Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Gazelle; nope, inga nya tankar från Huddinge. Vi kör Synarela och Puregon som vanligt. Samma dos som sista gången, vilket känns bra (den var rätt hög). Jag funderar på att prata med dom om att jag skulle vilja höja min Levaxin-dos, får se vad dom säger. Dels för att jag känner mig trött och seg fortfarande (även om det känns mkt bättre än innan jag medicinerade) och dels för att ligga så lågt som möjligt inför nästa behandling. Vi får se vad dom säger.

Jag har inte lyssnat på Tendens om adoption, tyvärr. Kan man hitta det på Podradio månne? Ska kolla upp. Jag och sambon börjar i tanken luta lite ditåt (adoption) igen... Men sånt hinner ju förändras, jag svänger "all over the place" i tankar om framtiden.

Hur mår alla ni andra? Lycka? Grisen? Muskot? Sofia? Mala? Glitter? Skorpis? Lapinette?

Å Akacia förstås! Hur mår du? Vad händer, vännen?

Lapinette; är ingreppet gjort? Hur gick det? Kram!

Lapinette; skönt att ingreppet gick bra. Förstår om det, trots allt, känns konstigt med beskedet att det det inte var detta som är orsaken till era svårigheter. För mig är det iaf så, en förklaring gör så mycket. Men det är så mycket här i livet som är ett mysterium... Det låter bra med ert fortsatta fokus på adoption! Så spännande att se vad det är för en liten en som kommer till er så småningom

Miss Gul; välkommen tillbaka! Å stort grattis till mirakelgraviditeten!!! Hur mår du nu? Håller tummar förstås!

Glitter; hur är det att vara igång att jobba då? Jag hoppas era "egna" försök i sommar funkar, så ni slipper ge er på ivf igen... Håller tummar även här!

Lycka; aj aj, magsjuka är ingen höjdare... Jag hoppas ni får sova mer snart. Ska din man vara pappaledig snart? (en tolkning av meningen "men det ska det snart bli ändring på!" )

Hej Grisen, Mala och Gazelle, hoppas allt är väl med er!!

Själv är jag igång med behandling sedan en tid tillbaka. Spayar för full, börjar spruta på onsdag. Känner inte så mycket alls kring detta faktiskt, bara kör på. Blödningen är snart slut och nu har jag börjat känna av nedregleringen, var uppe vid 6.30 i morse (söndag) då jag tröttnat på att "sova-vakna och svettas-sova-vakna och svettas"... Annars känns livet helt ok

Fasen Lapinette, att det ska ta så himla tid!! Förstår att du blev ledsen, jag blir t o m arg och ledsen å dina vägnar. Det får vara slutväntat snart!! Det är ju oundvikligt att man planerar, det går inte att låta bli. Jag tror det är en del i sorgen som att vara barnlös, det blir mycket att tänka "sen när...". Dessutom påverkas ju livet i övrigt, t ex ska vi boka en resa till nästa vinter eller behöver vi kunna vara hemma då osv osv. Frustrerande! Är det särskilt lång kö till Sydkorea eller är det ungefär tre år det ligger på överlag? Kram!

Ja, man skulle ju kunna tro att det blir ET vilken dag som helst... Har varit på två vul på Huddinge, äggblåsorna växer men lite långsamt. Så nu ska jag dit för ett tredje (!) vul på måndag, det lutar åt äp på onsdag. Jag har aldrig varit på så många vul innan äp förut. Suck. Men min slemhinna var, enligt läkaren, "snygg". Alltid nåt Jag har hittills under min "barnlöshetskarriär" fått höra att jag har "fina äggstockar" och nu en "snygg slemhinna". Komplimanger är ju alltid trevligt! Skulle kanske mest önska att dom sa att vi hade "fantastiska embryon", men va fasen man kan ju inte få allt

Lapinette; man måste väl rikta in sig åt nåt håll vad gäller land, så jag kan förstå om du varit Sydkorea-fokuserad. Det är svårt det här med land, jag har ju själv funderat lite i dom banorna. Vet inte riktigt vad man ska grunda det på. Om man, som du, själv har ursprung från någon del av världen så förstår jag att det väger tungt. Jag har tänkt lite på t ex Colombia. Kanske mest för att jag gillar spanska och har en positiv bild av spansktalande länder

Gazelle; så nu är du "working girl" igen Jag tycker det gått så himla fort, känns som du var gravid nyss. Upplever du att du fått en annan inställning till jobbet nu?

Kram till alla er andra! Miss Gul; allt väl på din front?

Hej tjejer, kul att tråden är öppnad igen så man kan hålla lite koll på hur ni har det!

Tack för meddelanden i min inbox och gästbok, tänkte jag skriver svar till er alla här så vet ni hur "läget ligger"... Vi blev gravida efter senaste ivf:en (mars), men har sedan dess hunnit med två vul: ett som visade en "för liten" liten varelse med tickande hjärta (v 7+1) och sedan ett som visade en avstannad graviditet (v 8+1). Så vårt tredje MA är nu ett faktum Vi skall tillbaka på ett extra vul denna vecka (jag kommer då att vara v 9+1) bara för att vara supersupersäkra. Men det finns inget hopp om att detta vul visar något annat än MA. Jag vet inte vad jag ska säga om detta mer, känner mig bara så trött och arg. Å samtidigt distansierad på ett konstigt sätt. Denna gång hade vi genom en läkare i Helsingborg påbörjat behandling med heparin, men jag tror vi började för sent (pga olika omständigheter). Det är sagt att man helst ska redan i v 5 och vi kom väl igång med behandlingen först när jag var i v 7. Så om vi bli gravida igen så ska jag börja direkt jag plussat.

