Autismtråd 9
Hittat hit 
Inlägg från: Ejnie
|
-
-
Kan du få förtur på utredning (om jag fattar det rätt är det barn nr 2 och de är väl snabbare då?) det är ju enormt svårt att gissa på en kort beskrivning - du vet ju att prbl ligger inom språk/kommnikation - socialt samspel - stereotypier mm.carita1974 skrev 2009-11-15 17:23:30 följande:En fråga.Sonen som är 4 år...han ..hmm..så svårt att förklara hans beteende...men jag börjar mer och mer tro att även han har AS.Doktorn fick inte undersöka han...vissa fröknar får röra han..men inte alla...han pratar dåligt.Mer ljud som kommer ..kan inte klä på sig sj...han har svårt med att förstå när nån inte vill...pratar på trots att man sitter mitt i ett samtal..massa såna där knepiga saker...vad tror ni...???
om du är orolig är det väl bra om någon mer tittar på honom. Vad säjer dagis? (om han går på det) -
Kolla på siffrorna, du lägger in fel länk!Boel1 skrev 2009-11-16 10:56:16 följande:Det funkar ju inte att lägga in länken till behandlingstråden! Undrar vad jag gör för fel!? Jag kommer då inte dit när jag klickar på den länken jag lagt in i TS.
-
Min upplevelse såhär 1,5 år efter diagnos på min äldste är att det är bättre att utreda och få svar samt hjälp om så behövs. Som du vet är det inte ovanligt med syskon inom spektrat, MEN det kan också vara så att de härmar lite av storasyskonets beteende. En person jag känner till med ett storasyskon med spektrumdiagnos fick egen diagnos och IBT och gick från rätt mycket knas till hyfsat normalfungerande på något år.Stina24 skrev 2009-11-26 11:28:39 följande:Hej!Blev lite fundersam, var på utvecklingssamtal angående mellersta barnet idag och då fick vi höra att han leker väldigt mycket ensam och brevidlek, tror ni att det kan vara någon risk att även mitt mellersta barn har något inom autismspektrum? eller kan det vara så att han gör så på förskolan eftersom storebror är på han jämt här hemma så han inte får leka för sig själv så mycket? han klättrar omkring mycket och kan sitta och gunga fram och tillbaka, vet inte om han gör det där gungandet/ vaggandet i sidled bara för att, jag är inte helt säker på om han är som vanliga 3 åringar ska vara eller om det finns något mer. Han är vad man kallar för lillgammal, han har ögonkontakt, men precis som storebror så kan han börja prata om något helt annat än det man frågar om tex om man frågar något om katten så kan han börja prata om en leksak istället. Storebror har ju rätt många diagnoser. Tycker ni han låter som en vanlig 3 åring eller tror ni han kan ha någon diagnos också?
Om du är orolig har det antagligen orsak och du (och barnet) är mer hjälpt av att få riktig hjälp än att vänta och se. Och som sagt, det är väl bättre att veta och ha något att förhålla sig till än att undra och fundera. -
Skicka in den ändå och säj att ud kompletterar sen - bidraget betalas ut retroaktivt!Skumboll skrev 2010-01-07 11:09:06 följande:Varför ska allt ta så jäkla lång tid? Jag vill ha in vårdbidragsansökan så snabbt som det bara går och en kurator på sjukhuset skulle hjälpa oss (eftersom vi inte är överflyttade till hab ännu). Men hon har inte ens ringt som vi blev lovade. Vi behöver ju också ett läkarintyg och det har vi inte heller fått. Allt tar sån jäkla tid och jag har inte ro att vänta längre... Tänkte sätta mig ner och börja skriva men känner mig helt blåst, vet inte vad jag ska skriva och hur jag ska motivera hans mertid. För mig är ju alla hans problem normala, det är ju vår vardag och jag vet inte hur jag ska kunna skilja på vad som är normalt och inte. Suck.
-
Hon är så liten att det väl inte är otroligt att hon bara tycker det är skoj. Går det att distrahera henne till att göra annat? Hon verkar ju trots allt vara 'normal' i övrigt?amomentlikethis skrev 2010-01-26 11:48:36 följande:Idag så började min tös gå på tå nu på morgonen och hon tycks inte sluta Tror ni det kan vara ett tecken på Autism eller att hon bara lärt sig det nu och tycker det är roligt? Hon är 15½ månad gammal.Bara känner paniken inom mig. Vilken annan förälder som helst skulle tycka det var skoj att dess barn kommit på att man kan gå på tå medans man själv bryter ihop och bara skakar inombords och rädslan man känner för om det är autism...Sonen gick dock på tå tidigare än henne och var (är) inte alls med på samma sätt som Isabelle. Hon ger ju ögonkontakt, pratar så som hon ska för sin ålder m.m. men har hört att skenet kan bedra och autismen kan dyka upp från ingenstans...
(och det är väl helt rimligt att man söker efter tidiga tecken hos småsyskon eftersom man vet vad det innebär, jag vet hur det känns, jag har en lillebror till min a-son...) -
Maken kommer på BAN-konferensen i helgen, ser fram emot att få höra om allt sen!
