såg något SJUKT: vuxna med blöjor! Kan någon förstå?

Jag sitter och har ont i magen, så arg är jag.

Vem är du trådstartaren att avgöra vad som är sjukligt beteende eller inte, när du inte ens förstår eller har något intresse av att ta reda på vad infantilism eller ageplay går ut på? Blöjor, nappar och leksaker kan exempelvis användas för att markera maktförhållandet mellan en dominant och en undergiven partner. Det kan också handla om en fetisch, det vill säga att ett föremål (i det här fallet en blöja) eller hur ett material känns och låter, är tändande. Det kan handla om en längtan efter att lämna över (den sexuella) kontrollen till någon annan. Ja, det är onormalt i betydelsen att det är icke-normativt. Men det är inte mer eller mindre sjukt än att raka sig mellan benen, ha sex där ingen fortplantning är möjlig, doggy och allt annat tänkbart och otänkbart. Bara mindre accepterat. Och jag skulle bli mycket förvånad om någon infantilist sade att det är mamma-barn-relationen man tänder på. De jag känner gör det inte.

Om jag känner många? Tja, ett par stycken. Jag är inte infantilist själv, men jag är en deltagare i deras värld. Själv är jag sexuellt undergiven och bland mina 'kinks' finns smisk, våldtäkts- och förnedringslekar. Det innebär naturligtvis inte att jag vill bli slagen, våldtagen eller förnedrad på riktigt (alltså det som inte är SSC - safe, sane och consentual). Glöm aldrig bort att det handlar om ROLLSPEL. Mig veterligen har det inte hänt mig någonting, och min undergivna sida har jag känt till betydligt längre än innan jag kunde känna mig säker på min sexuella identitet.

MammaAnna: Jo, det finns det. Men det handlar inte heller i det fallet om att man tänder på små barn, utan det handlar om en D/S-relation (dominans/submission). Det är ingen lätt sak att förklara, men det handlar om maktöverlämnande och tillit, respektive kontroll och omhändertagande. Sådana attribut som blöjor och nappflaska - men i andra fall kan det vara ett hundhalsband och koppel till exempel - polariserar rollerna ytterligare och understryker dominans- och underkastelsekänslan.

MammaAnna: Den allra mest grundläggande regeln i bdsm, vilka uttryck det än tar, är att det är säkert, att det görs med uppmärksamhet och försiktighet, samt - viktigast av allt - att det sker mellan två vuxna människor som båda ger sitt samtycke. Infantilister har, precis som alla andra friska människor, gränser som inte kan överträdas. Och även om det inte vore så, så är en bebis eller ett barn maktlöst - det har alltså ingen makt att överlämna. Där finns inte någonting för en maktutbytesentusiast, även om han eller hon tänder på att se sin partner i blöja.

TS: Infantilism handlar inte om att sexualisera spädbarn, lika lite som det handlar om att sexualisera djur när någon tänder på att ikläda sig hundhalsband och koppel och dricker vatten ur en skål på golvet; eller att hylla det sexualiserade våldet när en annan tänder på att lägga sig över ett knä och få smisk.

ebben: Det är en sak att säga att man inte förstår, eller att uppleva någonting som konstigt, och att säga att någonting är sjukt och oacceptabelt just för att man inte förstår eller tycker att det är konstigt.

Jag vill tillägga att det finns en handbok för psykiatrin med godkända psykiatriska diagnoser. Där definieras pedofili som detta:

A. Over a period of at least 6 months, recurrent, intense sexually arousing fantasies, sexual urges, or behaviors involving sexual activity with a prepubescent child or children (generally age 13 years or younger).

B. The person has acted on these urges, or the sexual urges or fantasies cause marked distress or interpersonal difficulty.

C. The person is at least age 16 years and at least 5 years older than the child or children in Criterion A.

Att tända på en vuxen partner i blöja är med andra ord något mycket annorlunda från att ha sin primära sexualitet riktad mot barn.

wozzgirl: Jadu.

Det kanske handlar om vetskapen att nästa gång är det någonting du själv tänder på som någon lägger upp på ett forum och tycker att det är sjukt och äckligt?

Det kanske handlar om kunskapen att när våra föräldrars föräldrar var unga sågs oralsex som någonting sjukt och äckligt, att man kunde bli inlagd på mentalsjukhus för masturbation en gång i tiden och att homosexualitet var klassad som psykisk sjukdom fram till 1979?

Det kanske handlar om kunskapen att infantilism inte är en psykiatrisk diagnos och därmed inte någon sjukdom?

Det kanske handlar om vetskapen att normer, tack och lov, förändras?

Det kanske handlar om att man blir arg över gottandet i den egna moraliska och normativa överlägsenheten, när man vet att kinky läggningar är någonting som kan vara väldigt jobbigt att acceptera hos sig själv?

Eller den mycket kloka insikten att vad som sker i sängkammaren, mellan två (eller färre, eller fler) vuxna ansvarskännande och medvetna individer, sker mellan dem - och det är ingen annan som har med det att göra.

PS! Hur många som är emot infantilism i den här tråden tycker att det är okej och till och med bra att den kristna högern säger att de är emot homosexualitet och att homosexualitet är sjukt? Någon?

Tänkt på att ni gör detsamma?

wozzgirl: Du undrar om man accepterar allt inom det sexuella. Svaret är nej, det gör jag inte.

Jag accepterar allt som sker mellan två (eller fler) samtyckande vuxna, vad det än kan tänkas vara. Allt annat är ett övergrepp - dit räknar jag exempelvis pedofili, nekrofili och tidelag - och sålunda oacceptabelt i min mening.

ReRant: Självklart är det inte riktigt hundra när förnedrande rollspel är en förutsättning för att kunna fungera sexuellt. Men de flesta jag känner inom bdsm-världen i stort har en väldigt väl fungerande sexualitet och kan njuta av helt vanligt, normalt vaniljsex också.