Bor du i Göteborgsområdet och funderar på att donera ditt barns navelsträngsblod ? Läs det här först!!!

Jag har inte läst allt som skrivits och jag är verkligen inte insatt i ämnet. När jag började läsa tråden var det första gången jag hörde om det här.

Jag är själv inte mamma och vet inte om jag någonsin vill bli.

Jag är lite kluven i frågan
Å ena sidan tänker jag så här. Att om barn har klarat sig bra i tio års tid på tidiga avnavlingar (som SÄS i Borås gjort), så verkar det ju inte vara något livsavgörande.

Nu vet jag inte om jag missade det eller om det framgick av TS tråd, eller någon artkel vad blodet skulle gå till (donation eller forskning), i vilket fall som helst så skulle i alla fall jag kunna donera mitt blod till både donation (där det kan vara livsavgörande) och även forskning.

Å andra sidan tänker jag så här, det är ju egentligen från början mitt blod, men jag tycker ändå att rätten till blodet hör till mitt barn och jag tycker inte mig ha rätt att bestämma över mitt barns blod. Lika llite som skulle vilja bestämma över om han eller hon skulle donera en lunga eller en njure.

Så jag är lite kluven i frågan och hoppas aldriig njag behöver ta ställing till detta.

Jo det är ju sant, men om nu SÄS har gjort så här i tio års tid hur kan det vara livsfarligt?
Järnbrist, jo visst, men borde inte det gå att kompensera på annnat sätt precis som det görs på vuxna. Om det finns möjlighet att rädda andra barns liv?

Jag upplever din ton ganska otrevlig och det är möjligt att jag misstiolkar. Men jag tycker absolut att inte man behöver gå och bli otrevlig för en sådan här sak att man har olika åsikter.

Som jag skrivit, är jag väldigt kluven då det finns olika aspekter att ta hänsyn till och jag vet inte hur jag själv skulle agera om jag någonsin hamnar i detta dilemma.

Nej jag jobbar inte på SÄS och jag har svårt att tänka mig att det skulle vara så alvarligt som det låter att göra en avnavling tidigt om nu SÄS har gjort det i över tio års tid. 

Jag är mycket väl medveten om vad som krävs för att bli blodgivare då jag har varit det i flera år, till och från. och ja man kan ställa sig frågan om vi verkligen ska låta barn lämna blod när de är precis nyfödda, jag har varken svarat ja eller nej på den frågan.
och ja vi kan ställa frågan om vi ska låta alla donera en njure också för man klarar sig fint på en.

Som jag skrev ovan som en av mina aspekter är att mitt barn (hypotetiskt sett, jag har inga ännu) är en individ och borde själv få bestämma om hon/han ska donera blod, njurar eller vad de nu kan vara.

Men om jag kände att det var etiskt rätt att bestämma över mitt barns rätt att ge blodet skulle jag antagligen låta dem ta blodet. Då jag tycker att det finns för lite belägg för att det skulle vara livsavgörande. Nu är jag ju väldigt starkt för att mitt barn kommer att vara sin egen individ och borde få bestämma över detta själv så det lutar väl åt att jag inte skeulle låta dem ta dennes blod ändå, eftersom mitt barn inte kommer vara att kapabel att ta ett sådant beslut ändå.

När du skriver att såpass lite av allt donerat blod inte används så blir jag chockad och undrar varför dessa donationer görs utan föräldrarna medgivande när det öppenbarligen inte behövs. 

Jag håller med dig, föräldrarna borde informeras bättre om det här och ha mer att säga till om och det borde vara deras val att avgöra om blodet ska doneras eller inte.