Vi som har prematura sammandragningar
Hej alla!
Jag är ny här i tråden, hittade den nyss till min stora glädje Känner att jag just nu behöver stöd av andra i samma situation som jag. Är bara i v18+2 idag och jag fattar inte hur jag ska orka mig fram till veckorna då de åtminstone försöker rädda bebis...
Har tre barn sedan tidigare: 1:an kom i v28 efter sängläge från v15. 2:an kom i v39 efter sängläge från v21 ca och 3:an kom i v35 efter en, i mina ögon, "normal" graviditet. Tyvärr slutade det hela illa med min minsting som dog 1 dygn senare pga komplikationer från förlossningen.
Nu har jag alltså min fjärde och säkerligen sista graviditet. Detta är en sk högriskgraviditet då jag fick en ruptur med tredje barnet. Alltså har läkarna även hotat med att snitta mig ifall jag får prematura värkar igen som inte går att stoppa - oavsett vilken vecka jag är i :(
Det har varit ganska lugnt fram tills nu men idag har sd funnits trots att jag legat ner och vilat och det oroar/stressar förstås nåt enormt!! Det blir lite som en ond cirkel, att ju mer jag oroar mig desto mer sd får jag ju...
Tiden sniglar sig fram som sagt och vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och gråta. Man känner sig otroligt ensam i sin situation och det är svårt för sambon (hans första barn) att förstå hur pass "risky" det är för mig och därför tar jag ofta på mig för mkt saker här hemma som jag kanske inte borde göra. Man känner sig ibland trött, gnällig och förbaskat ensam. Fler som känner igen sig?
Det blev en lång och gnällig presentation av mig, men jag tror jag kommer ha jättestor glädje av denna tråden!
kram på er