Hej! Dahlia79, det finns inga tröstande ord i världen som jag kan komma på som skulle göra dig helt lycklig just nu. jag kan bara skicka en stor kram och hoppas att ni tillsammans kan hitta styrkan att orka börja om igen. Min vännina råkade ut för samma sak som er, tyvärr tog det tills nu i vår 3 år senare som de vågar försöka igen och nu är tjejen 39 så nu börjar hon bli orolig för sin ålder och det börjar för henne kännas som tidsbrist. Ibland är livet förvånade svårt! Allt tycks gadda ihop sig på en gång och det är nog viktigt att få känna sig ledsen och tycka att det känns skit, och hoppas och tro att det kan bara bli bättre nu!
Själv känner jag mig deppig över att känna mig så fb mensig, ruvardag 10 och jag är så infernaliskt varm, svettas om nätterna, och idag kom det ngra små röda blodkorn, cvl sa att mens om man får den kan man förvänta sig 14 dgr efter ET och det skulle va den 7:e, kan det då börja redan idag? ngn annan på samma rd10 som känner sig lika pessig?
Idag vill jag ha lite sol och kunna sitta i trädgården och fika och blunda mot solen och känna att livet trots allt är rätt ok! Kram till alla kämpare