Vi som har prematura sammandragningar
Vet inte om jag hör hemma här men ni verkar vara ett bra och erfaret gäng som säkert kan svara på mina frågor...
Jag är i v.26 och började få mycket sd i v.18. De var inte så kraftiga och gjorde inte ont, men det var många och ofta och jag upplevde att magen var hård mest hela tiden. Fick komma in på undersökning i v.20 och allt såg ok ut, ingen påverkan någonstans och läkaren gav mig inte ens någon rekommendation att vila utan tyckte att jag kunde köra på som vanligt, liksom. Om jag fick kraftiga blödningar eller smärta som var mer än jag kunde stå ut med skulle jag komma in igen.
Det blev lite bättre efter det lugnande beskedet, men att köra på som vanligt kan jag glömma. Får sd så fort jag går lite fortare några steg eller reser mig upp hastigt eller så. Om jag inte vilar när de sätter igång så får jag tillslut ont. Jag blir också väldigt trött om jag har mycket av dem.
I dag har varit en dålig dag. En orolig mage triggade igång mina sd efter lunchen och nu sitter jag och lider mig igenom sista timmen på jobbet men känner mig alldeles slut.
Vågar man lita på att allt fortfarande är bra, eller borde man kräva en ny undersökning? Borde jag försöka få en deltidssjukskrivning eller är det ingen idé när sd inte påverkar tappen?
Det känns lite svårt just det här med att det inte är ett besvär som syns utanpå... Känns som om man "hittar på" när man beklagar sig för någon för man ser ju inte ut att må dåligt. Och jag kan ju till synes göra allt om jag tar det lugnt, att magen blir hård syns ju inte...