Vi på CvL fortsättningen
Hej tjejer!
Turbolina, TACK för dina underbara snälla och peppande ord! 
Blir så glad och känns så skönt när någon förstår en. Tack för att du delade med dig av era erfarenheter, då vet du ju lite vad jag går igenom....
Visst är det tufft att bli gravid pang bom första försöket (samma partner) efter att man slutat med piller och nu har försökt hysteriskt i 2 år och nu med ett misslyckat ivf bakom sig 
Det känns verkligen, ju mer man läser om folks erfarenheter här inne som att det faktiskt inte är så stor chans som man får känslan när man läser om Ivf och chanserna hit och dit innan man påbörjade det här. Inte långt kvar till Bim för mig och jag är väl mer eller mindre säker på att det inte blev nåt....försöker ju som alla hålla mig lugn och positiv men det är ju så himla svårt! Ena dan går jag och dammsuger, svär och gråter över att man inte lyckas, nästa dag ser jag den där lilla bebisen framför mig och hur Jolina leker med han/hon och undrar om inte de små kramperna i magen faktiskt är nåt ändå.......
Det som jag försöker att tänka och tycker det underlättar endel är att se vår läkare framför mig när han säger till oss att vi har mer än 50%chans......
Och så tanken att vi har ju precis samma chans som alla andra som lyckas, varför inte vi?
Kram till dig!
Tjenarehejsan, Fy va tråkigt! Känner så med dig! Stor Kram! Skönt att du kan se framåt! Vi gjorde ett FET nu i väntan på nästa färskförsök och fick exakt samma chans som vid vårt färska. Hoppas att allt ordnar sig nu, förstår att du har mycket tankar! Inte ska ni väl behöva oroa er över det där året...innan 38, snart är du förshoppningsvis gravid! Jag vet hur futtigt det låter med peppning i vårt läge.
Kram!
Piken, Tack för att du delade med dig! Va tråkigt att det inte gick vägen den gången du plussade! Gud så jobbigt! Va glad jag blir för dig nu dock! Ja, man undrar ju verkligen. Jag har inte haft ett tillstymmelse till spökstreck..jo ett inbillat efter utgången tid sen vi började försöka....vilket såklart gör mig rädd att det har med mer komplexa faktorer att göra, men så känner nog alla som inte fått nåt svar på vad som är fel....särskillt när det är sekundärt.
Suza, Ja ursch, det är en hemskt påfrestande process det här och det är ju inte så att man inte slitit sitt hår de år man försökt innan man fick hjälp heller! 
Men nu är det ju dags snart igen för dig och förr eller senare är det ju bara så att det är din tur 
Ps. jag har också tappat allt hopp men ändå hänger man ju kvar där i halmstråt. du är verkligen inte ensam!
Kram!
antar att hoppet är det sista som lämnar en bara....
Man söker o söker och hoppas och hoppas och gråter och gråter hoppas igen och gråter ännu mer.... NÅN måtta får det väl vara på hur orättvist livet får vara! Gud vad jag håller tummarna att det snart ska bli plus för dig Embla, Tjorven, Cah och övriga! Kämpa på! Jag har gett upp allt och cellar mig till att bara bli behandlad fast jag vet att det inte kommer hjälpa.....men lite hopp kommer ju ibland. Vi får ju för sjutton hjälp men ändå ska vägen till en bebis vara så extremt lång!