Adopterade barn och allergi

Jag läste en intressant artikel i Hundsport här i höstas, om just allergi. I den stod att trots att allergier inte alls finns i samma utsträckning i andra länder, så visar det sig att adopterade barn i precis samma utsträckning som biologiska barn får allergier i just det land som de växer upp i.

Jag måste ju säga att jag blev lite snopen... Jag har faktiskt trott att vi minskade risken för att våra barn skulle få allergi genom att inte föda dem själva... Sen kanske vi gör det med. Vi har en del allergier i släkten och den dispositionen kanske faktiskt våra barn inte har genetiskt nu. Eller så kanske de har det. Det vet vi ju inte. Risken är tydligen i alla fall lika stor som det svenska riksgenomsnittet, trots att de är födda i ett land där man nog knappt hört talats om pälsdjursallergi... Märkligt va!

Våra barn tål *pepparpeppar* än så länge allting i alla fall...

Eller hur! Och skrämmande... För man tänker att då kanske man kan förhindra det på något sätt. Hålla mindre rent, var sensmoralen i artikeln... Det vi lärt oss, som vi är uppvuxna med, att man måste hålla rent för att minska risken för allergi, är helt galet och fel och bara ökar risken. Men det känns ju märkligt att typ låta sin bebis åla genom grus, jord och hund- och katthår för att minska risken för allergi... Det känns ju som att man istället riskerar att överbelasta den lille så att han/hon istället kommer att bli allergisk. Ja, inte vet jag... Själv har jag blivit så rådvill av alla "råd" från olika håll att jag mest bara ägnar mig åt att hålla tummarna, och det lär ju inte hjälpa direkt

Ja, just det. Jag glömde skriva att de i artikeln tog upp åldern vid flytten som viktig för hur stor risken var också. Ju äldre barn desto mindre risk.