Kaosmamma skrev 2010-02-13 13:02:24 följande:
hej, oh fy stackars dig :/ med de två första kräktes jag varje dag flera gånger fram till v 26, sen blev det bättre men mådde illa hela tiden. Plus att jag hade andra graviditetsproblem (min kropp är inte gjort för att vara gravid eller föda barn). men med tredje barnet nu så blev det ett rent helvete.. jag kräktes 10-15 ggr per dag från v 8, låg ner hela graviditeten mer eller mindre. I vecka 14 fick jag åka in akut till sjukhuset.. då hade jag gått ner flera procent i kroppsvikt, var uttorkad och bara flummade.. blev dropp såklart. Efter det så låg jag på sjukhus.. fick permission ibland.. fick så mycket mediciner som tryckte ner kräkningarna något. Åt lergigan, smärtstillande, lugnande och någon stakr sak som cancerpatienter äter då de tar cellgifter. Men jag blev inte "bra" någon gång.. och jag såg knappt mina andra två barn på hela graviditeten.. så jag har tyvärr inga bra tips. Det skulle vara att börja med illamående medicin tidigt, då sägs det ge bättre effekt.. äta äpplen mot illamående. Sen kan jag trösta med att läkarna sa att de som har hyperemesis ofta inte blir så här sjuka och det brukar inte hålla på så hårt hela graviditeten.. men vissa har otur. Hur var din hyperemesis? Vissa får inte det igen.. men jag har haft det på alla. Sorry, inte å muntert ;) men man klarar det! Det är sjuuuukt tufft, men det går... allt för sin bebis!
Jag låg i princip inlagd från v6-24 kräktes så mycket så jag blödde ur halsen, var ett kärl som sprack .. Gick ner från 87 till 63 bara på några veckor och fick ca 6 liter dropp/dygnet... När jag hade mina bra perioder så fick jag åka hem och sova... När jag var i v 25 åkte vi till Spanien fast jag inte var helt 100 men konstigt nog så försvann allt där nere.. Hade ett "återfall" efter jag hade ätit paella *S*..
Legriganen funkade inte på mig så jag fick också dom där storpillerna som cancerpatienter får och dom hjälpte inte heller... Jag hoppas verkligen inte att jag får det den här gången för jag vet inte om jag klarar det psykiskt igen. När det var som värst ville jag tom göra abort.. Tur att jag tog mitt förnuft till fånga...
Ska faktiskt försöka få medicinering direkt när jag blir gravid så får vi se om det funkar...