-
Ja förlåt för alla "korkade" frågor men man blir själv lite traumatiserad när man läser om det hela och en mängd frågor dyker upp. Tack för att du svarar så bra och berättar om det hela :)alvaereva skrev 2009-12-22 10:28:28 följande:Jag förstår ditt sätt att tänka, och det var även på liknande sätt vi tänkte om situationen förut. Nu visar det sig faktiskt vara så att pojken inte känner igen Elise och hon känner inte igen honom. Även om man försöker läsa in sina egna känslor i situationen så tar barn det på ett helt annat sätt och dom kanske inte reagerar alls så som man själv tror.Elise har sett pojken vid ett flertal tillfällen, hon har vinkat till honom genom ett fönster och hon reagerar inte på något sätt mot honom jämfört med andra barn.Visst låter det konstigt men vi får ju ta det utifrån hur situationen faktiskt ÄR istället för hur det skulle kunna vara.Dock är hon traumatiserad. Hon är reserverad mot barn, och tycker inte om när de kommer för nära, men detta handlar om barn generellt. Senast igår pratade hon om händelsen, fick panik och ville upp i famnen. Hon upprepar ofta vad som hänt och berättar vad pojken gjorde.Hon får hjälp av en barnpsykolog, men hon "går" inte till någon, så som äldre barn och vuxna gör. Psykologen observerar henne i leken och aktiviteterna för att se hur hon beter sig med och mot andra barn.
-
Jag tror inte att någon som skrivit kritik har en empati rubbning. En sådan här tråd väcker känslor och många känner verkligen empati och oro med det lilla barnet. Sedan kanske inte alla uttrycker det så smidigt men jag tror inte att uppsåtet är ont. Det skrivna ordet är svårt.Grizzlyfar skrev 2010-01-01 21:48:57 följande:Får tårar i ögonen när jag läser TS. Tänker på er och er lilla flicka!! Har inte läst tråden, men de som hoppar på er i detta läget måste ju ha en seriös empatirubbning. Begriper inte hur vissa människor resonerar, äckligt! God fortsättning!
-
Jag har inte läst hela tråden men jag tycker att de flesta inläggen är väldigt empatiska. Förstår att många känner väldigt mycket empati med det lilla barnet och det väcker som sagt starka känslor. Så liten så utlämnad och så svårt skadad. Hon har ju inget val att hon går där har bestämts ovan hennes huvud och hur det hanteras bestäms över hennes huvud, sedan verkar föräldrarna kloka på alla sätt men sätter man sig in i barnets situation så är det klart att man mår dåligt. Många blir gråtfärdiga och så olika som vi föräldrar är så reagerar vi också olika och väljer olika sätt på hur vi skulle hantera en sådan här situation.Grizzlyfar skrev 2010-01-02 20:07:56 följande:Borde man inte då väga sina ord på guldvåg när man riktar sig till föräldrarna till ett litet barn som blivit sönderslaget av ett annat barn? Jag anser att man inte har en så värst välutvecklad känsla för empati om man börjar förmana dem att i princip tycka synd om det andra barnet i detta läge när de har ganska fullt upp med sin egen flicka. Om uppsåtet är ont...? Det får man väl innerligt hoppas att det inte är. Men klantigt och empatilöst är det.
-
Jag förstår :) Nu tänkte jag rent allmänt bara på hur människor säkert tolkar och känner när de läser tråden men det var jättebra att du förtydligade det.alvaereva skrev 2010-01-03 19:01:56 följande:jag måste bara inflika att det faktiskt är vår dotter som vill gå på dagis. vi var beredda att byta dagis (vi har även övervägt att helt ta henne ifrån dagis och vara hemma med henne i ett halvår tills vi har flyttat och hon kan vara hos mormor), men efter att hon själv frågat efter sina älskade dagisfröknar, sina kompisar och aktivt har gått hela vägen hemifrån och till dagis, gått in själv och satt igång att leka gjorde vårt val ganska lätt. Elise är den som valt att gå kvar på det dagis där hon belv misshandlad. Inte vi föräldrar. Hon må vara två år, men hade hon visat med beteendet och sagt med ord eller gråt att hon inte ville tillbaka till dagis så hade hon inte behövt det.Vi föräldrar är faktiskt väldigt överraskade över hur hon hanterat situationen! Men så som det är, så måste det ju få vara eftersom vi gör det som är bäst för vår dotter.
-
Den här tråden är så otroligt viktig. Läste en annan tråd på FL om ännu ett dagisbarn som spänts fast vid matbordet. Det är så viktigt att föräldrar gör uppror och protesterar när barn blir kränkta, misshandlade eller borttappade/bortglömda.
www.familjeliv.se/Forum-3-168/m52845091.html -
Inte värre..... det här är nog den värsta tråden jag läst på FL....hanna1988 skrev 2010-06-03 16:16:20 följande:gud vad hemskt...stackars er dotter, har själv en dotter i två års åldern och skulle ngt sådant hända henne så vet jag itne vad jag skulle ta mig till, vilken jälva snorunge rent uta av sagtsom ger sig på ett sådant litet barn som inte har en chans att försvara sig, gud jag vet inte vad jag skulle gjort, skällt ut pojken, hans föräldrar dagis rekotrn...ja herregud, vad skänt att det inte slutade "värre" Kram till er
-
Precis. Det är aldrig barnets fel. När något sådant här sker får de vuxna ta på sig ansvaret.Här och nu skrev 2010-09-04 22:41:08 följande:Nej, det är ingen skitunge, utan ett barn som behöver vuxnas stöd och inte fått det. Mitt barn har autism o hade också setts som en jävla skitunge, utan det stöd han har rätt till.
