30+ som arbetar på första barnet, del 20

Här var det inte mycket aktivitet inte.

Vad gör ni alla? Är det bara jag som inte har ett normalt liv utan bara hänger på FL stora delar av dagen tro? Verkar så.

Att det är vettiga människor här håller jag verkligen med om och det är just därför jag gillar denna tråden väldigt mycket. Det är svårt att hitta en tråd som jag känner är rätt för mig för många av de trådar jag kikat in i känns inte alls som denna. Många är ju såpass mycket yngre än jag och det känns inte som man har så mycket gemensamt med tjejer som är mellan 23-27 som planerar sitt första barn och oftast i en viss månad tom (jisses).

Förstår att man inte har så mycket att dela med sig av när man just fått mens, oftast är i alla fall jag väldigt låg då efter ännu ett misslyckade när jag får mens.

Känner inte heller några symtom som indikerar på graviditet, alla andra månader som jag försökt har jag varit så skengravid man bara kan bli och nu inte alls så man undrar ju genast då om det är ett symtom i sig.
Samtidigt så skulle det vara rätt så skrattretande om det skulle tagit sig nu med knappt något alls när vi har gjort "fullständiga" inseminationer som inte tagit sig.

Det återstår att se, har BIM först om 1 vecka, men tänkte försöka hålla mig från att testa några dagar efter det än att slänga mig över ett test samma dag för att några minuter senare få mens.

Tack för din förståelse.

Jag levde i ett långt förhållande och medans jag levde efter devisen att vi snart skulle bilda familj efter flera år tillsammans så backade han mer och mer. Han sköt hela tiden upp det mer och mer allteftersom jag kände mig mer och mer mogen.

Till slut så insåg vi våra olikheter och våra olika mål i livet så det tog slut av flera olika anledningar.

Jag har nu varit singel i snart 2 års tid och inser att tiden är knapp, jag vill inte stå där om 5 år eller 10 år och inse att jag var för feg för att göra det som jag önskat hela mitt liv, att bli mamma.

Det var många vändor innan jag slutligen tog beslutet att försöka på egen hand med hjälp på detta sätt.

Hoppas också snart få vara en av er på fått tråden inna året är slut.

Kan nog säga att det är samma här. Har varit i aktiv verkstad nu i 8 långa månader och vill vidare. Jag vet att ni tappra kämpare tycker att 8 månader inte är nångonting, men för mig är det lång tid.

Då är vi ganska lika i tid, jag har BIM 2 dagar efter dig, men denna gång ska jag inte ha några test hemma för då frestas jag bara att testa och sedan bli så arg att jag slänger ut pengar på negativa test och sedan får den där röda sörjan kallad mens och jag blir lika ledsen varje gång och känner att jag ger f*n upp, men så rycker jag upp mig på något vis inför varje ÄL för jag vill så gärna få uppleva lyckan att få bli mamma, att få vara gravid, få föda barn, amma...ja alltihopa.

Jag har också tempat, men blev aldrig klok på det. Fick dipp vid ÄL och sedan hög temp och allt såg så lovande ut, men inte sjutton blev det något.

Skendräktig är jag duktig på att vara varje månad. Jag har känt som du att brösten är stora och då har jag rätt så stor byst annars och jag har alla möjliga och omöjliga symtom tom näsblod som jag aldrig haft sedan jag var barn och tom lyckats få ett plus på ett CB test trots att inget HCG fanns i kroppen.

Sjutton vad trött jag är på att lura min hjärna vareviga månad. Denna gång har jag bestämt mig för att ignorera ev. symtom och ta det som menssymtom (vem försöker jag lura?), men så är man där ändå och inser att "Åh, detta har jag inte känt förr så det måste ju vara nåt"

Jag har en lång lista på alla symtom jag känt innan minuset kommit, skriver upp allt jag känner månad för månad.

Jag hoppas du och jag och alla vi andra på denna tråden plussar vid nästa BIM. Hur länge har du kämpat i verksta´n?

Vad jag känner igen mig. Börjar också tröttna på detta att försöka månad efter månad och aldrig få till det. Förstår inte vad som ska till för att det ska ta sig.

Inte är det lätt heller att inte tänka på det för det gör man ju likt förbannat ändå titt som tätt. Blir knäpp på detta.

Försöker ignorera alla symtom precis som det skulle göra mig mer gravid, knappast.

Ibland kan jag tänka att jag kanske borde ta 1 månads paus, men jag kan bara inte det. Fixar inte vetskapen att inte ha några chanser överhuvudtaget till att det kan med MYCKET tur ha tagit sig.

