Vi som har prematura sammandragningar

Hej alla!

Jag är ny här i tråden, hittade den nyss till min stora glädje Känner att jag just nu behöver stöd av andra i samma situation som jag. Är bara i v18+2 idag och jag fattar inte hur jag ska orka mig fram till veckorna då de åtminstone försöker rädda bebis...

Har tre barn sedan tidigare: 1:an kom i v28 efter sängläge från v15. 2:an kom i v39 efter sängläge från v21 ca och 3:an kom i v35 efter en, i mina ögon, "normal" graviditet. Tyvärr slutade det hela illa med min minsting som dog 1 dygn senare pga komplikationer från förlossningen.

Nu har jag alltså min fjärde och säkerligen sista graviditet. Detta är en sk högriskgraviditet då jag fick en ruptur med tredje barnet. Alltså har läkarna även hotat med att snitta mig ifall jag får prematura värkar igen som inte går att stoppa - oavsett vilken vecka jag är i :(

Det har varit ganska lugnt fram tills nu men idag har sd funnits trots att jag legat ner och vilat och det oroar/stressar förstås nåt enormt!! Det blir lite som en ond cirkel, att ju mer jag oroar mig desto mer sd får jag ju...

Tiden sniglar sig fram som sagt och vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och gråta. Man känner sig otroligt ensam i sin situation och det är svårt för sambon (hans första barn) att förstå hur pass "risky" det är för mig och därför tar jag ofta på mig för mkt saker här hemma som jag kanske inte borde göra. Man känner sig ibland trött, gnällig och förbaskat ensam. Fler som känner igen sig?

Det blev en lång och gnällig presentation av mig, men jag tror jag kommer ha jättestor glädje av denna tråden!

kram på er

PuH84 - 25 Maj
Fröken sol - 22 Juni
Giraffen och Tiger - 26 juni
Shee - 6 Juli
Noemi - 8 Juli
Lana - 16 Juli
Mari80 - 2 Augusti
Demyra - 11 Augusti
Jmynt - 18 Augusti
Icka76 - 19 September (snitt 2 veckor innan)
Happyme - 22 September
3busfrön - 6 Oktober
MariaOMarkus -10 Oktober
Kavi81 - 15 Oktober
Arkeologitjejen - 30 September
PennyJenny - 3 November (planerat snitt ca 4 veckor innan)

Tack för välkomnandet!

Hoppas allt känns bättre snart Demyra!

Happyme: Ja, sambon vet allt om mina tidigare graviditeter, vi har pratat mycket om detta innan jag blev gravid för jag ville han skulle känna till vad "han ger sig in på" om man kan uttrycka sig så... Men ändå märker jag ju att det är svårt för honom och för resten av omgivningen att förstå. Även på jobbet... Har sisådär stöd av mvc men har tid till spec-mvc nu på onsdag till en läkare. De två tidigare besöken där har gett absolut noll och ingenting, men jag hoppas att denna läkaren är bättre. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Igår kände jag bara att det vore bäst om jag låg inlagd istället men i nästa sekund vill jag absolut inte det!! Jag har två barn till att tänka på och jag fixar inte att ligga inlagd tills bebis kommer från nu liksom... Bara tanken får mig att vilja gråta alltså. Men jag är inställd på de sista veckorna på sjukhuset. Vi bor några mil från förlossningen om jag måste snittas direkt när den startar så dom kommer nog inte ta några risker alls.

Idag känns det lite lättare igen även om jag har en sån "ledsenhet" i kroppen/själen. Visste det skulle bli tufft, det har det ju varit de andra gångerna också men på nåt sätt har man nog förträngt hur jäkla tufft det faktiskt är. Man är ju inte mobil för fem öre heller och får/kan inte hitta på nåt kul vilket också bidrar till känslan såklart.

Jaja... Nu önskar jag bara att hösten snart är här :)

Kram på er!

Samma här :( Så fort jag kommer till jobbet börjar sd igen... Har två veckor kvar sen har jag semester i 2 veckor. Efter det kommer jag nog inte kunna/få jobba mer.

Japp, det gör det och det är fruktansvärt obehagligt. Det känns som om allt bara ska trilla ut när man är uppe och går :(

--------------------

Eftersom jag är ny här: Ni som hängt här innan mig, om ni vill får ni suuupergärna berätta era storys! När började era sd och vilken vecka är ni i nu? Har ni varit sjukskrivna/sängliggande osv? Känner jag behöver all pepp i hela världen. Är bara i v19 och känner att det är sååå lång tid kvar innan ens bebis överlever om den kommer *depp*  Det är inget tvång alltså men det vore verkligen guld värt att få ta del av era historier :)

Tack alla ni som hittills svarat på min förfrågan i tråden. Det hjälper och stöttar mig nåt enormt att höra att fler haft/har det som jag och ändå börjat komma upp i några veckor. Ser att det är fler här som har prematurer sedan tidigare, precis som mig.

Hade helst velat bli nedsövd nu fram till v28 då mitt riktigt stora mål är att nå. Bara få vakna upp och känna "YES" liksom... Första delmålet är v24, sen v28 och sen v30. Känns så himla långt borta bara. Som icke gravid hade sommaren sprungit iväg i 190 men nu kommer den sniiiigla sig fram. Innan tänkte jag att vilken tur att man är gravid över sommaren, men det tänker jag inte längre. Det känns mkt jobbigare att vara gravid nu under sommaren än vad det gjort när jag varit det under vinterhalvåret. För nu är det så himla mkt "måsten" att man ska vara ute och promenera, bada, cykla, grilla - ja ni vet! Det känns liksom inte lika ok att ligga på soffan och ta det lugnt som det gör vintertid när det är kallt och mörkt ute :(

Det kanske är så som du skrev Noemi att man har en del obearbetad sorg från tidigare prematura förlossningar/graviditeter osv. Det känns som jag är klar med bearbetningen men just rädslan kommer man aldrig ifrån tror jag. Är är så fruktansvärd rädd för att förlora denna bebisen också.

Detta är min andra sommargraviditet, min första var också det. Låg på i en säng inomhus/sjuksal heeeela sommaren tills sonen föddes i v28. Gud, vad synd jag tyckte om mig själv då. Å andra sidan var det inte jättekul att ligga på sjukhus nyårsafton heller... Och titta på raketerna.  Allt har nog sina för- och nackdelar när jag tänker efter lite :)

Grattis

Är bara inne en snabbis och läser! Grattis till bebisar och kramar till er som har det tufft!

Imorgon ska jag till doktorn för att mäta livmoderväggen. Hoppas inget hänt med den! Är lite nervös inför vad de säger om mina sd, jag får ju inte ha såna denna gången :(

Hoppas också det, är nervös :-SHar mailat dig :)