-
Vad äter hon för medicin.... har hon fått inre skador också?
-
Nu får du ett råd du inte har bett om men är det lugnande medicin eller annan liknande medicin så tycker jag att du ska vara försiktig. Små barns hjärnor är under utveckling och jag är starkt misstänksam till mediciner som ska vara ångestdämpande. Vissa saker kanske borde få läka ut under mycket närhet, beröring och kärlek istället och en trygg och lugn vardag, så att barnet kan hitta tillbaka till sin jämvikt och sin tro på livet.
-
Små barn är små barn och de behöver lära sig socialt samspel i samspel med en vuxen men de behöver också hela tiden vägledning och någon som ser till att de inte skadar varandra. De vet och kan ju inte, speciellt inte när de är riktigt små. Är de äldre så ska det naturligtvis fungera om det är en sund och bra förskola som har tillräckligt med personal... om inte så kommer barnen att utagera på ett eller annat sätt.Primrose skrev 2010-10-18 02:05:53 följande:TS: VIlken fruktansvärd händelse!!! Jag oroar mig själv över att det ska finnas alltför våldsamma barn på dagis och en personal som inte ser tillräckligt allvarligt på det. Föräldrarna till pojken borde ju vara väldigt upprörda å era vägnar. Har de varit i kontakt med er? Personligen skulle jag må mycket dåligt om min son hade gjort något liknande mot ett annat barn och velat ta tag i det (med hjälp av psykolog) så snart som möjligt.
Kommer din flicka att få någon professionell hjälp med att bearbeta det hon har varit med om. Det måste ha varit en väldigt traumatisk händelse för henne.
http://www.hemmaforaldrar.se/forskol_for_de_allra_minsta.htm -
Det saknas ett inlägg som inte syns...?
-
Var har jag hävdat det. Jag påtalar att problemen som är vanliga på många förskolor med stora barngrupper, få pedagoger och bristen på socialt samspel kan leda till problem för barnen. Ser man hur den psykiska ohälsan bland barn bara ökar så kan man ju undra om det finns ett samband men tyvärr verkar inte någon intresserad av att ta reda på OM det är så. Lite synd för barnen kan man tycka.SaramedM skrev 2010-10-25 09:38:09 följande:alla problem beror inte på att barn är på förskolan, inse det
Och 4 åringar hör inte till de minsta på förskolan!
Jag blir så förbannad att du alltid hävdar att det är själva förskolevistelsen som förstör barnen
Men altl fler röster på höras med små protestera här och var och det är bra. Jag tycker att det här uppropet i Göteborg är väldigt bra: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.402801-hela-uppropet-psykologer-i-goteborg-ser-en-skola-i-kris
Men även den larmrapport som tidigare BO tog fram: http://www.hemmaforaldrar.se/BOs_arsrapport_2007.htm
Tyvärr så har så många föräldrar skygglapparna på att det går långsamt framåt eller snarare det händer ingenting som gör att barnen får det bättre. -
Med tanke på de stora barngrupperna så behövs det verkligen ett verktyg för personalen där de faktiskt inte bara får, utan måste anmäla om krisen i deras förskola är så djup att de inte klarar sitt uppdrag. Och där de inte klarar av att ge barnen en trygg tillvaro. Det verktyget heter Lex Sarah för förskolan och innebär att personalen blir skyldig att anmäla brister.
Lex Sarah skulle ha införts juli 2012 enligt barnomsorgsminister Nyamko Sabuni. Men av någon anledning så blev det inte så. Är det någon som vet varför regeringen inte inför Lex Sarah för förskolan som de lovat? -
Jag säger inte alla - jag säger många förskolor har problem. Och problem kan man göra något åt. Sedan det här hände har det bara blivit värre i förskolan och nu har t o m regeringen tillsatt en undersökning för att ta reda på varför de allvarliga olyckorna ökar i förskolan. Men att många barn far illa är ingen hemlighet och det måste man också göra något åt. En sak är att minska barngrupperna och anställer mer personal. Frågan är alltså högaktuell fortfarande, trots att det finns många som helst vill stoppa huvudet i sanden :)Primrose skrev 2013-01-05 07:33:38 följande:Hemmaföräldern: när jag skrev min kommentar till TS, en gång i tiden vände jag mig inte till dig. Du har din agenda och den har egentligen inget med den här tråden att göra. I ditt svar låter det som att alla barn slår och gör illa varandra och måste lära sig att inte göra det, så är det ju inte.
-
Tack för att du är ärlig med hur din arbetssituation ser ut, det är precis så jag tolkar de signaler som kommer från många håll. Många förskolor har stora problem att garantera barnens säkerhet. Det bästa skulle vara om den där Lex Sarah för förskolan som barnomsorgsminister Nyamko Sabuni lovat skulle komma i juli 2012 verkligen infördes. Men av någon anledning verkar inte Nyamko så jätteintresserad av att få en sådan lag, lätt att förstå varför :(Skruttelutt skrev 2013-01-06 20:48:26 följande:Herregud .
Jag mår dåligt när jag läser er berättelse. Så fruktansvärt både för en lilla dotter och för er.
Jag jobbar i förskolan och det gör mig nog än mer skärrad för jag känner mig ofta rädd
för att allt möjligt ska hända. Vi är ofta underbemannade om man ser till barngruppernas storlek och
barngrupper som ofta innehåller barn med olika bekymmer. Det är konstigt att det inte händer mer än det gör...
Jag hoppas verkligen att ni kan gå vidare ur det här och ändå känna tillit till omsorg och personal!
Kramar till er!