Mitt barn blev MISSHANDLAD på dagis!

Där har du en poäng. knuffar, gruff och dra i håret får man väl stå ut med, som sagt har små barn ingen vidare impulskontroll. det otäcka i vårt fall var det riktade våldet. inte våld för att ta en leksak utan våld för att skada. uppsåt. självfallet mår inte pojken bra, orsaken kan man bara spekulera om. dock verkar det ju inte som om han är under utredning eftersom de först nu ska bli erbjudna hjälp. vägrar de ta emot hjälpen så gör förskolan en socanmälan. därmed inte sagt att förskola inte fallererat, men hjälpen och den eventuella socanmälan handlar ju om pojkens hälsa, inte vår dotters.

sen får vi se hur förskolan tänkt sig framtiden, på torsdag ska vi som sagt på möte för att bena ut vad de tänkt sig. kraven vi har är som tidigare nämnt:

1. pojken ska punktmarkeras, inget barn ska råka ut för något liknande igen.

2. vår dotter ska slippa träffa honom, det bör vara relativt lätt att lösa med ändrade rutiner och inte begränsa friheten nämnvärt för varken vår dotter, pojken eller de andra barnen. hon ska inte behöva bli rädd, känna sig hotad eller återuppleva traumat om det kan undvikas.

3. stora och små barn ska skiljas åt på rasterna, det är inte okej att fyra-femåringar sladdar omkring med cyklar när ettåringar som nyss tagit sina första stapplande steg rör sig i samma område. något större utbyte av varandras sällskap tror jag inte de har heller.

4. vår dotter ska ha ovillkorligt stöd precis när som helst hon behöver det tills hon känner sig trygg på dagis igen.

5. pojkens situation ska ses över. föräldrarna ska erbjudas hjälp. vill de inte ha hjälpen så ska det anmälas till soc, av förskolan, inte av oss.

den här lilla listan är i den ordning vi lägger vikten."man" i det här fallet får nog stå för dig. förskoleansvarige på kommunen samt rektorn på förskolan benämner det för vad det är. hade du sett min dotter så skulle du förstå att det inte finns något annat ord för det. det var ett angrepp och ett övergrepp, sen att pojken har problem eller att personalen inte agerade korrekt förändrar inte den saken. tycker du att det känns obehagligt att kalla det för misshandel så... bra! det är obehagligt och ska vara det. omotiverat, grovt våld ska kännas obehagligt och tas på allvar, inte förskönas med svepande termer.

Sen såg jag frågan om hur man visste att det var just denna pojken som gjort det tidigare i tråden, det enkla svaret var att han hade händerna fulla med vår dotters hår och straxt tidigare varit ute efter sparkcykeln hon lekte med.

till sist vill jag förklara min reaktion och hur känslorna förändrats sen igår.
den första impulsen man får som förälder är såklart sorg och ilska över att något sånt här kan hända. ilskan riktades mot personalen och pojken som angrep vår dotter, inte fysiskt naturligtvis. det är nog rätt naturligt att ilskan i första skedet riktas mot den som faktiskt utsatte henne för övergreppet, man får lite tunnelseende så att säga. det är först när man börjar tänka lite klarare igen som bristerna på förskolan kommer in i bilden.

dock kvarstår faktum, i den här historien finns två skyldiga och ett offer. att pojken har svårigheter är sorgligt, men det minskar inte smärtan, skräcken och den faktiska faran vår dotter utsattes för.
det hade lätt kunnat gå så mycket värre. en av de största bulorna hade hon mitt över tinningen, ska man spekulera så fick hon den när hon knuffades av cykeln och dråsade i marken.

som sagt, det är spekulation, ingen vet hur det gick till förutom pojken och ingen vet hur länge det pågick förutom han också, men hade hon fallit lite hårdare eller mot en kant eller sten hade den här tråden antagligen legat i känsliga rummet istället för barnomsorg.

hur synd det än är om honom så gjorde han fel. hur mycket personalen än brast så gjorde han fel. och det hade varit så lätt att hindra, om personalen bara varit med på noterna och haft rutiner för honom, med tanken på historiken. i slutändan ligger felet både hos honom och hos dagispersonalen, men om man vill komma till kärnan i debatten som härjat här de senaste timmarna kan man väl förenkla det med att ANSVARET låg hos personalen och inte hos honom. och jag antar att det är det som är det viktigaste att vara överens om...

jag är bara så trött och ledsen, dottern sover men vaknar då och då med små skrik, hon drömmer mardrömmar. svullnaden i tinningen har gått ner men hon ser fortfarande ut som om hon fastnat med håret i elvispen och klagar, såhär en och en halv dag senare, över att hon har ont i håret.

jag önskar att det fanns någon ersättning för sveda och värk, men jag antar att det bara är vuxna som kan bli skyldiga något sånt. hon är för liten för att förstå en ursäkt men för en slant skulle man iallafall kunna skämma bort henne lite extra, vara hemma några dagar extra utan att ekonomin havererar...

fan, vet inte vad jag ska säga längre, jag hoppas hon kan lägga det här bakom sig...