Låter mycket spännande med din sambos utlandsjobb om han nu tackar ja till det Vilket land är det? Låter dock hårt att man måste vara äkta makar för att få bosätta sig där, tala om krav

Är det bestämt att ni ska göra utredning eller är det något ni funderar på?

Vad konstigt det blev nu då? Citatfunktionen verkar ha hängt sig på något vänster

Ja, visst är det himla typiskt att här har man ätit P-piller halva sitt liv för att inte bli med barn och sedan när man väl vill så blir det inget, riktigt suger gör det.

Har bestämt mig att inte se åt ett apotek förräns den 30/1 om mensen håller sig borta, ska inte frestas att köpa ett graviditetstest denna gång. Blir så jädra sur när jag lägger ut pengar på något som bara gör mig förbannad och less och besviken när jag innerst inne kände på mig att det nog till 99% inte var något denna månad som tidigare heller.

Har BIM nästa torsdag och känner inte mycket kan jag säga. Har känt så himla mycket tidigare månader, så jag undrar nu givetvis vad detta betyder. Att man inte ger upp detta med att söka efter symtom alltså, gaah!!!  Varje liten grej tolkar man ju.

Det kliar som attan i testfingrarna nu kan jag säga, men jag ska sjutton hålla mig.
Skulle vara så typiskt om mensen håller mig på halster i 2 dagar för att dyka upp när man just kommit hem med ett inhandlat test eller på natten några timmar innan man ska testa. brukar jag sådan megatur *ironisk*

Känner ni något?

Och inlägget ovan ska avslutas med "brukar ha sådan megatur *ironisk*"

Usch, vad trist Snö79, finns inga ord som jag kan trösta dig med just nu, men jag känner likadant när jag testar negativt.

Jag kan lugna dig med att en utredning ska inte ta flera år att genomföra utan går relativt fort, men när man längtar så förtvivlat mycket så känns allt så oändligt långt.

Jag hoppas du hittar kraft till nästa ÄL.

Massor med kramar till dig.

Vi finns här för att peppa och stötta varandra både vi med och motgångar och glädjas när någon testar positivt eller har något annat glädjande att berätta.

Du ska lita på din magkänsla och känner du att något är fel så ska du givetvis söka hjälp för det.
Tycker det är bra att du ska kontakta din gynekolog på måndag.

Har inte så bra koll på vad som ingår i en utredning, men tror att en gynekologisk koll på dig görs och ett VUL och så tas blodprover på dig, om det görs på mannen vet jag inte. Spermaprov brukar också vara standard och sedan kanske en äggledarspolning på dig för att se att finns fri passage i äggledarna.

Jag blev ju erbjuden barnlöshetsutredning när jag var hos gynekolgen senast helt oväntat och det gjorde då VUL. Eftersom jag hade ÄL när som helst så ville hon att vi skulle börja med att ta progesteronprov för att se om jag har ÄL. Sedan skulle jag vänta in mensen . Eftersom jag inseminerats denna månad så hoppas jag givetvis på att plussa snart, men om inte så skall jag ringa kliniken och få provsvar av läkaren samt boka tid för äggledarspolning som helst skall ske så fort mensen är slut och innan ÄL så man inte spolar ut ett ev. befruktat ägg.

Hoppas någon i tråden kan ge dig ett bättre och utförligare svar vad som ingår.

Vad är det du tror är som är fel som du haft på känn under så lång tid?
Själv har min mens blivit så konstig och mer brun än röd, men om det påverkar fertilitetn vet jag inte. Har sökt trådar om det här och googlat, men inte fått något direkt svar.

På något sätt skall vi bli mammor någon gång, det tar bara lite tid för vissa av oss.

Väldigt låg aktivitet i tråden. Vad håller ni hus alla?

Själv väntar jag BIM på torsdag och tycker dagarna dit är så långa, vill ju veta NU NU NU, men det är ju alldeles för tidigt att testa och skulle jag mot förmodan frestas att testa så skulle det bara visa negativt ändå.

Denna månad känner jag knappt någonting, såhär lite symtom brukar jag inte ha men det kanske är positivt, vad vet jag.
Ont i ryggen från midjan och neråt till svanken, lite sticky flytningar, trött som jag brukar vara och så är jag väldigt öm i underlivet.

Någon som har någon aning om vad ömhet i underlivet kan vara? Beror ju inte på intensivt sexande i alla fall.

Hur går det för er? Ni som tyvärr fick mens, ni måste väl närma er ÄL med stormsteg och ni som har BIM snart, känner ni några symtom och när tänkte ni testa?

Kom igen nu tjejer så vi får fart på tråden