MammaOchMatte skrev 2010-12-10 01:12:30 följande:
abuelita: Väldigt intressant detta med lotus birth!!
Jag tror att det är viktigt att pappan väldigt nogrant går igenom exakt vad det är som han vill ska ske vid avnavligen med barnmorskan, det räcker att han går ut någon minut och pratar med henne samt sköterskan som klampar (i min kompis fall så var det sköterskan som inte hade en aning om att föräldrarna hade en önskan på sen avnavling). Man ska berätta hur viktigt det verkligen är för en och att man inte kommer att acceptera att det sker på något annat sätt.
Man kanske också ska berätta att det är väldigt viktigt att detta följs och att man har hört att det inte har gått efter föräldrarnas önskan på dessa sjukhus förut. Be dem även fysiskt göra de omöjligt att nå klamporna utan att gå förbi pappan, han kanske han ha klampbordet på sin sida och sköterskan måste gå förbi honom för att nå klamporna. På så sätt kan han påminna henne om er önskan och behöver hon dem akut så är det fortfarande enkelt att nå dem.
Ja det är nog väldigt klokt att gardera sig på det här viset som du beskriver. det viktigaste är att undersköterskan informeras. Det är nämligen hennes uppgift att klampa navelsträngen, och barnmorskorna glömmer tydligen väldigt ofta att informera dem om att det ska vara sen avnavling och vad som som står i förlossningsbrevet i övrigt ..
Det är även viktigt att komma ihåg att påminna vid ev personalbyte, ja alla som ö.h.t. sticker in näsan i förlossningsrummet behöver underrättas.
Ja visst är det intressant det här med Lotus Birth. Clair Lotus Day fick idén från en chimpansmamma när hon själv var gravid. Hon tänkte att om detta är det naturliga för chimpanserna, vår närmaste släkting, så kanske det är det mest naturliga för oss människor också, och gjorde alltså så när hon födde sin son.
Här är en fantastisk historia på engelska om
Lotus Birth vid kejsarsnitt. Den handlar om en hemförlossning som blev tvungen att avslutas på sjukhus med kejsarsnitt. Pappan fick verkligen kämpa med att övertala personalen att låta bli navelsträngen. Till slut gick de med på det men ville ändå klampa tillfälligt för att ta pH-prov. Barnet, som redan var medtaget, försämrades förstås snabbt när blod- och syretillförseln ströps. När så klämmorna togs bort igen, efter en onödigt lång stund och mer övertalning , fick personalen se hur snabbt han kvicknade till .
Så här berättar mamman mot slutet: ”Senare på kvällen när jag ammade Jarrah, kom läkaren och narkosläkaren och besökte mig. De uttryckte sin uppskattning över den process som ägt rum och lät mig veta att alla inblandade hade lärt sig något värdefullt av denna erfarenhet. De hade hopp om att detta var början till fler Lotus födslar på sjukhus” (hade förstås räckt med vanlig sen avnavling)
Det här med livräddning med intakt navelsträng handlar alltså inte så mycket om att aktivt livrädda, utan att
det oftast räcker med att moderkaka och navelsträng själva får sköta det här. Låter man bara navelsträngen vara intakt så brukar de flesta barn återhämta sig inom bara någon minut, så att inga andra åtgärder behövs.
Men nästan varje gång jag förseslår det här för förlossnings- och neonatalpersonal så möts jag av kommentarer som dessa:
" Men då måste vi ju tänka på BARNETS bästa!!" (vems bästa tänker man på vid sen avnavling av pigga barn då, kan man undra?) .
" Det är inte praktiskt genomförbart, bl.a. så är slangarna till syrgasuttagen för korta och når inte fram", " Vi måste kunna jobba i en bekväm ställning, avskilt från oroliga/hysteriska föräldrar" .
Angående syrgas, så gör det mer skada än nytta, vilket alla som jobbar inom förlossning- och neonatalvård borde känna till. Det bästa är alltså att ventilera barnet med rumsluft. Se
denna artikel . Det räcker alltså att ha en ventilationsmask tillhands som första akutåtgärd. Och tycker man det är för obekvämt att jobba med barnen när det ligger hos mamman, i hennes famn eller mellan hennnes ben, så är det inte svårare än att .
sätta hjul på akutborden och sänka dem ett par dm under mammans nivå (om det inte går att höja mammans säng) .
Men så länge de fortfarande inte kan tänka sig att jobba på det här sättet så borde man kunna kräva att de innan avnavling håller barnet under placentanivå i 30 sekunder, för att på så sätt påskynda placentatransfusionen. På bara dessa 30 sekunder hinner då barnet få nästan allt sitt blod, och kvickar därför i regel till så pass att det inte ens behöver tas iväg till akutbordet. Men anser de det så akut att de inte ens kan tänka sig att vänta dessa 30 sekunder så kan den här tiden förkortas ytterligare om navelsträngen samtidigt "mjölkas". Och det blod som ev blir kvar i moderkakan bör tas tillvara och transfueras tillbaks till barnet så snabbt som möjligt.
Endast vid följande 2 ovanliga tillfällen är det befogat att klampa navesträngen.:
Informed Consent for Clamping the Umbilical Cord
There are two (rare) indications for immediate cord clamping (ICC):
1. When a short cord ruptures spontaneously and bleeds during birth.
2. When a c-section for anterior placenta previa involves incising or damaging the placenta.
In these cases, cord blood should be stripped into the child, and the placenta should be preserved; any blood left in it may be used for auto transfusion.
Så här berättar Davir JR Hutchon på Darlington Memorial Hospital i England , att de gör neonatal HLR vid kejsarsnitt :
“The Dragger resuscitaire can be brought right up to the side of the Caesarean section table, with a sterile drape over the resuscitaire to stop contaminating the operating table. The pediatrician also needs to be scrubbed gown and gloves and can initiate the resuscitation. The left lateral tilt on the operating table is removed and the table raised so there is about 20cm difference in height above the baby. We do this in the right side of the mother so the obstetrician needs to go round to the other side of the table if the assistant is not able to cope with any bleeding etc in the first few minutes before the cord is clamped, cut and the baby and resuscitaire moved away. We have been prepared to put the placenta intact over with the baby but so far the placenta has not delivered in time. "
återkommer med mer
Och vet du vad, mamman på bilden är samma person som har skrivit den insändare som jag länkade till i inlägg 434 .
