• Skumboll

    Autismtråd 9

    Klättermusen skrev 2009-12-12 14:20:06 följande:
    Nog är allt det här med förskolan slitigt men vi vet att det som regel är problem med förskolorna när det gäller IBT. Det finns ju ställen det fungerar jättebra på och det är det man får sträva efter. Det funkar JÄTTEBRA med den tränaren som kommer hem till oss. Vi har haft 5 personer på intervjuv och vi startade upp träningen med två personer som vi sedan märkte att det inte skulle hålla med i längden men tjejen som jobbar nu är fantastisk och vi ska göra allt för att hon ska trivas och vilja stanna. Vi var ute efter någon som är seriös och tar vår sons utveckling på allvar. Vi kommer att annonsera efter fler tränare inom kort. Våra önskemål är att hon ska få bli en av resurserna på dagis och det verkar inte vara helt hopplöst enligt kommunen. Våra släktingar tar inte vår sons funktionshinder på allvar alls och även om mormor gör så gott hon kan så orkar hon inte hur mycket som helst. Hon är över 60 år och vår son är ordentligt stökig. För oss har den bästa lösningen varit att anställa någon utifrån.
    Härligt att höra att det fungerar så bra! Du ger mig lite hopp inför framtiden...

    Jag är lite orolig för hur det ska funka på dagis. Helt vill vi ha honom på en avdelning där de har ett antal avsatta platser för barn med funktionshinder, extra mycket personal och specialutbildad sådan. Men där får vi inte plats förrän han är 3 så det är ett tag kvar. Planen är att han ska gå en termin på en vanlig avdelning med resurs, men det dagiset har klantat sig rejält och jag tycker den ordinarie personalen negligerar hans problem med motiveringen att de minsann har andra stökiga barn och andra barn som inte kan ditt och datt. Vilken huvudvärk man kan ha....

    En konstig fråga kanske, men hur gick det till när ni (vem som helst får svara) fick veta diagnosen? Per telefon? Under ett ordnat möte? Av läkaren? Och hur långt efter utredningens slut?
  • Skumboll
    Klättermusen skrev 2009-12-12 19:05:00 följande:
    Vore det inte för att forskningen visar att autistiska barn bör tränas in i vanliga barngrupper skulle jag gärna slippa dessa bråk med förskolor och låta vår son gå på ett dagis inriktat på just autism. Banyan, som vi får handledning av, tränar inte barn som går på avdelningardär det bara finns autistiska barn eftersom landtinget kräver att barnen måste gå på dagis med vanliga barngrupper. Vi är väl inne i en brytpunkt där det gamla sättet att gruppera barn med funktionshinder i vissa fall inte är det bästa alternativet och i början av dessa förändringar blir det väl en hel del förvirring och motstånd mot det okända. Man får hoppas att framtida familjer slipper allt detta tjafs och bängel så att man istället kan köra igång och jobba för barnets bästa direkt från början. Vi fick träffa överläkaren och två psykologer när de skulle berätta vilken diagnos vår son skulle få. Det var inte alls oväntat utan vi hade tom pratat med psykologen mötet innan om att vi visste vad diagnosen skulle vara och då sa han att de hade dragit samma slutsatser som vi. Vi fick diagnosen en vecka efter att utredningen var färdig. De var helt fantastiska allihopa. Tänk om man kunde få ett sånt bemötande hela vägen på denna gropiga färd. Så mycket lättare allt skulle vara.
    Hela barngrupper med autism kan jag förstå, man vill ju ändå att barnen ska integrera med normala barn.

