Autist som slåss/knuffas...TIPS???

Hej

Har en son på 4 år som gärna kan slå till, knuffa andra barn på förskolan (dock aldrig hänt hemma med kompisar)

han är väldigt mycket "antingen eller" antingen uppför han sig exemplariskt som en riktig gentleman, eller så är det åt andra hållet.

Enligt läkaren blir han sådan när han glömmer att kommunicera eller när som hon utryckte det "stressburken är full", han går liksom igång och är svår att få att varva ner.

Att säga till honom att han inte får är lönlöst, i det är han som en 1 åring, man avelder/säger till och han gör det igen igen och igen (gäller även andra saker det liksom låser sig)

Fick ett tips av en kompis att rita vad man får och inte får...tex en bild där han kramar sina kompisar, och en annan där han tex drar en kompis i håret och sedan ritar man ett rött streck över de bilderna på saker man inte får.

Hon hade fått det tipset från Hab-teamet och jag tror det är något sonen verkligen skulle förstå.

men är nyfiken på fler tips från er som har barn med liknande problematik, hur gör ni när era barn går i "spinn"?

Hur förklarar ni saker man inte får, vi gör det ju verbalt och TYDLIGT men det känns endå inte som han förstår alla gånger.

Skall även få proffesionell hjälp men lite nyfiken på hur ni andra gjort och vaf vi skulle kunna testa. Främst betendet när han slår till andra barn i ren frustation.
Känns jättejobbigt när han gör det och han kan verkligen bli ledsen efteråt och "förstå" att så gör man inte för "pelle får ont" eller så bara skrattar han nervöst över det...Så just det är något vi verkligen behöver jobba med.

Förskolepedagogerna tror jag inte heller har någon kunskap om just såna barn även om de flesta verkar insett att han inte gör så för att vara elak utan det liksom "bara änder" utan någon eftertanke från hans sida...någon har faktiskt poängterat att han gjort saker av ren elakhet vilket inte är speciellt kul att få höra som mamma. Speciellt inte som många föräldrar till barn han gjort illa varken hälsar på mig eller sonen, så jag skulle gärna vilja ha kontakt med andra föräldrar som har utåtagerande barn (för jag antar att jag inte är ensam)
Man blir ledsen främst för sonens skull men även för de andra barnen som ju faktiskt inte gjort något även om det verkar som vissa kan tycka det är enormt kul att reta honom lite...för att se vad som händer.

Vill ni inte skriva här så går det även bra att slänga in något i inboxen, hade helst velat skriva privat men känner att jag inte orkar med påhopp från "anonyma" i känsliga rummet eller från de som anser att diagnoser inte finns och att sonen skulle vara elak eller en blivande psykopat och annat som folk på FL skriver.

Zaria

Äldre 18 Dec 22:25

#2

Hej

tack för ditt svar, fick diagnosemn häromdagen så vi har inte hunnit sätta igång med någon träning.

Ja på förskolan går han i en stor barngrupp, tror de är 20 plus. Han har en resurs men vet dock inte riktigt vad hon gör, hör aldrig att de gjort något eller att de tränat på att kanske vara med färre barn, de gånger jag hämtat har han alltid suttit själv med henne alt sprungit hej vilt med de andra.

Vi pratar däremot hemma mycket om hur man kan göra istället för att slåss, visar, leker rollspel, på något sätt tror jag han vet men att han just då det liksom "slår slint" inte finns någon tanke med i bilden överhuvudtaget.

Tror också sådan träning kan vara guld för honom, det jag tycker är lite knepigt med honom dock är att vissa dagar finns massor med empati, förståelse och han resonerar jätteklokt i varför man måste fråga om saker,, att man inte får slåss, man skall vänta på sin tur osv...men som sagt det är när han stirrar upp sig inget går in. Oftast är det inget som jsyt triggar igång det vad vi kan se, och inga speciella mönster, det kan vara hemma för att han inte får något han vill ha, eller att han varit på supergott humör och sen när man kommer in på förskolan så får första bästa barn en knuff utan anledning osv..Kontigt.

Tack för ditt svar

Zaria

Äldre 19 Dec 13:41

#4

Neko skrev 2009-12-19 12:30:18 följande:

Har en son som är 3,5 år som utreds för autism. Han förstår inte särskilt mycket av det vi säger så om han till exempel slår/knuffas så säger vi "nej. aj aj, det gör ont" eller något i den stilen. "Man ska vara snäll..." och tar hans hand och klappar/stryker istället och visar hur duktig han är när han gör så. Dock har han bara varit aggressiv mot sin pappa och sin farbror/faster, aldrig mot andra barn eller mej vad jag vet. Det är ju lite lättare när det är mot en vuxen. Faster har dock en tendens att knuffa tillbaka =SHan har knuffat något barn på förskolan någon enstaka gång men då är det för att de varit väldigt närgångna och han känner sig inträngd.

Vi har också kört den att man visar hur man får göra, utan att döma och förklarat att det gör ont att knuffa/dra i håret.

Ibland har vi även haft en dialog kring det, men han verkar inte riktigt förstå...tex

Han: Jag tycker såååå mycket om Emma

jag: jag vet det, men tror du inte Emma blev ledsen när du drog henne i håret, nästa gång kanske du kan klappa henne istället

Han: MEN MAMMA, jag ville bara HÅLLA i Emmas långa vita hår (sonen älskar blonda tjejer)

jag: Jag vet, men det gör ont om man drar i håret

Han: hmmm, jag gör inte det mer då...(för att senare göra det igen) för att han ville hålla i "det långa vita håret)

Eller efter en knuff på 2 andra barn

jag: Man får inte knuffa på barnen, varför gjorde du det?

han: Men de stod ivägen för mig, de skulle ju flytta på sig

Jag: Fråga barnen nästa gång om du kan få gå förbi, det gör ont när man knuffas

Han: Tokmamma, det gör det ju inte...*skratt*

Ibland förstår han så himla bra och pysslar verkligen om de andra barnen och förstår exakt om de får ont, kan även säga till andra barn att sluta slåss för någon annan får ont...men ibland så är han så uppvarvad att han inte hinner tänka, alt han ett helt annat syfte än att det skall göra ont...tex "de stod ivägen för mig" eller "jag ville bara hålla hennes långa vita hår"

Autist som slåss/knuffas...TIPS???

INNEHÅLL