Mitt barn blev MISSHANDLAD på dagis!

Det finns särskilda resursskolor för barn och ungdomar som inte fungerar i andra skolor.

Det är inte BARNEN som inte fungerar för det mesta, utan personalen som inte kan FÅ DEM ATT FUNGERA.

Jag skriker inte. Man kan även förtydliga med versaler.

Men man måste väl få veta vilket barn som har misshandlat sin dotter???

Hade det varit mitt barn så hade jag velat veta vilket barn som gjort så mot mitt barn.Så min förskola brister när dom berättat vem som gjort stor bitmärken på min son?

som sagt,jag hade velat veta vem.

Jag blir ganska irriread på att man målat ut barn med bokstavsdiagnoser som näst intill förståndshandikappade. Jag känner som sagt flera med ADHD och det finns verkligen ingen som helst anledning att hålla dem om ryggen eller försöka ursäkta eller bortförklara deras beteende. De är oftast fullt medvetna om vad de gör och kan skilja på rätt och fel.Det finns bare en utav dessa barn som är extremt jäklig och han har mycket riktig en oengagerad mamma också som bara klappar honom på huvudet så fort något händer. Jag tror att de kommer undan med massa dumheter för att de är just curlade av sina hönsmammor - vilket faktiskt gör dem en björntjänst. Jag undrar hur många kåkfarare som har en diagnos och hur många utav dem som hade kunnat "räddas" om det inte vore för det evinnerliga daltandet. De allra flesta skulle jag tro, eftersom de inte är just efterblivna. Tycker det är beklämmande att slappa päron mer eller mindre anser att andra barn ska stå med sina kroppar till förfogande för att deras ADHD-ungar ska integreras.

Men finns inte resurserna eller stödet så tycker inte jag att det ska drabba, som i det här fallet en liten tjejj inte ens två år fyllda. Vems behov ska uppfyllas i första hand? Ett barn med aggressivitet och dålig impulskontroll eller barnet/barnen som hamnar i vägen för aggressiviteten? Det spelar ingen roll hur mycket man försäkrar mig om att ett barn är punktmarkerat och tyvärr så är min dotter ett bevis för det då saker kan ske sekundsnabbt.På dagis ska man bara acceptera att så här är det, men i vuxenvärldens arbetsmiljö skulle aldrig det här få ske då vi har lagar som ska skydda oss mot arbetsplatsolyckor etc och det finns personligt ansvariga för just detta.

Men om man inte kan garantera andra barns säkerhet utan det blir som i detta fallet en ganska så rejäl misshandel ska man inte då sätta barnens säkerhet före allting annat. Så gör vi ju med allt annat idag som gäller barnen nästan till hysteri (leksaker, barnvagnar, mat, etc etc) varför då inte skydda barnen från andra barn.

Visst ska han få det, men bör det ske där det finns andra barn eller bör det ske där han inte får en chans till att komma åt ett annat barn igen? För möjligheter kommer alltid finnas trotts punktmarkering. Och väljer man att förlägga detta till ett dagis så erbjuder man samtidigt möjligheterna till att samma situation kan uppstå igen till bekostnad av de andra barnen. Jag vill aldrig att mitt barn ska få uppleva våld igen oavsett om det är från en vuxen eller ett annat barn och det tror jag inte någon annan vill sitt barn heller. Och det är det som jag tycker är så konstigt att vi i samhället idag minimerar alla farliga risker som finns för våra barn men inte på dagis.

I en egen grupp, kanske specialdagis.

Jag och dottern var ute och gungade förut och helt plötsligt sa hon att hon ville gå till dagis. Då vi bor nära tog vi en promenad ditåt.När vi kommit på utsidan så ville hon gå in. Vi mötte biträdande rektorn och hon var så glad att se oss Vi gick in och stannade och lekte en halvtimme ungefär, det gick jättebra!Hon blev lite skärrad när en pojke blev ledsen, och hon ville inte vara själv utan hade stenkoll på vart alla vuxna var någonstans. Men det gick över förväntan bra.Fatta vilken grym tuffingtjej jag har! Hon pratade därinne om håret och ont och allt det där. Men det gick faktiskt ändå väldigt bra.Innan vi varit där idag så var jag ute en sväng ensam. Kände att jag behövde andas lite. Grät som en tok när jag stängt ytterdörren och fick vara ifred en stund. Tänkte att det här kommer ju aldrig bli bra igen.Men nu efter att vi varit på dagis och dottern verkar fungera ändå så känns det såååå skönt!Vi ska såklart fortfarande fortsätta med hela karusellen. Det ger vi oss inte med. Vår dotter ska få upprättelse för vad som har hänt. Och pojken ska få hjälp.

Nu minns jag inte vad du skrivit, men menar du allvar eller ej?

Som t ex? Ja, jag vet ju hur man löser sånt här när det inträffar iaf. Efter 16 år i förskola o skola.

Jag går lärarutbildningen nu o är barnskötare i botten. Vi lusläser läroplanen hela tiden, så visa vad jag inte kan om den.

Vänta tills ni läst specialpedagogik istället innan du skriker misshandel begådd av en 4-årig pojke. Nu är jag inte insatt i vem som gjort fel enligt dig, men om du efter du har läst den kursen fortfarande anser att det är pojkens fel, då borde du nog läsa lite till...

Jag går termin 5. I vilken stad går du förresten? Jag går i Malmö.

Byt universitet Nej skoja, vi hade iaf en väldigt bra kurs under specialpedagogiken. Bra föreläsningar, bra kurslitteratur.

Ni är inga hemska människor! SJÄLVKLART tänker ni på ER dotter och ingen, inget annat! Tror ingen som upplever detta bryr sig om hur de andra mår, det är andras uppgift isf, inte eran.Fruktansvärt att folk kan hoppa på er i eran situation. Var är medkänslan?Stora styrkekramar till er alla.