Hej Hej alla tjejer!
Är här och kollar hur allt går för er så ofta jag kan men hinner sällan skriva nåt eller peppa er
Alla fall kommer några få ord här.....innan jag som vanligt släpar mej in i sovrummet
Cah, Jag läste dina senaste inlägg om din värk, din ständiga ångest över att du lovat dig själv att aldrig klaga osv osv osv...... Men Gud, du måste väl få vara som vem som helst som har det jobbigt under en graviditet! Bara för att du kämpat och slitit ditt hår, gråtit över att inte haft lyckan att bli gravid så måste du väl få slappna av nu när du äntligen har lilla Elsa i magen?! Tillåt dig själv att inse det faktum att ONT är ONT oavsett vad man gått igenom innan Förstår dig såå väl och varför du känner som du gör såklart! Däremot......förstår jag inte helt varför du ska ta dig till jobbet en dag med kryckor bara för att du tycker det känns lite bättre? Jag förstår inte riktigt den tanken.....Jag hade också vad jag tror eller har inbillat mig Ha ha ha! Att du har....en viss karriär i dit yrke, ganska mycket att ta ansvar för osv och älskade mitt jobb och körde på i vått o torrt.....(det var under min förra graviditet). Jag hade foglossning i bäckenbenet framtill kombinerat med bäckenilningar som var helt fruktansvärda och pågick varje sekund så fort jag bara ställde mig upp (när bebisens huvud sjönk nedåt), det liksom krasade i hela slidan....det var som en nål 30 cm lång stacks rätt upp genom livmodertappen upp i magen....sista 5 veckorna hasade eller kröp jag från sängen till toan.....Det jag ville komma med det här var att innan jag insåg HUR ont jag hade så körde jag på på jobbet tills jag en dag blev paralyserad vid ett bord och höll på att svimma av smärtan...Då insåg jag att det var dags att slappna av. Den här gången när jag fick foglossning fast mer i ryggen så la jag ner det DIREKT, jag insåg direkt att så fort jag gick emot mina känslor och tänkte "jo nu är det lite bättre, nu kan jag nog gå ner och handla lite osv" då kom det tillbaks 100 gånger värre efteråt.... Vill såklart inte kritisera dig.. utan bara skriva för att jag tycker du är värd att UNNA dig lugn och ro, vet att det inte är lätt med ett "viktigt jobb" men....du och din bebis är viktigare och för fasen, lägg dig ner i sängen eller det som nu är bättre för dig och fundera inte mer på jobbet Stor Kram!
Myran,
Fy, spottings! Däremot blir jag så glad att det närmar sig erat första försök i Danmark! Såååå pirrigt! Tänker på dig vännen o kollar snart in igen! STOR KRAM!
Tjorven, Förlåt, har inte lyckats läsa hur det har gått för dig det senaste, läste och försökte men nånstans tappade jag det Hur går det och var ligger planen nu? När blir nästa försök?
Kram till dig!