Autismtråd 9

Var på föreläsning ikväll av Svenny Kopp som är expert på flickor inom autismspektrat. Hon beskrev några av de barn och unga hon diagnosticerat genom åren. Eftersom jag vet att hon är en välrenommerad läkare specialiserad på autism så hade jag stora förväntningar på föreläsningen. Och den var i och för sig hyfsat intressant, men det var så deprimerande att höra om hur det gått för många av dessa flickor! Flera hade råkat illa ut för att de var så naiva och godtrogna, ett par av dem hade blivit utsatta för gruppvåldtäkter efter att ha lurats av män de fått kontakt med på internet. Många hade hamnat i konflikter med lärare och skolkamrater och inte kunnat klara skolan trots högbegåvning, hälften av alla flickorna blev mobbade utan att få hjälp av de vuxna runt omkring, eller så hade de blivit deprimerade, eller fått ätstörningar, eller var suicidala osv osv.Så nu sitter jag och har nojar ur inför framtiden. Och vi måste om ett par månader besluta om dottern ska börja i vanlig skola eller AS-skola till hösten. Och lillasyster ska utredas med start om två veckor... Ångest!

Var på BUP ifdag o träffade läkaren för medicinutvärdering. Dottern som är 5,5 år, (ADHD o Bipolär sjukdom) medicinerar med stämningsstabiliserande. Hon ska även utredas med start i feb ang någon form av autism.Jag blir inte klok på henne. Läkaren sa att hon alltid varit så himla ojämn i sina förmågor o det är verkligen ingen underdrift!Ibland kan jag sitta o prata med henne "på riktigt" o känna att "herregud det är ju inget fel här, så ordentlig så!!" 3 sekunder senare undrar jag hur jag bara kunde tänka den tanken ens...Idag när läkaren kom o hälsade fick hon ett hej till vsar men ingen ögonkontakt. Inne i lekrummet kokade hon kaffe o gav mig o läkaren varsin mugg, gick sen runt o tittade på sakerna i rummet o ville åka hem när hon var klar. Läkaren skulle säga hej då o tog hennes hand o försökte få ögonkontakt med henne, höjde handen upp lite med hon bara tittade ner o runt på golvet o sa inte hej då heller. I rummet så tittade hon flera ggr på dr o pratade med henne oxå. Det går så upp o ned.Jag sa vad övriga i NP-teamet tror (autism av någon form, o även jag o maken tror det) Hon sa bara det då att hon inte vill uttala sig om det nu, utan lägga det krutet på utredningen. Det e ju klokt så klart men jag grubblar ihjäl mig på denna speciella flicka!!KAN man ha autism (högfungerande?) men ändå klara av att samspela bra IBLAND? Eller har hon "bara" ADHD+Bipolär sjukdom?Hon är je extremt rutinbunden o skapar rutiner efter att bara fått göra en sak EN gång, det e lika med alltid för henne, Rituell, perceptuella störningar, supersvår med maten o äter bara tacos, löskokta ägg o gröna äpple utan skal, hyperaktiv, eplosiv, fastnar o låser sig, detaljseende till MAX, perfektionist (allt ska vara exakt o precis som hon tänkt sig) Kan inte ta på sig sina kläder, ha blöja ännu (natten) grava sömnstörningar sen födslen (melatonin 6 mg sen jul-07) Otroligt verbal o perfekt språk, trots att hon för bara 2 år sedan endast takade 2-ords-meningar. Ja jag kan ju skriva hur mkt som helst..Någon som orkat läsa o känner något spontant??

SaramedM: Jag har för mig att vi har jämfört våra flickor innan de blev utredda innan o då också sa att de var så himla lika!

Jahopp då kommer jag med barn nummer 2 också.Har Elias 5 år autismliknande tillståndoch Idag fick vi veta att lillebror Isac 2 år och 8 månader har autistiskt syndrom.Skitkul...

Tack för tipset Nilsfar. Saramed M: Jag lider med er, stackars lilla M. Självskadebeteende är jättehemskt, men att höra barnet säga att de vill dö måste ju vara fruktansvärt. Jag minns en diskussion på morgonTV (jag tror det var Louise Hallin som besvarade tittarfrågor) som sade att i allmänhet så behöver man inte vara så rädd när en 5-6 åring säger att de vill dö eftersom de inte förstår innebörden fullt ut. Om en 8-9 åring säger det så är det mycket allvarligare eftersom man vid den åldern förstår vad död är på ett mer "vuxet" sätt. Men det gällde iofs normalstörda barn utan självskadebeteende.

Presentationstråd är inte dumt!!Min M har inte problem med magen, men däremot lillebror på 3,5 år (NPF) har problem med svåra förstoppningar så att han tom har kräkt avföring. Han känner ingen smärta heller så jag vet inte om han har ont i magen,. Klagar ju aldrig. han får nu Movicol varje dag iaf o det har blivit bättre.