Nu blir det förhoppningsvis ändring iallafall. synd bara att Elise var tvungen att drabbas innan någon tog tag i saken. men det är väl som med allt annat, man kan inte göra något innan det finns arga människor som kräver det. inget liknande kommer iallafall hända dottern på detta dagiset, för då blir det fan världskrig...

det beror ju ändå på diagnosen och hur allvarlig den är. även barn med svåra personlighetsstörningar kan, med hjälp av framför allt engagerade föräldrar, lära sig en viss kontroll. om inte annat så kan aggressiva tendenser mildras och förloppet skulle ha kunnat se väldigt annorlunda ut. det är inte nödvändigtvis lätt eller snabbt gjort, men även bokstavsbarn kan ändra sitt beteende.

jag håller fullständigt med faktiskt.
vill man diskutera hurvida det här var misshandel eller inte, och om man hellre vill diskutera om hur läget ser ut för pojken föreslår jag att någon gör en egen tråd och slutar komma med diverse OT-inlägg här där jag söker råd och stöd om MIN dotter.

Det handlar knappast om ett ögonblicksverk, det hade varit mer förståeligt, för sånt kan ju inte personalen alltid förhindra. detta var ju en mer utdragen misshandel som personalen inte ens såg. dock så tycker vår dotter om personalen och skolan, så vi ger dem en chans att skärpa sig. kan dock direkt säga att det ögonblick vi inte känner oss trygga, eller om de rutiner de vill införa inte känns tillräckliga, så anmäler vi kommun och förskola till skolverket och händelsen till polisen. polisanmälan är ändå något vi överväger, som en markering för rättvisa.

jag kan tillägga att vi inte kommer tvinga henne dit. vi ska se om hon kan känna sig trygg igen, lite som att kliva upp på hästen efter att ha ramlat av. sen måste jag också inflika att hon inte kommer ha någon kontakt alls med det andra barnet, de ska inte ens se varandra. kan inte det garanteras så blir det anmälan till skolverket, kanske vi försöker väcka åtal eller liknande, men hon ska inte gå dit om hennes trygghet inte kan garanteras. i övrigt har personalen varit bra, men här brast ju rutinerna å det grövsta. dock tycker ju dottern om personalen och hon vet ju inte vad de har gjort för fel. så, summa kardemumma så kommer hon inte behöva gå kvar om hon inte känner sig trygg med platsen och personalen, då får kommun ordna en annan plats omgående. och vi kommer att följa upp vad som händer och sker mycket, mycket noggrant.

Jag och dottern var ute och gungade förut och helt plötsligt sa hon att hon ville gå till dagis. Då vi bor nära tog vi en promenad ditåt.
När vi kommit på utsidan så ville hon gå in. Vi mötte biträdande rektorn och hon var så glad att se oss

Vi gick in och stannade och lekte en halvtimme ungefär, det gick jättebra!
Hon blev lite skärrad när en pojke blev ledsen, och hon ville inte vara själv utan hade stenkoll på vart alla vuxna var någonstans.
Men det gick över förväntan bra.

Fatta vilken grym tuffingtjej jag har!
Hon pratade därinne om håret och ont och allt det där. Men det gick faktiskt ändå väldigt bra.

Innan vi varit där idag så var jag ute en sväng ensam. Kände att jag behövde andas lite. Grät som en tok när jag stängt ytterdörren och fick vara ifred en stund. Tänkte att det här kommer ju aldrig bli bra igen.
Men nu efter att vi varit på dagis och dottern verkar fungera ändå så känns det såååå skönt!

Vi ska såklart fortfarande fortsätta med hela karusellen. Det ger vi oss inte med. Vår dotter ska få upprättelse för vad som har hänt. Och pojken ska få hjälp.

jag hör vad du säger men jag håller inte med.
så du menar alltså tex. att vårt fosterbarn som fick diagnosen schizofreni INTE var psykiskt sjuk? Du menar alltså att hon inte hade fått rätt "stöd"?

hon var fyra vid tillfället men hade visat upp beteendet sen ett år tillbaka.

DU behöver inte tro på den.
Jag tar all hänsyn till att du inte klarar allt här i världen.
Efter en hel del inlägg från dej har jag ju förstått en del om dig och ditt sätt att tänka.