    Den tilltänkta avdelningen för sonen är en liten grupp där 2/3 är normalstörda och resterande platser är för barn med olika slags funktionshinder. Inte alls säkert att det är autism. Fördelen är att det är mycket personal, specialpedagoger osv. Känns lagom kul att lämna honom till en vanlig småbarnsavdelning där de egentligen inte har någon koll alls...
  • Skumboll

    Tack för svar ang hur ni fick reda på det.
    Jag spekulerar ju fram och tillbaka då sonen har ju inte fått sin diagnos ännu. Ibland intalar jag mig själv att eftersom utredningen gått så snabbt och de inte sagt något på en gång så har de säkert inte kommit fram till något. I nästa sekund tänker jag precis tvärt om, att det var så enkelt att sätta diagnos. Nu har vi ett inbokat möte om en vecka ungefär med samtliga berörda (neurospykolog, logoped, sjukgymnast, arbetsterapeut...inte läkaren dock, för han var på semester då) och det var såååå viktigt att sonen inte var med för att vi skulle kunna vara 110% uppmärksamma på vad som sas. Då anar man ju lite ugglor i mossen typ.
    Jag är nog egentligen mest rädd för att inte få en diagnos, konstigt va?

  • Skumboll

    Jäklar i mig vad ni får kämpa!
    Allvarligt, jag beundrar er!

    Får jag fråga, hur tusan vågar man skaffa ett till barn efter att ha fått ett med autism?

    Och är det någon som har ett barn som dreglar? Kan det ha med autismen att göra på något sätt?

  • Skumboll

    Hej! Nu hör vi definitivt hit. Idag fick tvåårige sonen sin diagnos. Även om jag misstänkt det så känns det tungt, jävligt tungt. Dethär är ju sånt som händer alla andra - men inte oss....

  • Skumboll

    The Black Lady skrev 2009-12-23 07:31:46 följande:


    Tror jag förstår hur du känner... Vad händer nu för er?
    Jadu, efter nyår skickar de över oss till autismcenter för småbarn (hab). Men vad som händer där vet jag inte.
    Sen väntar vi fortfarande på svar på den medicinska neurologiska utredningen. Hoppas bara att allt är okej där så vi slipper mer nu...
  • Skumboll
    Busbellan skrev 2009-12-26 19:57:14 följande:
    Har inte hängt här på länge, men kommer ihåg dig från matvägrar tråden. Tror ni att er sons matvägran kan ha nåt att göra med den diagnos han nu fått? Vill hälsa dig välkommen hit, även om du antagligen inte vill vara här egentligen
    Tack snälla du! Hade ju gärna sluppit vara här, men samtidigt skönt att äntligen veta vad det är för fel.
    Ja både vi och psykolog/logoped är övertygade om att matproblematiken grundar sig i hans autism, han är antagligen väldigt känslig i munnen. Han kräks ju fortfarande och efter ett försök utan sonden så äter han absolut ingenting själv. Nu ligger fokus mest på att han ska vara mätt och slippa kräkas.
  • Skumboll
    SaramedM skrev 2009-12-26 21:20:36 följande:
    Han borde verkligen få en knapp! En vän till mig vars dotter nu haft knapp i flera år fick kämpa en hel del för att få slippa den vidriga sonden För ett barn med autism måste sonden reta upp systemet om möjligt ännu mer kan man tänka? Passar på att önska alla en god forsättning Här har vi haft en jul som gått underbart bra! Med bilddagbok för varje moment och en massa bus, tålamod och lugn så har vi fått M att äntligen slappna av efter ett par veckor av rent helvete där hon försök skada sig själv Mycket tror jag beror på att vi berättat för alla om Son Rise och om hur de kan bemöta Marianne
    Jadu, som vi har kämpat för en knapp! Sonen har haft nässond i över 1,5 år (!) men eftersom alla sa att han var helt frisk och skulle äta när han blev hungrig så kunde vi glömma knapp. Eller hur! Nu när vi fått diagnosen så verkar det vara mer okej att han har de matproblem han har så jag får väl börja bråka igen...
  • Skumboll

    Ingen vars barn dreglar? Eller har dreglat? Jag håller på att bli tokig! Han är värre än en sexmånaders som håller på att få tänder. Får byta kläder flera gånger om dagen periodvis. Vad gör man åt det?

    Sen är sonen väldigt infektionskänslig, blir dålig av minsta lilla. Kan det ha och göra med autismen i sig eller är det något "eget"?

Svar på tråden Autismtråd 9