att du har en normallång livmodertapp kan du ju slappna av! Och det vore väl skönt det! Och ifall det visar sig att du börjat öppna dig så får behöver du ju vara sjukskriven och få avlastning med ditt barn i några veckor tills bebisen blivit lite större. Jag har fött barn i vecka 32 och det går bra men om man kan undvika det så är det ju ändå skönt för det är alltid en tuff start att få en prematur. Och oro i sig är aldrig bra så om du nu ändå funderar över de här sakerna är det extra viktigt att ta det på allvar och se till att bli undersökt! Lycka till!

I morgon är jag 36+0 och det är ju helt otroligt egentligen, det är tre veckor sedan förlossningen stoppades nu och jag tror att det dröjer ett tag till. Jag har jättesvårt att sova nu, sover max 30 minuter i sträck på natten så jag önskar att hon kommer om en dryg vecka... Men jag ska inte klaga, det är ändå lyxproblem jämfört med hur många av er andra har det just nu. Jag håller tummarna för er alla!

kh1, vad härligt att höra att det gått så bra! Jag hade öppnat mig hela vägen när min förlossning startade för tre veckor sedan. Men efter några dagar med dropp och sängläge var jag inte längre öppen ända in. Det är häftigt att det fungerar med läkemedel och sängläge, hur tråkigt det än är.

schnappi i magen, ja det är många som säger att deras sd har gjort att man blir lös i magen. Jag har märkt att det omvända stämmer i alla fall. Att när jag hade problem med magen så ökade mina sd markant så det finns nog samband åt bägge håll. Hoppas du får lite vila och kan sova ut nu!

PennyJenny! Åhhh vad skönt att höra!!! Jag håller med Happyme att v. 18-22 kändes jobbiga för det var stor tillväxt av livmodern och jag hade konstant movärk vilket gjorde mig orolig vilket i sin tur triggade sd. Men för min del så hade de ingen påverkan på tappen då. Jag har också känt att jag fått mer sd efter gynundersökning men att det brukar släppa till dagen efter. Kram till dig! 

Happyme, tjoho vad skönt att du snart är 26 veckor! Vad snabbt det har gått ändå, jag tyckte nyss att du var 22! Bara två ynka veckor till 28!

Ja jag har också  det värst på natten. Jag har haft mycket nytta av mina bricanyl, mest nattetid faktiskt. Har vaknat av kraftiga sd, tagit en bricanyl och kunnat somna om och sova lugnt. Nu tog jag inte det regelbundet men i perioder när det var som värst. Har du bricanyl?

Mariaomarcus, För mig var det tufft förra graviditeten. Min man förstod helt enkelt inte att jag inte mådde bra. Inte för att han är elak men för att han är en optimist av sällan skådat slag och kunde inte ta in att allt inte var som det skulle. Det var å andra sidan ingen som gjorde förutom jag, varken min läkare el bm tog in vad jag sa. Så när min son föddes 32+5 efter att jag gjort alldeles för mycket hemma och inte klarat av att kräva hjälp så kändes det inte så roligt. Den här gången är det helt annorlunda. Min man har gjort allt - hämtat, lämnat på dagis alla dagar, lagat mat, städat, fixat, nattat, tvättat, etc. Och om jag gjort saker här hemma har han sagt åt mig att vila. Han har varit lika rädd som jag att lillan skulle komma tidigt.

Men jag kan inte säga att jag har några råd förutom att tänka på barnet i de stunder du inte får stöd. För jag upplever det enklare att stå på mig för min bebis skull än för mig själv, det kan vara en hjälp att få lite extra styrka och helt enkelt strunta i vad ens partner tycker just då. Du gör det ju för den viktigaste saken i världen! Vi är många här som kan försöka ge dig full support i att få hjälp hemma!