Eftersom jag skrapats vid de senaste missfallen (senast i november förra året) så känner både jag och läkarna att det är bra om jag inte skrapas igen. Så nu blir det till att ägna helgen åt att ta tabletter och blöda ut det Känns helt absurt. Jag hoppas bara att det inte gör FÖR ont. Har någon av er gjort medicinsk abort? Vad är era upplevelser i såna fall?

Förlåt mitt ego-inlägg, men jag är nog lite ego just nu. Jag lovar att återkomma och höra mig för om läget hos er längre fram!! Kram!

Nu är det gjort. Det blev en utdragen, men tämligen odramatisk, avslutning på den här graviditeten. Jag har ju fått Cytotek tidigare, inför skrapningar, och jag har inte vid något av dessa två tillfällen börjat blöda av tabletterna. Jag tog upp detta med läkare och sköterska på Huddinge, vad gör man om det inte händer något, och dom sa att då får vi kontakta akuten. Jag tog tabletterna vid 13-tiden på dagen och när klockan var 17 hade det fortfarande inte hänt någonting. Jag hade som lite kraftigare mensvärk av och till, men inte en bloddroppe. Kontaktade akuten som sa att jag skulle vänta över natten och sen komma in om det inte hänt nåt. Det fortsatte att göra ont av och till under kvällen, men helt klart uthärdligt. Vid läggdags upptäcker jag lite brunt på toapapperet. Då hade jag ställt in mig på att det inte skulle bli nåt, så då fick jag nåt sorts sammanbrott över att det nog ändå skulle komma igång. Mannen försökte lugna efter bästa förmåga. Till sist somnade jag iaf. Under natten har jag vaknat till då och då av värk, men fortfarande mest som kraftig mensvärk. Jag tänkte varje gång att "jag försöker sova tills det börjar göra jätteont, då går jag upp på toa". Detta fick till följd att jag sov igenom hela natten, tämligen opåverkad av vad som hände. När jag vaknade i morse och gick på toaletten så rann allt ur mig. Å nu är det klart. Jag känner mig tom på så många sätt, men samtidigt också lättad över att själva "avslutningen" inte var värre. Nu är det bara att invänta sorgen, jag vet sedan tidigare att jag skjutit upp "det ledsna" till efter skrapningen...

Tack för era tankar och inlägg! Trots att vi aldig sett så känner jag en väldig tacksamhet att ni finns här i cyberrymden.

Lycka; jag åt inte Trombyl denna gång. Jag ska ta upp tanken om att kombinera med Heparin om det blir aktuellt igen, men framför allt ska jag se till att vara igång med sprutorna DIREKT vid ett ev plus. Jag kommer inte att vara sjukskriven ytterligare, tror jag (jag har varit hemma från jobbet några dagar nu, men det är delvis för en envis förkylning). Jag tar det lite som det kommer, men har överlag känt att vill distrahera mig om jag kan. Jag orkar inte vara ledsen mer... Vi får se hur det funkar. När jag är ledig, låter jag känslorna komma som dom vill men däremellan försöker jag hålla det inne. Stor kram!

Kram till er alla!!

Lycka; har lyssnat på mig själv och stannade hemma från jobbet idag. Blödningarna har liksom börjat om och jag har ganska ont Men det som ska ut, ska ut... Känner mig rätt låg. Vill bara gå vidare nu, fokusera på annat. Hur har du det och hu mår lilla dottern?

Glitter; jag förstod vad du menade Det värmer att du tänker på mig. Hur mår du? Visst hade ni tankar på syskonförsök efter sommaren?

Hur är det med er andra flickor? Vet inte vilka som upptäckt att tråden är öppen igen... Miss Gul, vet jag, hur mår du? Lapinette, några nyheter? Eller några resor på gång?

Lapinette; va härligt med resorna! Hur var London? Å nu är du väl i NY då, om jag räknar rätt. Grattis på födelsedagen! Vilken härlig soc-handläggare ni fått, hon verkar vara vettig, engagerad och jobba snabbt. Bra kombo

Glitter; jag hoppas på mirakel för er! Sånt händer ju, jag hade t ex aldrig trott att vi skulle bli spontant gravida åsså hände det ändå (även om det inte gick hela vägen). Så man vet aldrig...

Gazelle; kram tillbaka!!

Lycka; tänk att Signe är 1 år redan, vad fort det går... Krama henne grattis från mig!

Mala; tack! Kul att "se" dig igen

Senaste nytt på min fron: nja, så lätt gick det ju inte... Jag skrev ju i mitt senaste inlägg att jag hade ont och blödde igen. Det blev värre och värre och senare fick vi åka in akut. Då hade jag så ont så jag fick morfin för att det skulle lindras. Efter undersökning så visade det sig att det mesta var kvar i mig, trots tabletterna Så jag blev inlagd och det blev skrapning i allafall... Nu har det ju gått en dryg vecka och jag mår bra fysiskt. Men fy fasen vad det här blev besvärligt...