Min pappa har leukemi

Min far fick strupcancer när jag var runt 20. Han fick strålbehandling och senare tog de bort struphuvudet och han fick "hål" i halsen. Men... han blev frisk. Han levde 20 år efter det och avled av hjärtsvikt 74 år gammal.

Din pappa får behandling och svarar tydligen bra på den. Tydligen har han fortfarande cancerceller kvar och de försöker få bort dom. Försök se positivt och sörj inte i förväg. Han kan bli frisk. Men jag förstår att du är jätteledsen för plötsligt inser du att han inte är odödlig trots att han "funnits alltid". Det svåraste för föräldrar är att se de anhöriga sörja, inte att själv vara sjuk. Det är faktiskt svårare för den anhörige än den sjuke.

Stötta pappa så mycket du kan. Och glöm inte att krama honom!

Min pappa dog helt plötsligt fullständigt oväntat den 15 december 2008, jag har fortfarande inte fattat det helt. Men innan dess överlevde han cancer, trots att läkarna bara gav honom några månader! Han var bara så otroligt bestämd att överleva och kämpa att han helt blankt vägrade dö i cancer. Själv var han övertygad om att det var hans psykiska styrka som fick honom att överleva, att han vägrade ge upp. Han friskförklarades från cancer 2005 tror jag det var, det som tog hans liv var hjärtat som gav upp.
Jag vet hur hemskt svårt det är att ha sorg när man har ett litet barn och att det är flera förluster - min pappa, mitt barns morfar osv sov. Men, din pappa är inte död ännu! Sörj inte den som lever! Passa på att använda den tid ni får, oavsett om det är några månader eller tjugo år! Säg allt du vill säga..

Hoppas verkligen att det går bra för er!

Oj, vad ditt inlägg drog upp känslor hos mig. Min pappa blev diagnostiserad med just akut leukemi för 5 år sedan. Tyvärr hann han aldrig ens påbörja sin behandling, några dagar efter diagnosen gick han bort. Det här var kanske inte det upplyftande inlägg som du behövde. Men försök se ljuspunkterna, din pappa har fått chansen att kämpa. Förstår att det är superjobbigt, men försök att ta en dag i taget. Och istället för att tänka "tänk om", försök att uppskatta varje dag med din pappa.

Tack för era svar.

tusselusse: nä, än är han inte död, och jag hoppas verkligen det dröjer många många många år till! Men, jag kan knappt träffa honom alls då vi försöker skydda honom från förkylningar, svininfluensan osv. Mitt ena barn går på dagis och där finns ju hur mycket baciller som helst! Så vi ses just nu ganska begränsat.

Bästa julklappen i år hade varit att få fira jul hos mina föräldrar, alla tillsammans. Få äta julmat tillsammans med pappa och se kalle anka. Låta mina barn få vara med morfar. Men istället blir det nog så att vi inte kan fira med dem. Dels för smittor och dels beroende på hur han mår, hur mycket han orkar.

Jag saknar så det gör ont.

min pappa dog av akut lymfatisk leukemi.  Fick cellgifter, men avled 6 veckor efter det att vi fick reda på detta.  Allt var fruktansvärt traumatiskt och snabbt.. vi hann liksom inte smälta att han hade en sån hemsk sjukdom förrän vi helt plötsligt hade förlorat honom och skulle sörja.... det var en fruktansvärd tid.

Nu är det 10 år sedan pappa avled och han är lika mycket saknad idag som då.
... och jag, jag längtar ihjäl mig efter den sköna stora björnfamnen att få en kram av!!

Vi ses i himlen pappa....

Anonym (Så ledsen) skrev 2009-11-21 01:10:26 följande:

Hejsan, vill skriva till dig och berätta om min älskade lilla mamma...

För 10 år sedan fick hon/vi också det fruktansvärda beskedet att hon hade akut leukemi...min mamma har alltid varit otroligt stark och kämpade med sin sjukdom i 10 år som sagt...i påskas  i år så somnande hon in för alltid. *saknar dig så mamma gumman*

Hon fick också benmärgstransplantation, cellgifter och allt vad det innebär...fruktansvärt svårt och jobbigt för oss....men ändå så har det funnits stunder då hon mått ganska bra och vi nästan glömde bort hennes hemska sjukdom... men mamma klagade aldrig heller...

Jätte svår tid med infektioner och sjukhusvilstelser ...men hon kämpade i allafall i 10 år med sin sjukdom...

Beklagar verkligen erat tråkiga besked om eran älskade pappa...önskar er lycka till med allt ändå och att allt kommer gå bra för eran pappa.

Det är fruktansvärt att se sin anhörig vara så sjuk...men man blir stark jag lovar...

*kramar om dig*

Hej!

Min pappa fick akut leukemi 2013

Han klarade oxå behandlingen bra.

Men det va ca 2 % kvar.

Han var frisk i 1 år och sen visade ett prov att det hade kommit tillbaka.

14/10 startade en ny behandling som gick åt helvete. 14/12 16:30 somnade min pappi på ks

Jävla cancer FAAN...