En annan fråga, de av er som har 4-7 åring och finns i tillräckligt nära Södermalm (Sthlm alltså): Jag har funderat löst på att dra ihop en simskolegrupp för små barn med autism eftersom det verkar lögn i h-vete att hitta en annan badverksamhet som funkar. Vi provade en med större barn men Sonen blev rädd för dem (för de var stora tror jag, eller för han var för trött, det funkade inte iallafall).
Jag håller på att söka efter en simlärare som begriper a-barn (har ett hett tips men vet inte om hen är intresserad ännu) och tänker mig att det borde vara kanske 3-4-5 barn totalt MED assistent/förälder e dyl. Antagligen beror det på de individuella barnens behov hur många man kan vara.
Den som är intresserad kan väl inboxa mig så får vi se hur det går.
Jag är också tacksam för tips på simskola för min badtokige femåring
-
SMM,
nej, men det beror på att han inte kan uttrycka sig så väl. Tråkigt att höra om din familj och släkt, man vill så gärna att det ska vara BRA... och så blir det inte så. Du har mina sympatier.
Vi har inte vidare stöd från släkt heller, de flesta är för gamla eller så är de upptagna av annat liv och fattar helt enkelt inte. Jag tror det är svårt för dem att ta in det hela, att vissa saker helt enkelt inte går att lösa ("om du bara... så kommer det säkert bli bättre"), att det INTE är avkoppling att gå bort (!!) osv.
Ps. Bra att du orkar välja det som är bra för dig och din familj.
-
Å jag känner så väl igen detta, att Sonen var "ouppfostrad" som inte kunde det eller det... det är betydligt bättre nu när diagnosen finns och det går att säja till dem att de faktiskt inte kan jämföra med sina egna (normalstörda) barn. Att det itne går över av sig själv. Och att vi jäklar i mig INTE är dåliga föräldrar!Klättermusen skrev 2010-01-30 09:42:43 följande:Du är inte ensamen med att möta oförståelse från släkten. Min mamma gör så gott hon kan, tack och lov. Jag vet inte hur vi annars skulle ha klarat tiden fram tills all avlastning nu kommer från kommunen. Vår son har nu blivit så stor att hon inte kan hantera honom längre (han är bara tre år!). De andra fattar inte alls vad allt arbete handlar om när det gäller vår son. Allt är konstigt och jobbigt och de säger titt som tätt: "det kommer nog med tiden". Kritik riktas också mot oss föräldrar för att vi inte orkar eller kan lära honom att uppföra sig. Nu kommer vi inte träffa dem så mycket mer eftersom det hela lett till en massa bråk men visst är man ledsen över det hela. Man kämpar ju på i vardagen så mycket man orkar och ännu mer tills man nästan stupar. Jag förstår inte varför det är så svårt att förstå hur krävande det är att ha ett funktionshindrat barn.
Min mamma klarar inte heller av Sonen och har inte gjort sen han blev ungefär 3 år. Han är för stökig och de förstår inte varandra tillräckligt för att han ska följa henne som han gör med mig. Eftersom hon är snabb vågade hon inte vara ute heller, hon skulle inte hinna i fatt. Vår stora lycka är vår unga smarta fantastiska avlösare som har underbar hand med båda barnen och fyller en stor lucka som våra familjer inte kan. -
Jag förstår att det känns hemskt men det skulle kunna hänt vem som helst, vi har en släkting som också mist en fingertopp för att lillasyster (som är utan diagnos) drämde igen en dörr på det).Boel1 skrev 2010-01-30 05:58:35 följande:Idag blir det äntligen 6-årskalas för Gustaf! Han har längtat i flera veckor, vi har haft lappar uppe som har räknat ner dagarna till kalaset. Igår låg han i sängen och pratade om sitt kalas!! Det kommer mer och mer spontana saker, han pratar och berättar riktigt mycket, hade frågat sin resurs på dagis om hon var ledsen en dag när hon satt med huvudet i handen. Man blir glad för lite! Annars har veckan varit eländig, jag mår så dåligt över min yngsta pojkes stackars finger - han blir nog av med fingertoppen, nästan en centimeter! Försöker intala mig att det är fånigt att vara så ledsen över en fingertopp, det finns ju så mycket värre saker som kan hända...men det funkar inte, jag tror att det beror mycket på att jag är väldigt trött just nu och det här var droppen. Är trött hela tiden, och när jag måste åka och byta bandage på lillen så mår jag illa och blir supertrött, känner mig gråtfärdig och matt. Men det blir väl bättre...önskar ibland att jag kunde gå i ide och få sova några månader för att sen vakna pigg och utvilad!
Eftersom du är så trött (vilket är HELT rimligt!!) kanske du behöver gå till 1) LSS-handläggare och få avlösare och 2) doktor som sjukskriver dig några veckor.
/Ejnie som just har börjat arb halvtid efter en tids sjukskrivning pga utmattning